Vilken minut som helst.

Kajsa min vän är lite sen som vanligt så jag passar på att sistaminutenblogga. Bilen är framkörd. Väskan är packad. Spelen framplockade. Drickan noga räknad. Skivan bränd (även om ni hatar mina partyskivor kunde jag inte stå emot. Suck on that!). Allt är klart! Utom Kajsa. Bye. Vi ses i Stockholms nattliv.

Peace.

Vi snackar nyår!

Och vilka har den snyggaste inbjudan/menyn? Kan det vara vi? Ahaaaa. Klicka på den förihelvete och njut av skönheten. Egentligen borde jag stå i duschen nu. Men det är så mycken man borde så jag tycker vi skiter i det och ser fram emot ett nytt år med nytt allt. Allt ska vara nytt och bra. Förutom det som redan är så bra det kan bli. Det belåller vi. Jag känner för att skriva en nyårskrönika. Den som lever får se. Jag hoppas att jag fortfarande lever om några timmar. Man vet aldrig med Josefin vid ratten. Jag lyssnar på Petter. Piiiiiiiiiiiiiiiiiinsamt.

Peace.

Tre timmar till avförd.

Jag känner mig inte riktigt redo än men kaffet är snart klar så jag hoppas på att det gör underverk. Jag hittar inte Twister. Sablar. Men jag ska leta på och packa det sista. I´ll be back!

Vi lämnar 2008 och Västerås för 2009 och Stockholm.

Folket trillar av en efter en. Men vi ger inte upp för det. Nehe du. Här tackar vi inte nej till en fest i storstaden i första taget. Det sista i matväg är inhandlat. Bilarna blev bilen och det mesta är löst. Tror jag. Jag har fått dubbelt så tjockt hår men det är tyvärr inte blont. Åh. Jag måste berätta en jätteirriterande grej. Frisören på andra sidan rummet ägnade en hel evighet åt att glo på mig i spegeln med en såndär igenkännande blick. Efter 45 minuter kommer hon fram.
Hon - Nu vet jag vem du är JÄTTELIK!!!
Jag - Hon i Mamma mia?
Hon - JAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!
Jag - Jag har hört det ett antal gånger nu faktiskt.
Hon - Jag förstår det! Huuuuuuuuur lik som helst!

Jag väntar fortfarande på att likheten ska visa sig.

Peace.

Tre dagar senare.

Det går så fort så fort så. Min far har nyss blivit 46 år och snart är det ett nytt år. Jag har gjort mycket men ändå ingenting. Mest hostat. Om nätterna får mamma nog sådär vid fyratiden. Då kommer hon in med en hel hög mediciner som hon tvingar i mig. Inget hjälper. Juldagen spenderades hos morfar och på krogen. Mamma insåg att hon kanske hade gjort bort sig när hon kom på att hon matat mig med hostmedicin innehållande morfin. Jag överlevde trots kombinationen morfin och lite lite för mycket vin. Väl framme vid krogkön skapade jag nya vänner enbart för jag inte kunde stå still på egen hand. Det va spännande. Jag kommer inte ihåg vad de hette. När jag äntligen kom in och hittade mina egna vänner blev jag överlycklig. Om jag inte missminner mig började jag nästan gråta av lycka. Varför är Konrad en enda stor underjordisk gång? Den gjorde mig förvirrad men trots trägångar var kvällen hyperlyckad. Efteråt träffade vi en man som tiggde cigaretter och sa åt mig att visa respekt. Jag fattar fortfarande inte varför. Nej nu måste jag gå och fira pappa.

Peace.

Hej snö!

Det är snö utanför mitt fönster! Och inte bara utanför mitt. Utanför alla fönster! Det kanske blir en vit jul som när man va liten. Jag har gjort världens godaste kolor bestående av grädde socker och kakao och förätit mig på dom. Jag är mätt. För mätt. Så då går jag och läser Elle och äter Toblerone.

Peace.

JUUUUUUUUUUUUUUUL!

Mitt inne i denna julstress med total avsaknad av julkänslor hinner jag faktiskt inte sitta vid datorn. Jag har levt utan dator i evigheter nu känns det som. Ledsen att behöva säga det men du är inte nummer ett längre kära gamla dator. Om jag inte går och städar nu är jag typ död. Bye.

Peace.

Projektarbete.

Jag tar det sakta. Oerhört sakta. Men något börjar minsann växa fram. Jag är inne på plagg tre. En jacka. TITTA!

LOCKET!?!?!

Min mamma är rolig. Eller ska man kalla henne orolig? Ahhh! Humor. Lite småfakta: vid minsta lilla ljud måste hon direkt veta vad det var som lät. Det skulle räcka med att jag tappade en penna i mitt rum, sekunden efter skulle man höra mamma från andra sidan huset "Vad va det där?!". Hon har stenkoll på allt. Då menar jag allt. Så för någon dag sedan, jag tror minsann det va igår, låg det ett lock på bordet lite sådär spontant. Min kära moder ägnar ungefär en timme åt att försöka hitta var detta lock hör hemma. Inte nog med att hon är i behov av stenkoll, hon är glömsk också, vilket resulterade i att hon frågade ungefär tio gånger om jag hade någon aaaaaaaaning om vad det va för lock. DET ÄR ETT LOCK MAMMA! SLÄPP DET!!!!!! Men icke. Istället fortsatte hon gå runt där med sin bekymrade min och småmumla för sig själv "Vad fasiken är det här för lock?". Nu har hon lagt locket på en liten hylla i ett skåp och hoppas innerligt att ägaren till locket ska byka upp så hon slipper tänka på det. Jag funderar på att slänga det. Det är för i helvete ett lock vi pratar om!

Peace.

Tekopp.

Jag gick på stan lite för länge i lite för onda skor. Jag känner mig påhittig idag. Jag måste förvandla min påhittighet till något bra. Jag har allt inom mig och måste få ut det. Som med allt annat då.

Glöm allt jag sa!

Jag har hittat en ny resa nu.

Berlin någon?!

Hej vänner. Jag hittade nyss en resa till Berlin för 9 kronor. Inklusive skatter och avgifter. Betyder det att skatter och avgifter ingår i dessa 9 kronor eller ej? 06.01.09 - 28.02.09 i Berlin? Bestäm dig innan 21 december. Jag vill.

Grattis Josefin.

Matteprovet passerade och är nu ett hemskt minne jag helst bara skulle vilja spola ner i toaletten. Josefin tog körkort!!!!!!!!!!!!!!! Och det var dans i ljudhallen. Jag får ont i huvudet av att hosta och funderar på om jag vill ha kladdkaka eller inte. Vad fan är den här? Sen när har firefox börjat med någon jävla rättstavningsgrejs? Orka att rättstavningsgrejs är ett ord men inte kladdkaka. Tufft. Jag var datanörd och fixade nyss bort rättsvavningsgrejset. Numera är alla mina ord rätt. Jag borde städa mitt rum och sy lite. Jag har hittat på en klänning som skulle kunna användas på lördag. Men det är ju lov imorgon. Jag tar det då.

Peace.

Och det värsta av allt:

JAG HANN INTE ENS SÄGA HEJDÅ TILL BELLA!!!!!!
Helvetes jävla skit igen.

Känn pepp.

Helvetes jävla skit. Jag hade ju bestämt mig för att bli frisk till idag men efter en sömnlös natt insåg jag att febern hade stigit till skyarna. Jag älskar att det är matteprov imorgon och jag inte ens orkar gå till mitt rum för att hämta matteboken. Åh vad jag älskar allt!

Cutcutcut.

Jävla sjukdom!

Jag hostar och spry jag hostar och spyr. Man kanske skulle ta och plugga lite matte istället. Eller sy.

FUCK THE SYSTEM!

Vad hände med kampen då
jag vill se män med helskägg
som lyfter sina nyfödda mot en himmel som är blå
slår klackar i taket och kullersten
händerna i vädret skriker Fuck the system
FUCK THE SYSTEM!

Vad hände med sjuttiotalet
Allt skulle ju bli gjort
Fredsrörelsen och Vietnamn
Peacetecknet och solidaritet
Progg vad hände med Progg
och Hoola Bandoola Band
Jag såg Mikael Wiehe på Svt häromdan
Fy fan vi bara dör

Jag älskar när folk ringer in till Insider. Arga gubbar som skriker och vill få sina röster hörda. Det känns sin att det är den enda kämparglöden som finns kvar. Det är så fint på något sätt. Det visar att mänskligheten kanske inte är helt förlorad trots allt. Jag vill jag vill jag vill.

Peace.

Idahoe och jag.

Vi kan liksom inte rå för det. Tidningarna bara älskar oss. Och jävlar vad snygga vi är. Trots världens argaste blick och höknacke eller örnnacke eller vad fan det heter. Jag håller på att frysa ihjäl, småkräks hela tiden och är alldeles för snurrig för att sitta här egentligen. Jag borde äta något. Eller dricka något varmt. Eller äta glass.

Peace.

Bal.

Någon gång kommer resten av bilderna. Någon gång.

Spyan.

Jag känner att jag tog rätt beslut när jag åkte hem och skippade svenskan. Det försöka jag gör när jag kommer innanför dörren är att börja hosta tills jag spyr i vasken i hallen. Det var mysigt. Nu när jag ändå är hemma och har lite extra tid kanske jag borde skriva om allt jag har missat. Eller kanske borde jag lägga mig i soffan och kolla på film? Äta liteglass? Ja. (Och ja Emma. Jag vill gärna ha bilden där jag ligger och sover på Ida haha.)

Peace.

BAL!

Det är bal idag. Dagen man har sett fram emot sedan skolan började i augusti. Eller va det september? (Jag fick i skrivande stund vet att jag och Ida befinner oss på Västeråsarens förstasida. Shiiiiiiiiiiiiiiit.) I alla fall. Jag har inte tid att skriva i dessa dar men jag är snart tillbaka. Snart. Snart.

Peace.

Återkoppling sker.

Ute och ränner hela helgen. Herregud. Nu ska jag skaka av mig bakisheten genom att borsta håret och dricka lite vatten. Gröt var ingen god bakismat. Jag lovar.

Peace.

Jag <3 mobiler.

Jag blir galen! Efter att ha legat helt död i vardagsrummet (jag kommer till dödheten sen) och hört min telefon spela sin vackra julmelodi och pistolskotten eka genom hela huset i evigheter tänkte jag att jag faktiskt skulle kolla vad alla dessa människor vill mig. Först: telefonen borta. Sen: den ligger på golvet (min teori är att den mitt i den galnaste vibrationen har ramlat över kanten). Ännu senare: den är trasig. Den där jävla skärmjäveln vägrar lysa! Oerhört frustrerande att höra ett sms komma men inte kunna läsa det. Aha tänkte jag. Någonstans ska jag ju ha Idas telefon liggande och samla damm. Efter att ha letat i evigheter hittade jag den i en påse i en annan påse i ett hörn bakom en korg under fönstret. Fatta hur länge jag letade! Problemet är bara att smsen hade sparats på den andra telefonen och de missade samtalen gick inte att se. Cutcutcut. Så nu vet jag inte vem som ville mig vad och jag vet inte vad jag skulle svara på för sms. Jag hatar att svara på sms. Jag tänker: men jag gör det snart. Och glömmer bort det. Jag är så dålig.
Tillbaka till tröttheten. Jag åkte hem. Jag somnade på bussen. Jag kom hem. Jag somnade i soffan. Jag var sådär oerhört trött när man tänker: Ska jag någonsin röra på mig igen? Hur ska jag klara att resa mig upp om jag nu gör det? Där har vi alltså förklaringen till att jag lät alla dessa samtal och sms glida omärkt förbi. Nu ångrar jag mig. Eller kanske inte. Jag låg så jävla skönt. Jag tror jag måste gå och hitta rätt plats igen.

Peace.

FÄRDIG!

Okej. Jag ångrar absolut inte att jag hoppade över psykologin idag. Jag är äntligen klar med idrottsarbetet! Att det skulle ha varit inne för fem veckor sen hör inte hit. JAG ÄR FÄRDIG!!!!!!

Jag ska aldrig mer träna.

Jag har aldrig haft såhär ont i minalåt i hela mitt liv. Och det är ändå 18 jävla år! Eller vänta. Lårkakan jag fick en gång i tiden när jag spelade handboll gjorde sjukt ont. Fast egentligen. Det var ju bara på ett väldigt konsentrerat ställe. Nu snackar vi smärta i hela låren (observere plural)!!!!!! Så från och med nu får ni försöka hålla er från att smeka mina lår. Det kan bli svårt. De är nämligen 100% muskler nu efter all träning! Kanske dags för ett litet uppehåll. Det är inte bra att träna. Speciellt när man är i min form. Man vill ju inte bli för vältränad liksom. MEN JAG KANSKE INTE ORKAR BLOGGA VARJE DAG LÄNGRE. ELLERHUR!!!!!!

Peace.

Barnsligt men ack så irriterande.

Jag kom på en annan sak som irriterar mig något så oerhört. Innan jag berättar vad vill jag bara att det ska framgå extra tydligt att jag själv är medveten om hur barnslig jag är. Förresten tror jag att alla blir irriterade över det här. Eller jag hoppas att det inte bara är jag som är så barnslig. Men i alla fall. Jag hatar när folk upptäcker saker som jag sedan länge vetat om och älskat och på något vis försöker göra det till deras grej. Åh herregud! Varför berättar jag det här? Ärlighet kanske varar längst. Jaja. För att förklara lite tydligare. Jag kan bli hur arg som helst på människor som kommer och har "hittat ett nytt" band, när bandet i fråga sedan länge har varit en liten favorit. För att ta det senaste exemplet. Vi var på Hamlet och Cocorosie spelades. Nu råder det plötsligt Cocorosiehysteri. Jag skäms så oerhört över det men jag blir arg och vill bara slå alla i ansiktet och skrika "HALLÅ! JAG HAR LYSSNAT PÅ DEM I TYP TRE ÅR!!! NI ÄR SÅ JÄVLA EFTER!" Jag fattar inte varför men så ligger det till. Jag kanske är för egoistigt. Men vem fan bryr sig. Egoismen jag tagit mig till dagens tillstånd så jag tänker fortsätta vara egoist.

Peace.

Död åt Kato.

Total irritation. Men vet ni vad? Jag orkar inte bry mig. Jag vet rätt och fel och kan erkänna mina misstag. Den här gången finns det inga. Jag vet vad jag har och inte har och det känns så skönt.
Jag, Kajsa och Sara va i alla fall snyggast igår. Jag är mätt och vill titta på film. Eller sova. Eller läsa. Ellr städa. Jag städar alltid nuförtiden. Jag fattar inte varför.

Peace.

We are we are we aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaare.

DET ÄR FREDAG!!!!!! Jag finslipade det sista på arbetet imorse och nu finns det ingen återvändo. Jag skrev om den statusjakt jag hatar. Oj vad stressat det blev nu. Om 25 minuter ska jag cykla till bussen. Innan dess måste jag klä på mig, borsta tänderna och fixa håret. Jag hoppas på min och Kajsas överraskning ikväll. OJ! Arbetet blev 3,5 sidor upptäckte jag nyss. Bra jobbat Evelina. Tack Evelina. Ikväll väntar smultronvin och förvuxta spädbarn. Jag är så jävla taggad!

Peace.

DONE!

Jag är klar! Kan ni förstå?! Tre minuter över tolv är jag färdig. Och inte blev jag speciellt nöjd heller. Allt flöt ihop till en enda stor massa helt utan struktur. Men jag har kommit fram till en sak. Det är inte själva innehållet jag ser som viktigast, jag vill bara att det ska synas att det är jag som har skrivit den, och det tror jag att jag lyckades med.

Peace.

Den statussökande människan.

Min höga status gör mig till en bättre människa – eller? Ja hur är det egentligen med den saken? Har vi lika stor respekt för skomakare Eriksson som för doktor Andersson? Vad gör statusen med människan och vad gör människan för statusen? Hur vore livet helt utan status? Statusjakten tränger in i vår vardag medan vi fortfarande tror på tomten och stannar tills vi lämnar planeten för gott. Jag tillbringade tio år på en skola där allt handlade om att klättra på statusstegen. Alla medel var tillåtna. Gör vad du kan för att komma till toppen. Gör ännu mer för att stanna kvar och sparka ner alla andra.

Jag har kommit så jävla långt! Jag är så jävla bra! Jag lever lite på Idas värmande ord och överdriver dem radikalt för att kanske kanske kanske klara av att skriva en text jag blir riktigt nöjd med.
Mamma har dragit ner alla persienner för att slippa se Simon som sitter utanför och vill in. Han måste förstå att han inte bor här säger hon. Innan hon drog ner persiennen i köket gick jag förbi och fick syn på en ledsen Simon där utanför. "NEJ! Titta inte på honom då! Låtsas att du inte ser!!!" Skriker mamma bakom min rygg. Okej mamma. Jag låtsas att jag inte ser katten.

Peace.

Lööööööööööööööööööv.

Här sitter jag insmord i inbillningen om att jag har pluggat tillräckligt. JAG ÄR SÅ JÄVLA KÄR I SKOLAN ATT JAG SKULLE KUNNA DÖ FÖR DEN! Tack för att du gör mitt liv. Sovmorgon till 13.40? Nejnej. Jag går upp klockan åtta och pluggar jävla religion. Jag vill träna.

Peace.

.

JAG LEVER JAG LEVER OCH HURRA VAD JAG LEVER. Hur? Med livet så långt in i skolan man kan komma. Min själ är sedan länge såld. Skolan är mitt liv. Min ångest. Den tar så stor plats att jag vägrar umgås med den. Ju mer jag undviker ju större plats tar den. HAHA! Jag lyssnar på Lisa Nilsson. Så vackert så. Så innerligt. Så personligt. Jag kan inte ljuga för dig. Du känner mig alltför väl. Jag kan ljuga. Jag ljuger för alla. Hela tiden. Lita aldrig på mig. Jag menar det. Lita verkligen aldrig på mig. Jag kan inte ens skilja på lögnerna och sanningen själv längre. Jag vet inte längre vem som är jag och vem som är den där andra människan som finns inom mig. JAG BLIR GALEN! Hur genomskådar man sina egna lögner? Jag vet inte vad jag vill, var jag ska eller var jag är. Jag vet bara att jag vill, att jag ska och att jag är. Jag känner hur förvirringens spioner skrattar åt mig. Hur kunde jag falla så hårt i fällorna? Jag trodde jag blivit stark.

Peace.

.

Ta mig till den plats där glasen fortfarande är halvfulla och barnen sparkar boll.

Flyg, flyg iväg.

Vi lyfter
Kom så lyfter vi
Vi lyfter från planeten vi kallar Tellus
Spring spring
Fort fort
Fortare
Allt blir mindre
Människorna som nyss var så stora
Nu är ni inte de ni en gång var
Eller är det jag som är en annan

Oh kapten, my kapten

Peace & Love here i come!

Lars Winnerbäck
Turbonegro [NO]
Thåström
Moneybrother
Anna Ternheim
Timbuktu
Atmosphere [US]
The Stranglers [UK]
Henry Rollins - Spoken Word [US]
Satyricon [NO]
Titiyo
Frida Hyvönen
Slagsmålsklubben
Sonic Syndicate
Kalle Baah
Perssons Pack
Witchcraft
Division of Lee
Deportees

Jag tänkte bara säga att hittills ser det bra ut. Riktigt bra ut! Jag känner på mig att det kommer bli en bra sommar. Jag älskar mina nya positivitet. Se livet från den ljusa sidan eller skyll dig själv. Lite så lyder min filosofi dessa dagar.

Ge fan i min toa!

Nu är jag arg. Riktigt arg. De har tagit bort spegeln från min favorittoalett i skolan! Hur kan man göra så?! I tre år har den varit min favorittoa. MEN NU HAR DEN INGEN SPEGELJÄVEL!!!!!! Dessa känslolösa människor. Kommer inte spegeln tillbaka vet jag inte vad jag gör. Förresten så pluggar jag ju historia. Hur hamnade jag här? Och varför är jag kvar? Jag funderar på att lägga mig i sängen i 38,9 minuter istället och lyssna igenom Eldkvarns nya album en gång till. Jag är tokkär (jag älskar ordet tokkär) i tre av låtarna.

Peace.

Stämpelkort.

Jag dör mest av allt. De har börjar driva någon typ av blogg igen. Jag erkänner att jag gillade Svart blogg mer men den här kan kanske komma i närheten. Jag hoppas det. Jag vill njuta ännu en gång. Jag känner mig lyrisk av glädje men min trötta kropp håller mig tillbaka från att dansa av glädje. Jag dör till Eldkvarn istället.

Bröllopssång #1, Bröllopssång #2

Herregud. Jag dör. Det finns inget finare. Eldkvarn är mina män. Är det någon som kan skriva texter så är det Plura Jonsson. Jag är kär. Han är så bra! Första och sista låten. Bröllopssångerna. Jag är ännu kärare. Jag avgudar dessa män! Helvetes jävla skit. Jag skulle göra vad som helst (förutom att hoppa över balen) för att kunna se dem på lucia. Det skulle bli världens bästa lucia.

Hunger Hotell.

Eldkvarns nya album finns snart i min dator. Jag längtar. Dessa låtar ska tydligen vara annorlunda de andra. Jag längtar jättemycket. 13/12 är en händelserik dag. Josefin blir vuxen. Det är julbal. Eldkvarn spelar i Västerås. Jag hatar att jag inte kan se dem. Jag vill se dem.

Peace.

Min kidnappade syster.

Min syster blev just kidnappad av sina kompisar. Pappa började svamla om något meddelande och satte den nyblivna femtonåringen på en stor med bindel för ögonen. Ett tag senare stegar sex av hennes vänner in och börjar linda in henne i silvertejp. Alla var helt tysta. Det sista jag såg av min syster var att de bar ut henne i en bil och körde iväg. Spännande. Lite kaffe? Ja tack.

Peace.

Det var fredag.

Gårdagen var galen. Jag har träningevärk i nacken och magen. Hur dansar jag kan man fråga sig. Herregud. Jag skämtar inte. Träningsvärken i magen är värre än efter en träning. Widell och Lillkull ringde och väckte mig men jag vägrade svara. När jag väl gjorde det hade de en mycket spännande nyhet. Gårdagen var kul. Det måste vi göra om. Linnea kan ju förvänta sig sms från ett antal okända män i framtiden.

Peace.

JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA IGEN!!!

Jag glömde ju säga att jag fick vg på psykologiprovet!!!!!! Att jag fick 25.5 och gränsen var 25 är dock mindre viktigt. JAG FICK VG!!!!!! Därför dansar jag nu ännu en gång runt i köket. Denna gång till slagsmålsklubben blandat med M.I.A. Jag älskar allt.

Peace.

JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA!!!

Efter flera dagars kämpande lyckades jag till slut på ordning på mitt itunes. Jag älskar mig själv! Jag firar med att dansa som en dåre i köket till Crystal Castles. Det är min nya grej. Jag dansar alltid som en dåre i köket nuförtiden. Jag gillar det.

Peace.

Med kaffesmak i munnen.

Beslutet om att handledartiden inte är så viktig att gå på just idag känns bra. Jag trivs med spontana sovmornar. Trots hatropen från resterande måste jag erkänna att jag tyckte om Hamlet. Om det bara var för musiken och stilen eller för att jag inte direkt springer för teater varje dag eller för att jag faktiskt gillade själva teatern vet jag inte. Det var kul och det räcker. Men jag måste erkänna att det inte var lätt att hänga med alla gånger. För det mesta satt jag och funderade på varför jag kände igen musiken så otroligt mycket. Det visade sig till slut att det var CocoRosie det bjöds på. Så nu sitter jag här nykär igen och min gamla favoritlåt, tekno love song, har återfått sin plats på tronen. ÅH! Jag älskar bra musik! Det finns inget som gör en gladare än när man återfinner kärleken till ett band.

Peace.

Julbalen, häääääääär kommer jag.

Va det Jimmy Jansson? Elleeeeeeeeeeer? Men var går färden? Jo! Till huvudstaden! Eller ja, först till skolan för införskaffandet av en balbiljett. Panik i mitt huvud. Jag ser ut som bajs dagen till ära. Sminket blev kladdigt, håret ser mer ut som ett fågelbo än döda husceller (eller var det naglarna (som för övrigt är hemskast av allt på min kropp just nu) som var döda hudceller? Båda?) och kläderna. Vad hände med kläderna? Jag måste köpa en tjocktröja konstaterade jag för ett tag sen. Den ska köpas idag. Jag är kissnödig och måste snart börja gå ner mot bussen. Bajs.

Peace.

Ostbågar.

Imorgon intar vi dramaten. Hamlet och huvudstaden ligger framför våra fötter. Det enda jag bävar för är att välja kläder. Frysa och känna sig trygg eller hålla normal kroppstemperatur och känna sig ful som stryk, det är frågan. Jag måste bada.

Peace.

Tvångstanke.

Jag hatar att jag är hur trött som helst men ändå inte kan gå och lägga mig. Imorgon ska jag berätta om min nya tvångstanka som har vuxit sig starkare och starkare på senare tid. Först måste jag hita kläder till imorgon.

Peace.

KLAR FÖR I HELVETE!

Jag tror jag är klar. Problemet är bara att jag inte orkar läsa igenom min en sida för korta redovisning så alla dåliga formuleringar får stå kvar. Jag hoppas på att man fick lämna in den skriftliga delen på fredag. Jag är trött så jag håller på att dö. Klockan är kvart över ett. Jag kommer vara i säng tidigast två. Jag älskar mina sömnvanor!

Sablar.

Jag insåg nyss att jag har hämtat lite väl mycket inspiration från en uppsats skriven av David Leksell, 103 år och går på lågstadiet. Vad ska jag ta mig till? Jag har ont i tyggen, kissnödig och törstig. Cutcutcut jag hatar mitt liv och vill vara dö.

Anne Frank.

Jag tänkte säga att den där Anne Frank kunde gå och dö men då kom jag på att hon redan är död och då kände jag mig lite dum men kunde inte låta bli att fnissa lite för mig själv. Jag hatar att jag alltid sitter och skriver såna här grejer mitt i natten när hjärnan är som degigast (jag kanske tyckte att ordet degigast såg ganska kul ut så nu sitter jag och skrattar åt det också) och humorn i botten och tankarna bara allmänt konstiga. JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA OCH JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV FÖR ATT JAG ALLTID UTSÄTTER MIG FÖR DET DÄR! VAD HÄNDE MED "NÄSTA GÅNG SKA JAG TA TAG I SAKER OCH TING LITE TIDIGARE"?!?!

Peace.

DÖ!!!

Den där jävla Anne Frank förstör mitt liv. Idrottsuppgiften som skulle ha varit inne för flera veckor sen också. Jag kommer få ig. Tack. Jag hatar skolan. Den enda positiva saken är att bilden börjar imorgon. Jag ska försöka att inte försova mig men jag kan inte lova något. Min syster har förstört mitt itunes. All min musik kan vara spårlöst försvunnen. JAG ÄLSKAR ALLT!!!!!!

Peace.

Hurt.

Jag kommer ihåg den tid då Johnny Cash - Hurt var den bästa låt jag någonsin hört. Jag vet inte om jag vill glömma den tiden eller ej. Det enda jag vet är att jag inte vill ha tillbaka den. Aldrig aldrig aldrig igen. Någon gång kanske jag berättar sanningen om den tiden. Kanske inte. Jag vet inte. Jag måste först komma fram till om den är helt förbi eller inte.

Dom kallar oss vinterbarn.

(Vad fan händer med ordningen på bilderna? Jag blir galen. Ingenting fungerar idag.) Jag var ute och titta på naturen. Den var både ful och fin. Jag kunde inte bestämma mig. Sen frös jag om hakan och trodde jag skulle tappa den (eller i alla fall bli förlamad) så jag gick hem. Då blev det varmt. Men inte så varmt som det skulle kunna vara. Vårt hus har förvandlats till ett isslott. Jag vill få mitt nya rum. Det kan bli fint om det blir som jag vill. Jävla skit. Jag har börjat tvätta händerna igen så nu går jag här med två havregryn. Kylan gör det inte bättre. Inte håret heller. Håret som för övrigt kommer bli is inom en snar framtid då jag ska bege mig ner till skolan och städa. Lyckliga jag fick veta att dammsugaren är trasig. Jag älskar mitt jobb <3

Sentimentaliteten stiger.

Jag vet inte riktigt varför (men jag har vissa teorier) men jag har en sån oerhört mysig känsla inom mig. Jag vill sitta på mitt rum och julpyssna. Måla tavlor till pappa. Och så har jag kommit på massa tavlor jag ska måla till mig själv och mitt nya rum. Det blir bra. Men först måste jag ut i snön och känna kylan från förr. Dessvärre blir det störningar i mysigehtskänslan när jag börjar tänka på skolan. Jag har fortfarande inte lämnat in eller skrivit klart idrottsplanering som skulle varit klar för flera veckor sen. Andnöden stiger i takt med ångesten. Men det tar vi sen. Först måste jag släppa fram sentimentaliteten och njuta av den känslan för ett tag. Jag älskar snön.

Peace.

Jag <3 Kajsas friggebod.

Efterlängtad filmkväll. Varför har vi inte upptäckt Kajsas friggebod tidigare. Perfekt för ändamålet. Det var väl egentligen bara det jag ville säga. Jag är för mätt. Ikväll blir det äntligen träning. Jag bävar för att åka och städa. Egentligen borde jag läsa. Man kanske skulle bege sig ut i det fina vädret?

Peace.

Snöänglar.

Det snöar ute och jag vill bara gå ut och rulla in mig i det vita underlaget så jag blir alldeles blöt och kall. Sen, när snön har blivit broppande vatten mot min kropp vill jag gå in i ett varmt hus, byta ut mina kalla och blöta kläder mit varma och torra för att sedan svepa in mig i en varm stickad filt som inte sticks. Sen vill jag sitta framför en brasa och dricka varm choklad och aldrig vilja gå därifrån.

Partyboy.

På riktigt. Det här är bland de roligaste filmer jag någonsin har sett på youtube. Speciellt att han verkligen står där och dansar i nästan tre minuter och de som tittar bara skrattar. Man blir nästan lite avundsjuk på hur kul de verkar ha. Men roligast är nog ändå när han två minuter in i låten börjar köra höga knän i sina fina och oerhört tighta badbyxor.

Peace.

Framtiden.

Växjö låter så otroligt lockande. Jag vill dit. Jag vill inte bli kvar i den här staden. Jag vill ha nya människor och nytt allt. Bara för att få stå på egna ben ett tag liksom. Här sitter man och har det man har känns det som. För att uppskatta livet tror jag att man måste testa lite nytt, våga chansa, se om vingarna håller. Gör de inte det så vad fan. Det finns antagligen någon säkerhetsutrustning någonstans. Kanske kanske ett litet hum. Men först blir det skitjobba och resa. Nya världar.

Peace.

Det blir vinter ännu en gång.

Snö ute. Mörkt. Jag älskar vintern. Jag blir alltid så glad då och känner den där mysiga känslan i kroppen. Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite ledsen. På något vis var det så mycket vakrare och mysigare när man var liten. Men jag antar att det bara är inbillning och ångest för framtiden.
Promenadmilfarna kallar. Jag ska försöka komma ugång igen!

Mamma.

Jag kanske glömde säga en sak till! Inte nog med att mamma uppmanar mig till att stanna hemma och vila upp mig, idag hade hon städat hela mitt rum. Nu ligger ett berg med vikta kläder på mitt skrivbord. Hon föreslog också att vi skulle åka och köpa hyllan jag vill ha i vecka. Föräldrar är allt bra att ha ibland.

Jag har inte tid att vara mig!

En sak jag får oerhörd panik över är; var tog Evelina vägen? Jag förstår inte. Allt som en gång var viktigast har tappat platser på listan. Varför är kameran plötsligt en dammig fläck? Jag brukade tycka om att skriva eftertänksamma texter. Kläder då? Vad hände med mina kläder? Sen när nöjde jag mig med jeans och en tröja? Och dansa! Jag saknar att längta till dansen och dö på tävlingar. Allt som en gång var jag oh fick mig att tänka på annat är plötsligt borta. Vem är den jag ser i spegeln nu? Vad gör hon?

Uppgivenhet och bara så jävla glad!

Jag förstår inte. Hur kan man vara så uppgiven och hjälplös samtidigt som man är världens gladaste? Sablar. Jag måste göra något åt det här. Men mamma och pappa är i alla fall söta. Mamma säger åt mig att skolka och pappa beddar ner mig i soffan och sätter på en film han ändå vet att jag kommer somna ifrån. Sablar igen. Nu måste jag ju titta om. Men först måste jag göra något annat som jag glömt. Sablar! Det var av någon anledning jag vaknade till liv igen. Just nu kommer jag bara inte på varför.

Jag lovar. Snart är den riktiga Evelina tillbaka igen. Håll ut. Jag har varit inne i kriser förr.

Peace.

MVG here I come!

Jag säger bara en sak: PSYKOLOGI <3333333333333333333333333333333333333333333333333333333333 Tack Anne för alla sidor. Tack för detta ofantliga prov. Tack för att det kommer så rätt i tiden nu när vi inte har något annat. Åh! Jag är så glad. Jag älskar att sitta kvällen före och med gråten i halsen inbilla mig att det kan gå bra. Jag älskar mig själv för att jag alltid är ute i så god tid som man lovar sig själv efter varje prov. ÅH! Vad jag älskar allt!

FÄRDIG!

Känns skönt att vara klar med talet klockan kvart i två natten innan. Jag menar, jag har ju bara suttit här och kämpat i ett antal timmar nu. Äntligen får jag duscha som jag tänkt göra sen jag började men aldrig riktigt haft tid med. Jag tror aldrig jag har skrivit något sämre i hela mitt liv.

Peace.

Så jävla kul!

Jag skiter fullständigt i hur otroligt negativ jag låter. Jag skiter i om alla människor på hela jorden just nu tycker att jag är världens tråkigaste människa. För vet ni vad? Jag är arg! Jag är så otroligt arg på mig själv. Mitt jälva tal går åt helvete och klockan är snart midnatt och jag har kämpat i flera timmar och det går så förbaskat dåligt. Jag vet inte ens vad jag pratar om. Det är två minuter långt. Hurra för mig. Jag är så jävla bra!

Dö.

Döda mig också när du ändå är igång.

På riktigt. Jag kommer inte klara det här. Jag börjar skaka av instängd gråt bara jag tänker på att jag måste skriva mitt tal. Vad fan ska jag prata om? Vad jag än börjar skriva tar orden slut. Jag hatar det här. Just nu hatar jag allt. Nästan.

Dödar du den här dagen åt mig?

Söndagar är en pina. Speciellt om man är bakis, sjuk, har sovit till typ tre och måste skriva ett jävla tal till nationella. Jag får panik. Det kliar inuti mig. Mamma klagar på att jag är arg. Jag klagar på allt. Fy fan för den här dagen.
Men igår var en bra dag. Jag säger inte mer än så.

Peace.

Vi planerar planer som spricker men byggs upp.

Samma sak varje gång. Planer hit och dit. Vi slutar aldrig där vi tänkte från början. Miljontals samtal. Man borde kanske bli festfixare. Men det är kul. Man taggar för kvällen hela dagen lång. Snart bär det av mot kalles för lite mat. Widell tvingar mig även att fixa hennes hår. Varför skulle jag vilja släpa med mig en hårtork till staden? Elli luktar i min armhåla. Hallonbåtar säger hon. Det betyder att jag är redo.

Peace.

Ge mig luft!

Jag hatar bussar. Händelserik morgon. Eller morgon och morgon. Vi åkte till skolan vid två. Man skulle väl kunna säga att det mesta är ett enda stort mörker. Men vi tar det sen. Nu ska jag bara andas lite och försöka låta bli att börja gråta. Jag älskar skolan <3
Min syster inveg systemet idag och tror nu mera att jag mår psykiskt dåligt. Själv känner jag mig gladare än på länge. Elleeeeeeeeer?

Peace.

Fred dag.

Det regnar på den fula svenska flaggan och hänger utanför vårt köksfönster. Mitt talskrivande gick åt skogen. Två koppar kaffe senare och word-dokumentet är fortfarande tomt. Orden har kommit och gått men fastnar aldrig där de ska. Jag hatar det här. Av någon anledning känner jag att jag har någon typ av press på mig att skriva ett storslaget tal. Varför? Jag är inne i ett alldeles för djupt hål. Det är så mörkt att orden varken syns eller hörs. Om jag bara kunde klättra upp en liten bit så ljuset kanske snuddade och jag såg klart. Det måste inte vara så djupt ju. Jag kan skriva något ytligt och slippa gräva i hålet. Men det känns falskt och alldeles för opersonligt. Jag vill väcka känslor. Inte prata om att kändisar påverkar oss. Klimathotet. Hurra. Nej. Jag hinner med en kopp kaffe till. Sen jävlar.

Peace.

Du får döda min kropp. Om du vill.

Just nu är jag en enda stor degklump. Mina kroppsdelar gör inte vad jag vill. Ett bad kanske lindrar? Nej icke! Jag insåg just en positiv sak. Det kanske äntligen händer saker! Jag har hemligheter ingen vet eller kommer få veta. Egentligen försöker jag skriva mitt tal nu så stör ej!

Peace.

Jävla biologi!

Jag har suttit i ett antal timmar nu och hjälpt min lilla lillasyster plugga biologi. Nu kan jag allt om fotosyntes, cellandning, växter och vad fan som helst! Nu förstår jag varför jag går samhäll och inte natur. Vad i helvete är det för nytta med att kunna detta? Okej, jag hade nytta av mitt mvg i biologi (ja, jag ville bara skryta om mitt betyg) just nu. Men tills jag får barn, och måste hjälpa dem med läxorna, kommer jag inte använda det en endaste gång till. Imorgon är det sovmorgon till typ 14.20. Eller vänta? Va det någon som sa att jag måste gå upp 04.45? Vadå? Brjar min syster jobba klockan sex och bara för att hon fyller år måste jag gå upp KVART I FUCKING FEM! Jag dör. Måste ta ett bad och tycka synd om mig själv. Dels för att jag kan allt om fotosyntes och dels för min förstörda sovmorgon.

Peace.

Projekt here i come!

Jag är för fan igång med projektarbetet! Jag syr som ett helt jävla skrädderi. Ännu en gång försöker jag stressa klart en klänning för att kunna inviga den på party. Denna dag är sjuk. Jag skrattar åt allt och är allmänt dum i huvudet. Jag har totalt tappat talförmågan. Aj.

Peace.

Att sy en klänninge med stängda ögon.

Egentligen ska jag sitta och sy en klänning nu. Problemet är bara att jag har ätit alldeles för mycket för att jag aldrig mer ska vilja ta av mig den här tröjan och se mig själv i spegeln. Att sy en figursydd klänning utan att titta på mig själv känns lite väl svårt. Åh. Jag kan inte andas. Varför måste jag alltid äta tills jag nästan spyr? Nu sitter jag ju här ännu en gång och mår illa och skulle helst av allt bara vilja dö. Sablar.

Peace.

Betydelsefulla möten.

Jag skrev om en man. Att han ändrade mitt liv. På sätt och vis kan man säga att jag ljög. Eller överdrev en sanning. Jag skulle så gärna vilja kunna säga att denna man faktisktändrade mitt liv. Han ändrade mina tankar och min vilja. Men att ändå någons liv känns som något större. Jag tror inte det här gick så bra. Min fokus var inte där den skulle. Vem fan snodde min fokus?

Peace.

Daniel Boyacioglu.

Daniel Boyacioglu är min man. Okej? Jag ska försöka ta någon av hans texter till nationella. Så otroligt bra. Jag blir så avundsjuk. Att kunna skriva så. Att uttrycka sig så. Min högsta önskan just nu.

Stortipparna!

Det var fars dag för några dagar sen. Jag och systrar slog på stort. Farsgubben fick en tipsrad. Allt gick fel från början. Min syster är nybörjare på macken så hon råkade knappa ut en galoppharry. Misstag nummen två var att vi glömde ge den till pappa så han missade att titta på loppen. Men misströsta ej! Denna saga har ett lyckligt slut. När jag kommer hem från städningen möts jag av en oerhört munter pappa. 4000 rikare! Vi firar det med att äta spicy. Det är så kul att mamma och pappa inte kan ett skit om maten där så jag måste förklara. Så uppspelta så. Nej vet du vad, jag ska ta vara på den lilla ensamma stund jag får och försöka skriva mitt tal. Men först ska jag dricka kaffe så jag inte somnar igen.

Peace.

Jag fryser ihjäl.

Jag kom upp ur badet för ungefär en timme sedan och jag sitter fortfarande i handduk. Jag håller på att frysa ihjäl. Det skulle inte vara helt fel att krya ner i badet igen. Jag fyllde kanten med värmeljus, släckte lampan, satt på musik med för hög volym och tittade på när ångan steg upp ur min kropp och försvann. Det var som om jag brann. Vattnet var alldeles för varmt men det gjorde inget. Jag låg där och betraktade ångorna tills vattnet blev för kallt och alldagligt. Jag ville åt kicken man får av att känna kroppstemperaturen stiga mot skyarna så jag bytte ut det svalnande vatten mot alldeles för varmt igen. Och igen. Och igen. Till slut kände jag hur ångorna måste ha kommit åt min hjärna och fått mig att tänka konstiga tankar. Döden blev plötsligt ett talaralternativ. Någon dag ska jag ta med mig penna, papper och en flaska vin till badkaret. Jag känner att det är så mitt tal måste bli till.

Peace.

Fläskläpp.

Jag skulle kunna skriva en bok om mina fylleskador. Säg bara till om ni vill läsa den. Måste ju liksom veta ungefär hur många som ska tryckas.

Peace.

Väntar du på mig utanför fönstret?

Dessa smärtor.

Min mage. Mina lungor. Vem har pressat ihop min bröstkorg nu igen? Jävligt onödigt! Jag måste bada och dränka mitt liv.

Peace.

Nolla.

Var ska man börja? Kanske klockan sex när drickan började flöda? Eller vid åtta då de första ettorna spydde? Jag spenderade i alla fall kvällen och natten med att ta igen all tid med mig återfunna pyssling. Vem vet. Om ni har tur kanske jag berättar mer. Just nu orkar jag inte.

Peace.

Kämpa lever, kämpa!

Jag vet att du inte mår så bra just nu men kom igen! Du klarar en vild natt till! Berättade jag att det blev en spontan utgång igår? Taj Mahal och Silk. Sen skulle det ju ha blivit Konrad men av någon anledning kom vi aldrig dit. Varför är det oftas så att vi aldrig kommer till slutmålet? Jag och Kajsa hade i alla fall jävligt kul på hemvägen. Vi kom på en till scen till vår film som kommer bli typ världens bästa film. Jag lovar. Vi hittade även en kon som låg i en buske och skräpade. Egentligen tror jag att den skulle informera om att det världens hål i marken men vi tyckte den passade bättre under en bil. Det mesta är ett mysterium. Mamma står i köket och skriker KOOOOOOOORV! Varför har jag ingen aning om. Jag försöker hitta kläder. Vad fan ska man ha på sig ikväll? Måste börja piggna till. Lite kaffe på det här?

Peace.

Dessa sköna dagar.

En timmes lektion. Skönt. Fika med Bella. Skönare. Komma hem och vilja sova bort resten av dagen. Oskönt. Vara tvungen att lämna huset till förmån för min syster. Ännu oskönare. Livets stora fråga: Ska man på Tanya Stephens ikväll? Jag och Bella kom fram till att man lever nu och kanske inte sen. Därmed kanske man skulle ta och punga ut 100 spänn (jag älskar ordet spänn. Jag tänker att man knycker till lite med huvudet, rycker till lite i överläppen och spottet bara flyger medan man säger det.) för att just leva nu. Jag menar, hur ofta är tanya stephens i Västerås? Hur många fler chanser kommer jag få att se henne? Inte många skulle jag tro. Jag ska nog ta ett snack med mina 18-åriga kompisar om saken.

Peace.

Får jag spy i din buss?

Sovmorgonen blev otroligt lång! Redan igårkväll när jag skulle krypa på kojs kände jag en stark känsla av att jag inte skulle klara att stiga upp nästa morgon. Mycket riktigt vred sig min magen när väckarklockan ringde klockan sju. Det fick bli en sovmorgon. Jag hatar ändå engelska och engelska hatar mig. Hannah hade tydligen tänkt detsamma så vi möttes upp på en betydligt senare buss. Och jag är jävligt glad över att hon var där. För att skippa motbjudande detaljer nöjer jag mig med att erkänna att jag höll på att spy på bussen men hoppade av i sista stund. YES! Jag älskar att kallsvettas! Resten av dagen kan dö eller liknande. För att uttrycka mig milt så känner jag mig inte riktigt kry. (Jag vet att Ida och typ 99% av världens befolkning inte heller är kry men jag tycker om att tycka synd om mig själv ibland. Okej.)

Peace.

Lisaplace.

På riktigt. Är den någon blogg jag hatar så är det den. En söt tjej som i största allmänhet ser ut som alla andra men tror hon är så jäääääääääääääääääääävla udda. Jag vet inte varför men jag blir bara så irriterad. Avundsjuk? Skulle kunna men nej. Jag är avundsjuk på många men inte på henne. (Och jag vet också att den här tjejen säkert är jättesnäll och allt, det tvekar jag inte på, men vadfan. Jag är irriterad och måste väl få vara det då.)

Peace.

I am a avslappnad människa.

Hej och välkommen att hälsa på den nya och förbättrade Evelina! Hon är otroligt mjuk och len i huden efter en liten skrubbning. Hon luktar som en blandning av kaffe och choklad efter en spännande body cream. Hon har (snart) välmående hår efter att ha snott ännu mer av pappas (JA!!! PAPPAS!!!) hårinpackning. Hon är inte heller ett duuuuuuuuuuuuuuuuuuuugg stressad efter sitt varma bad med levande ljus.





(Det där sista kanske mest var en vit lögn för att lugna mig själv. Men allt annat är i alla fall sant.)

Peace.

Diediedie.

Jag hatar snygga människor. På riktigt. Så otroligt äckliga.





.

Problem.

Varför är inte kontaktuttag skapta för männoskor med väderomslagsvärk? Jag fick för i helvete kämpa i en hel evighet för att få i kontakten till kaffebryggaren. Vänsterarmen var inte ens ett alternativ. Den skulle lika gärna kunna tillhöra en annan människa. Noll kontroll. Vad fan ska man med en vänsterarm till när den ändå inte gör som man vill?

Play the same song one more time.

Väderomslagsvärken är inne i fas tre. Det betyder i stort sätt att hela högerarmen är förlamad. För se dagen från den ljusa sidan har min syster och mattias bakat någon variant av chocolate chip cookies. Lite för hårda och brända i kanten men vad fan. De smakar choklad och innehåller socker. Allt man behöver vid väderomslagsvärk. Eller kanske inte allt. Ooooooooooooh! Känn på den ni! Den mytiska Evelina är tillbaka! Jag måste ha kaffe innan jag somnar igen. Eller dör.

Peace.

Väderomslag.

För er som vill veta kan jag tala om att det börjar bli vinter på riktigt nu. Min väderomslagssmärta i axeln har börjat. Jag borde bli väderflicka. Varje gång vädret tar dramatiska vändningar får jag en oerhört smärta i högeraxeln. När jag säger smärta menar jag verkligen smärta. Det gör så förbaskat jävla ont att jag kan ligga sömnlös hela nätter. Därmed bävar jag för kommande natt. Magsmärta, illamående, kallsvettning och väderomslagssmärta <3

Peace.

Denna smärta!

Jag skämtar inte. Min mage håller på att ta död på mig. En ny teori är att universum tänker: "Aha! Den där tjejen har aldrig ont i magen. Jag vet! Vi skänker en ofantlig magsmärta till henne så hon kan ta ifatt allt hon missat!" Tack så jävla mycket universum. ELLER så är jag magsjuk. Skulle kunna vara så med tanke på den återkommande spyan i halsen. Som sagt, den som lever får se. Om jag var du skulle jag vilja veta hur det här går.

Peace.

PANIK!

Jag satt och funderade över talet jag snart ska hålla på svenskan. Den muntliga delen av nationella. Från noll fantasi fick jag helt plötsligt en snilleblixt och nu sitter jag här med tusentals idéer och kan inte välja. De är så många att jag knappt kan urskilja dem. Jag tror jag måste börja skriva flera tal och sen sortera och hålla på. Shit. Det här kommer ta tid.

Peace.

Snart dör Evelina också.

I natt vaknade jag av en oerhörd magsmärta. Jag har aldrig ont i magen, och det är jag jävligt glad för, natten var verkligen ingen kul upplevelse. Jag hade så ont att jag höll på att spy och kallsvettades som aldrig förr. Alvedon hjälpte inte så jag gick (dubbelvikt) till mamma och ville att hon skulle hela mig på något sätt. Det hjälpte absolut inte. Hon pratade i sömnen men låtsades att hon var vaken. Så istället kröp jag till badrummet och hämtade vetevärmaren. Ju mer jag rörde mig ju mer kände jag hur spyan var på väg upp till ytan. Väl tillbaka i sängen efter många om och men fick jag lite tid till att tänka ut vad det kunde vara. De teorier jag kom fram till var: sprucken lever, inre blödning, tarmvred (smart måste ju någon få den omtalade tarmvreden!) eller magkatarr. För stunden trodde jag mest på den spruckna levern och att det säkert hängde ihop med ömheten i huden. Just nu känns magkatarr eller gammal hederlig magknip mest troligt. Den som lever får se.

Peace.

Aj. (Ida fattar hur ajet ska uttalas.)

Jag tror att jag bär på en dödlig sjukdom. Det kan vara hudcancer. Eller så har jag inflammation i på insidan av skinnet i magområdet. Eller något annat farligt. Det är nämligen så att när jag rör min hud vid revbenen och magen gör det så oerhört ont. Jag har aldrig riktigt tänkt på att det är konstigt. Smärtan har funnits länge. Det skulle kunna vara så att den kommer efter en vild partynatt. Jag har för mig att det brukar vara då det är som värst. Då har vi alkohol och jag tänker omedelbart på levern. Vad skulle då levern ha med skinnet att göra? Det har jag inte riktigt kommit fram till än. Om ni har en aning om vad det kan vara skulle jag bli oerhört glad att få höra det!

Peace.

Jobbajobba.

Såhär spenderade jag tre timmar igår. Det var ganska skönt. (Hur gör man för att få bilden över hela sidan?)

OMG!

Är det något jag hatar så är det uttrycket omg. Men trost allt beskriver det ändå gårdagen ganska väl. Helt galen! Jag fattar fortfarande inte allt som hände. Men vad fan. Jag tror att det var ganska kul i alla fall. Även om ingen fattade att jag var Twiggy. Jag skulle kunna komma med ett långt utlägg om kvällen men orkar absolut inte. Det hände alldeles för mycket. Det räcker med att säga att mina vänner typ är väldigt bra.

Peace.

Nervositet.

Någon kanske minns den period när jag gick runt ständigt nervös. Jag för det i alla fall. I flera veckor vad jag så nervös att jag skakade och kunde knappt äta. Helt utan anledning. För en tid sedan började jag ana att nervositeten var på väg tillbaka, och gissa vad? Jag sitter nu på ett kontor och håller på att dö av nervositet! Min mage pirrar och framkallar spykänslor. Mina händer skakar. Mitt hjärta dunkar i dubbeltakt och det är bara totalt omöjligt att sitta still. Jag börjar fundera på om det är någon typ av sjukdom. Hur normalt är det egentligen att gå runt och vara hypernervös utan anledning? Och om jag är såhär nervös nu, hur jävla nervös kommer jag då inte vara inför svenska nationella? Jag kommer ju dö! Jag gjorde ett tappert försöka att lugna mig med lite sudoku men inte ens det funkade. Herregud! Jag är så sabla kissnödig! Jag skäpmtar inte. Förresten såg jag på tv igår att det är farligt att hålla sig. Nu kommer jag ju dö av två anledningar! Jag är dubbeldöd!!!

Peace.

Förändrigt.

Hörde ni? Det var förääääändringen vindar. Jag älskar Monsters Inc. Men yes. Bloggen har fått ett nytt utseende och jag gillar det lite. Det enda jag ogillar är att arkivet är längst ner. Jag vill ha det till höger! Jag ska klura lite på hur jag kan ändra det tills Ida kommer. Vinterjacka ska hittas!

Peace.

Otroligt mycket hjälp.

Jag vet. Allt ser oerhört hemskt ut just nu. Men ingen panik. Jag ska försöka fixa det! Ta det bara lugnt så ska jag vara lite teknisk och få det snyggt igen. Det var inte riktigt håhät jag menade. Men nästan.

Hjälp.

Är det förresten någon som vet hur man får text över hela sidan? Alltså inte bara i mitten utan hela vägen från vänster till höger? Det ska jag nog spendera resten av tiden åt att fundera ut.

Jobb.

Det må vara lov men ändå sitter jag på skolan och tittar längtandde ut genom fönstret. Att sälja skolkataloger är ett tufft jobb. Hittills har jag sålt fyra stycken på en timme. Shit. Rusningstrafik. I övrigt är mitt kaffe slut och jag försöker läsa Anne Franks dagbok. Jag planerar ett inbrott i matsalen¨i hopp om att där finna de goda mackorna med solrosfrön på. Jag är kissnödig men får inte gå härifrån. Det är ett hårt liv. Ännu en gång får jag betalt för att spela Puppy. Ibland har jag ganska tur med jobb. Mellan varven försöker jag komma på vad jag ska föreställa ikväll. Ebba von Sydow (eller hur fan det stavas) tycker Emma. Jag får se. Det lutar på henne just nu. Om jag inte kommer på något annat. Jag vet i alla fall hur jag ska fixa håret i så fall. Jag fick just ett otroligt sug att räkna matte. Varför tog jag inte med mig matteboken? Farväl.

Peace.

Zup with the cream fresh?

Är det något jag hatar så är det att ta bort den där jävla foliegrejen på cream fresh burkarna. Vad är grejen?! De är ju totalt omöjliga! Är det meningen att man ska ägna halva matlagningstiden åt att öppna en jävla cream freshburk? Fy fan.

Peace.

Förresten!

Hela denna dag (eller dag och dag. Jag sov till efter två och har halvsovit fram till nu) måste istället för att plugg ägnas åt att försöka hitta på en utgångsvänlig utklädnad till Malins maskeradfest. Jag hattar att de krockar.

Männen med cowboyhatten.

Gårdagen blev oerhört kul. Började med fryst matlåda och slutade med strips på bc. Någonstans där emellan fick jag veta av en indier att jag bodre åka till bollywood. Jag kan tydligen bli en stjärna där. Jag tackade nej. Roligast på hela kvällen var nog ändå männen med den blåa cowboyhatten. Den vandrade runt vilt och jag gillade sättet de dansade på. Kul killar. Imorgon väntar nya äventyr. Vilken jävla tur att man har pluggat så mycket som man hade tänkt. Lovet än snart slut och inte kommer man hinna plugga imorgon heller. Yesyes. Vissa är ju ambitiösa och åker till skolan och säljer skolkataloger. Måste tjäna ihop lite pengar så jag ska gå ut på kvällen utan dåliga samvete. Mina nya alkoholvanor <3

Peace.

Fuck off.

Jag fick skolkatalogen av Peo idag. Kan inte hela Västerås befolkning komma överens om att bränna den? För min skull. Jag lovar. Jag ser inte alls ut som på bilderna längre. Varför valde jag att se ut som jag bara gjorde några veckor? Hur fan tänke jag?

Sablar.

Som jag trodde blev det ingen vinterjacka. Däremot ett skrikrosa linne, en klänning och en gigantisk rosa lampskärm. Inte ens i närheten av en vinterjacka alltså.

Peace.

Köttätare.

Jag glömde meddela att jag efter mer än ett och ett halvt år utan kött höll på att slänga i mig en tugga av en hamburgare igår. Bör tillägga att promillehalten inte var körvänlig. Kommer ej upprepas! Men ack vad gott det luktade!

Hello huvudstad!

Efter att ha haft lite otur med strömavbrott och trasiga datorer inser jag att körkort inte är min grej. Jag ger upp snart. På onsdag vill jag också gå ut med en allmän varning om att alla i närheten av Västerås borde hålla sig inomhus. Jag ska ut med körskolans bil och vara en fara för allämnheten.
Men i alla fall ska jag bege mig till huvudstaden imorgon. Min garderob är i stort behov av nya vänner så jag hoppas på shoppinglycka. (Jag skrattar inombords över den meningen. Shoppinglycka! Nördigt.) Förhoppningsvis kan jag byta min falska tusenlapp mot en snygg vinterjacka. Jag orkar inte frysa i år igen. Men känner jag mig rätt kommer jag istället hem med någon klänning, tröja eller klackskor. Fast jag behöver ju i och för sig allt det också. Skit samma. Jag köper aldrig det jag behöver. Jag är fortfarande tjock från pizzabuffen. Snart väntar marrängswiss. Hoppas inte förbränningsgenerna sviker mig nu!

Peace.

Brottsling.

Jävligt kul att fylla 18. Jag fick en falsk tusenlapp. Eller allt pekar på att den är falsk i alla fall. Den saknar alla äkthetstecken och färgerna är helt annorlunda. Jävligt kul. Vad fan för man? Jag funderar på att köpa något i en liten kiosk där de inte ha så stor koll. Typ ett tuggummi eller så. Men först ska jag tagga för kvällen. Jag var jättetaggad och lite stressad men då påminner Kajsa mig om att man har ställt tillbaka klockan och jag har tre timmar på mig. Också jävligt kul. Jag som vill inleda kvällen! Maten kallar!

Peace.

Familj.

I fredags flyttade vi bordet och ordnade stadigt dansgolv. Jag och lillasyster rejvade i timtal! Helt galet. Till slut kunde varken mamma, pappa eller Robban motstå rycken i kroppen. De släppte matlagningen och städningen för några minuter och joinade festen. Mamma undrade om jag druckit nu igen. Men nejnej. Stegen sitter även utan alkohol!

Peace.

En obekväm sanning.

Jag fick två cider av Niklas och Ulrika. Jag tror de hade lite ångest för det. Jag fick inte dricka båda under en och samma kväll. Shit. De skulle bara veta sanningen. De skulle inte tro sina öron. Lilla osyldiga Evelina är inte alltid så liten och oskyldig.

Släktkalas.

Det är alltid samma sak. Så otroligt mätt. Min släkt har en förmåga att äta överdrivet mycket. Jag skämtar inte. Speciellt mammas sida. Jag tror jag aldrig sett någon äta så mycket som min morbror. Och ändå är han väldigt smal. Skönt med bra förbränning. Jag tror jag gick upp minst tre kilo under gårdagen. Jobbigt. Nu kan jag knappt gå för jag käner mig så svullen. Jag funderar på ett helande bad.

Peace.

Kamera.

Jag vill börja leka med min kamera men för tillfället äger jag varken film eller batteri. Sablar.

Så jävla party!

Jag och min vän Kajsa knows how to party så att säga. Om jag inte missminner mig körde vi ett privatuppträdande för Amanda och Malin. Man måste ju vara snäll mot de nyktra småbarnen. De måste ju liksom få veta vad de går miste om. Det var kul.

Peace.

Kalas!

Igår hade jag jättemycket att skriva men de jävlarna stängde av bloggen så det fick man ju inte och nu har jag glömt allt. Jag känner att jag tappat ganska mycket på senare tiden. Men jag hinner liksom inte med sånt här. Vem fan har pressat ihop min bröstkorg. Jag får ju ingen luft! Det brukar ju försvinna efter några dagar. Sablar.
Annars tänkte jag bara meddela att jag fick en analog systemkamera och ett helt framkallningsgrejs av Robban. Jag är så jävla cool. Efter det tänkte jag meddela at släkten kommer idag. Jag tänkte också passa på att uppmana alla till att besöka denna sida. Den kommer snart igång på riktigt. Ska försöka sy massor på lovet. Oj, min kladdkaka är nog klar snart. Det lönar sig att ingå i min släkt. Man får alltid komma på goda kalas.

Peace.

Fylleblogg <3

Jag skriver så oerhört bra efter en flaska vin. Det är min nya grej. Annars var kvällen oerhört bra. Jag stapplade runt i en meter klackar men det gick bättre än förväntat. Ledorden för kvällen var "Ni är ensamma, MEN, det ska öppna en bögklubb i stan!" "Ska vi baka en bulle, utan alla ingredienser? Du, jag, mjöl och vatten." "Men vem fan orkar vara nykter!?" Eftersom jag egentligen pluggar modernismen och fortfarande känner mig oerhört bakis orkar jag inte skriva mer. Eller tänkte kanske klappa mig själv lite på axeln eftersom jag krigade upp till engelskan imorgoe. Bra gjort! Fan då. Nu missar jag Uppdrag granskning bara för den där jävla modernismen. Det enda bra är att Kafka var snygg. Hurra.

Peace.

Oskulder är snart lost"!

Yeeehhhhhhssss! Det pågår förfest hemma his mig! Vi haer ätit (just i detta nu kom min och Kajsas låt så jag var tv7ungen att springa ut i vardagsrummet och dansa! Girls just wanna have fun!!!!!!) mat och glass. Pappa lagade mat,,,,,,,,,,,,,,, Linnea är bäst för hon ska förlja med ut. Hannha är bäst för hon följde med mig hem doirekt efter skolan. Josefin är bäst för hon ör bara bäst, Bella är bäst för hon är så jävvla snygg. Alla är kunga på the danceflooor!!!!!! Jag ätr så jäääääääääääääääääääääääääääääävla taggad! Snart är det plutpo. Om ett tag kommer mina päron hemn. Om några timmar fyller simon år så han kommer också till pluto. Det ska bli så jävla kul!!!!!! Annars blir kjag arg.


Prade!!!!!!

VUXEN!!!

Just i denna stund träder ännu ett förvuxet barn in i den stora världen. Från och med nu får jag skriva på alla mina papper själv! Jag skulle kunna gifta mig bara för att. Jag kan bli en privat utköpare av lättöl! Krogen kommer bli en farlig plats från och med nu! Jävlar vad vuxen jag är!!!

Vänner!

Man har väl helt underbara vänner. Tack, tack och tack för det otroligt fina bilderna! Visar verkligen mitt rätta jag! Men jag antar att det är sånt man får tåla när man blir vuxen liksom. Mamma och pappa ska köpa presenter till mig nu. Jag känner mig som ett barn!

Peace!

Det kanske bara är jag men mina kräkreflexer reagerade oerhört starkt när jag såg den här bilden. Hur fan är människan skapt?

Yes!

Ni behöver inte oroa er. Avboka alla begravningsblommor om ni hann beställa det. Ida behöver inte ta bort sin stackars blindtarm! Hela framtiden är räddad och nu känner jag mig återigen taggad till att träda in i vuxenlivet.

Peace.

Idas jävla blindtarm.

Fyfan Ida! Måste din jävla blindtarm börja hålla på just nu? Jag menar, hur ofta fyller man 18? Kul att du ligger hemma och är näst intill dödssjuk när jag tar klivet in i vuxenlivet. Nu får du skärpa dig! (Observera att det låter som han i Monsters Inc.)

Peace.

3000!!!

Aaaahh!!!

Vet ni hur nära jag just nu är att gå in på alla möjliga sidor för att se vad som kan tänkas hända inom en snar framtid! Hur ska jag lyckas hålla mig från att göra det?

Peace.

Yey!

Jag fick nyss veta att jag kommer få världens bästa present! Spännande! Dessutom är jag förbjuden att spana efter vad som händer i landet den kommande tiden. Hur fan ska jag lyckas hålla mig ifrån det? Jag gissar att en bil är inblandad eftersom vi bara är fem. Ännu mer spännande!

Peace.

Hello vuxenliv!

Om två dagar, TVÅ DAGAR, fyller jag 18. Det är tufft. Men först måste jag se till att få bort hesheten från min hans. Jag kanske råkade skrika lite väl mycket i fredags. Men det var kul så det var det värt! Te here I come!

Peace.

Projekt.

Från och med nu tvingar jag alla att besöka denna sida! Det ska föreställa mitt projektarbete. GÅ IN OCH TITTA OCH LÄS ELLER GÖR VAD FAN DU VILL!

Peace.

Mannen från IKEA.

På bussen hem igår träffade vi en intressant man. Han hade inga drömmar om framtiden och sa att han jobbade på ikea. Efter att ha berättat om glassen jag skulle äta när jag kom hem började han fråga ut oss om vad vi tyckte om ikea. Han vägrade säga vad han själv tyckte och lyssnade mycket intresserat på när vi berättade vad som var bra och dåligt med ikea. Såhär i efterhand fattar jag ite varför han ville veta det. Spännande. Han blev nog i alla fall avundsjuk på glassen som väntade på mig hemma.

Peace.

Kvällen.

Widell tog tydligen över mitt påbörjade inlägg igår. Efter den lilla händelse flöt kvällen på halvt som planerat. Av någon anledning kom vi aldrig iväg till Sigurdsgatan utan blev kvar på Taj Mahal hela kvällen. Men det gjorde inget för det var trevligt. Navid Modiri & Gudarna var såklart bra. Allt var bra. Väldigt bra.

Peace.

Parteeeejjjjjjjjjj.

Vi sitter i världens finaste lägenhet min fasters lägenhet:)och dricker lite vin. Trevligt trevligt. Det är oerhört högt i takYEEEY puss jossaw

Sablar.

Jag funderar på att gå naken till skolan. Hoppas ingen märker något.

Ikväll.

Ikväll händer det som vi har taggat till i evigheter. Jag syr en tröja. Jag hoppas den blir bra. Annars får jag gå halvnäck ikväll. Och så va det ju det här med skor. Jag vill ha dessa. 900 kronor fattigare men är det kanske värt det? Jag menar, kolla på dem! Klacken är dock gigantisk men det kanske man klarar? Måste sy klart min tröja nu.
Peace.

Sprutgrädde.

Mamma och pappa tycker om att spara pengar så därför köper de saker vi egentligen inte behöver på re. Sist var det sprutgrädde. Det är inte ens speciellt gott. Dock har jag hunnit äta det två gånger sen jag kom hem från skolan. Med glass och i varm choklad. Det var jag värd tyckte jag. Varför har jag inte kommit på en. Kanske blir tvungen att spy upp det om jag inte kommer på en anledning.
Egentligen borde jag sitta och plugga nu. Men jag funderar på om jag skulle ta och sy en tröja till imorgon istället. Jag vet vad jag vill ha. Vi får se vad jag får lust att göra.

Peace.

Vilken jävla värld vi lever i!

Idag är jag på ett sånt där humör jag är på allt för ofta nuförtiden. Det där humöret där jag känner att jag inte gör tillräckligt för världen. Se på hur den ser ut! Varför gör vi inget?! Om alla verkligen gjorde något skulle det fan inte se ut såhär! Jag vill inte vara med och misshandla världen och dess levande varelser på detta sätt! Jag har till 12 juni eller vad fan det är på mig att klura ut hur jag ska lösa detta. Då är jag fri och kan göra vad jag vill. Nu hinner jag inte. Ingen hinner. Det är så himla mycket som är fel!!! Nu börjar Kvällsöppet. Hejdå.

Fan!

Jag kom på att jag ju inte kan vänta med att få Navid Modiri & Gudarnas nya skiva tills jag fyller år. Jag måste ju ha den innan fredag! Man måste ju lyssna in sig på de nya låtarna! Och den går inte att ladda ner den än. Fan!

Åter!

Jag tror att skolan är en del i det naturliga urvalet. Det är meningen att där ska bara de starkaste, vilket är ytterst få, klara sig. Vi andra, vi ska brytas ner sakta men säkert. Förhoppningsvis dö. Hur fan ska man hinna med allt och leva upp till alla krav? Sen har vi ju alla andra krav också. Som att ta körkort. Och klädkravet! Okej, detta kanske inte talar för alla men det är min blogg så jag behöver väl för i helvete bara tala för mig själv. Hur fan ska man kunna och hinna klä sig? Kläder är viktigt för mig. Okej?! Mina kläder är typ allt jag har. I tvåan gick vi runt med ett sånt där jävla hjärta på ryggen så skulle alla skriva något snällt i det. Jag hatar sånt! Det är bland det värsta jag vet! Man skulle kunna sammanfatta det som stod i mitt hjärta till två ord: "Coola kläder." Evelina Olsson = Coola kläder. Det är mitt allt. Jag är kläder. Men hur fan ska jag hinna vara kläder när man ska vara duktig i skolan också? Det tar tid att vara kläder. Okej?!

(Nej, jag är inte lika bitter som det låter. Ni behöver ju inte döma mig bara för att jag är kläder. Egentligen är jag mycket mer än så. Jag är jävligt bra. Det kanske bara inte syns under alla kläder!)

Peace.

Gör något!

Egentligen borde jag packa kläder till imorgon och plugga nåt av alla tusen saker man ska plugga. Men det är liksom så mycket roligare att sitta här och lyssna på Navid Modiri & Gudarna. Jag taggar till fredag och skänker en läkande tanke till Ida. Hon måste bli frisk oerhört snart. Favoriter just nu:
Snart dör Bob Dylan
Om jag ska dö
Vi gör det här för att vi måste
Okej. Jag ger upp. Jag hade alldeles för många favoriter. Jag längtar tills nya albumet släpps och jag ska önska mig det när jag fyller år (VILKET ÄR VÄLDIGT SNART!!!). Jag längtar till fredag när de kommer till Taj Mahal och jag dör om mina blotta 17 år inte räcker denna gång. Jag fyller ju för fan fyra dagar efter! Jag längtar. Som ett litet barn.

Peace.

Plugg.

Jag pluggar religion. Märks inte det? Fan då.

Svunna tider.

Jag hittade en oerhört gammal film på datorn. Från den gamla goda tiden liksom. Med det sagt menar jag inte att nutiden är dålig. Tvärtom. Jag älskar nutiden. Jag kommer ihåg hur kul vi hade när vi filmade det här. Jag ramlade hela tiden. Oerhört trötta. Vi hade övernattat hos kusinerna efter något stort kalas eller liknande. Spännande va det i alla fall. Och värst va smal man va.

Peace.

Mask på.

Jag är inte den ni tror. Har aldrig varit. Kommer aldrig vara. Glöm allt jag någonsin sagt och gjort. Jag ska bara leta lite till och sen kommer jag på riktigt. Okej?

Mamma.

Ibland (ganska ofta) säger min mamma saker utan att riktigt tänka sig för. Och så har hon en förmåga att säga fel. Till exempel idag när vi sitter och väntar på pappa kliver en gammel gubbe ur en oerhört liten bil. För att beskriva hur gubben såg ut har jag ritat en liten bild. Titta på den.

Han var alltså oerhört kutryggig och gick halvt dubbelvikt. Efter att ha facinerats ett tag säger min mamma fullt seriöst "Jag undrar hur de ska få ner honom i likkistan." När hon insett vad hon just sagt får hon ångest. Stackars mamma.
Det lilla missödet med den kutryggiga mannen leder mig osökt in på när min mamma blev orolig över min storasysters rygg och sa "Sträck på dig! Du kommer bli kukryggig!" Det får hon fortfarande lida för. Stackars, stackars mamma.

Peace.

Aj som fan!

Jag har så jävla ont i huvudet! Och snorig. Och hostig. Och slemmig. Och trött. Och det kliar i halsen. Var fan kom denna förkylning ifrån? Man kan ju inte bli sjuk NU liksom!. Jag fyller ju 18 jättesnart! Dö förkylning, döööööööööööööööööö!

Peace.

Vi är alla små och nakna ibland. Vi letar efter oss själva i en skål med rosentaggar. Så väldigt svårt att hitta. Näst intill omöjligt. Hittar du fel gör det ont. Leta väl.

Filmkväll.

9b's tjejmaffia (+ Ida) ska ha återträff hos Hannah. Filmkväll som på den gamla goda tiden. Även om väldigt mycket har förändras. Jag sitter och funderar på om förändringarna har varit bra eller dåliga. Bra tror jag. Eller?

Mannen vid lampskärmarna.

Efter att Malin lämnat mig ensam på Myrorna började jag leta lampa till mitt nya rum. Det gjorde dagen snällast gubbe också. Utan förvarning öppnar han munnen och säger "Grattis." Efter att ha tittat mig förvirrat omkring och insett att det bara var han och jag där tittar jag frågande på honom och undrar vad han menar. I mitt huvud bygger jag upp ett hat mot mannen. Han måste tro att jag är gravid! Nog för att jag är kissnödig, men så tjock är jag väl inte? Mannen förstår nog att jag är förvirrad och fortsätter: "Grattis till hatten. Den är udda. Du är udda. Inte som alla andra. Det är bra. Jättebra. Så, grattis." Jag känner hur mitt ansikte förvandlas till ett enda stort leende. Jag tackar mannen så hemskt mycket och går ifrån lampavdelningen. Han gjorde min dag. Skulle jag se honom igen skulle jag springa fram och krama honom.

Jag älskar alla dessa trevliga människor! Jag önskar jag vore som dem. De sprider glädje. Bara några få ord som behövs.

Peace.

Helvete!

Jag är på ett sånt förbannat dåligt humör. Jag har ont i huvudet och vill bara strypa någon. För att avreagera mig tror jag att jag måste ta ett bad eller något. Sy kanske. Det är mina två sya sätt att meditera. När jag är trött, arg, svag eller bara har för mycket att tänka på lägger jag mig i badkaret eller sätter mig vid symaskinen. Det förfärliga brummandet blir som musik för öronen. Jag älskar det.

Just det.

Jag glömde berätta det jag egentligen skulle berätta. Medan mamma och pappa letade handtag för ungefär tionde gången (hur fan kan det vara så svårt att hitta ett par jävla handtag? Mamma har bestämt att de ska vara i borstat silver och inte för krusidulliga. Hur mycket finns det då att välja på?) hittade jag en oerhört snygg guldfärg! Tanten på Flüggers sa att man inte kunde köpa guldig väggfärg. Go to hell! Det lilla problemet var bara att så mycket färg som jag behöver till en(!) vägg kostade drygt 800!!! Jag menar, mamma åker till ALLA affärer i hela staden, minst 5 gånger, för att hitta de billigast handtagen. Att hon skulle köpa en burk guldfärg för 800 är lika otroligt som att vi skulle renovera hela huset på en vecka.
MEN! Jag kom på lita andra idéer och har nu lite svårt att avgöra hur mitt rum ska se ut.

1. Jag målar väggarna vita (eller annan passande förg), köper sånda här självhäftande ramar som jag sedan målar gundfärg i. Jag tänker lite snyggt och genomänkt placerat.

2. Jag målar väggarna enfärgat och gör någon typ av stora tavlor med antingen tyg eller tapet. (Detta känns oerhört osäkert eftersom jag antagligen aldrig skulle göra dessa tavlor.)

3. Jag målar väggarna enfärgat och sätter upp en hel del tavlor. (Med risk för att få ett tråkigt, vanligt och rörigt rum.

Jag har några fler alternativ men det får räcka så för stunden.

Peace.

I need you!

Övningsköra och leta handtag. Jag känner att min körning går åt rätt håll! Mamma skriker från baksätet men jag håller mig stabil. Pappa beundrade mitt lugn. Jag också. Inte många som klarar att backa ut på en stor väg med en hysterisk mamma där bak. Dessutom kom en stor lastbil mot mig i full fart. Jag är asbra!

Peace.

Pessimist.

Enligt pskologiläraren är jag (och antagligen halva världens befolkning) en pessimist. Själv ser jag mig dock vara ganska positiv för det mesta. Hur det hänger ihop har jag ingen aning om. Jag kanske är ett medicinskt mirakel.
Matteprovet gick inte som det skulle. Min kropp håller nog på att begå självmord. Mina ögon fräter sönder. Mitt hjärta klappar i dubbel takt och Josefin vill att jag ska gå på box nivå två. Det vill inte jag. Jag vill på yoga.

Peace.

YES!

Projektarbetet är igång! Ett gammalt urtvättat påslakan håller på att bli en t-shirt eller likanande. Vi får se vad som händer. Jag har även en idé på ett par jeans!

Nakenchock.

Jag går ett steg närmare en nakenchock! Efter att ha sett videon till Sigur Ros - Gobbledigook kom jag fram till att vad fan gör det om jag visar mig näck. Jag gillar den. Man får ju blunda om man vill. Snart så.
Förresten övningskörde jag idag igen. Känner att vi håller på med en liten intensivkurs inom familjen. Det känns bra. Nu jävlar!

Peace.

And then we do the tango!

(Jag censurerar min egen bild. Vågar jag visa originalet? Jag vill att det ska ses som konst och inte porr. Eller uppmärksamhetssökande för den delen. Egentligen skulle jag kanske vilja visa originalet i alla fall. Man kanske inte ska tänka så mycket. Jag gillar känslan i den. Frågan är bara om folk ser känslan eller den nakna kroppen.)

Något säger mig att något är galet fel. Är det jag? Är det matteprovet? Är det du, du eller du? Enligt Aftonbladet kommer jag vakna på fel sida imorgon. Jag känner redan nu hur otroligt fel jag kommer vakna. Fram emot eftermiddagen skulle det ordna till sig och jag kommer få en fin kväll. Hur kan en kväll innehållande teorilektion och matteplugg bli fin? Det finns bara ett sätt att få den fin. Ge mig en fin kväll! Snälla!

Peace.

Schampoo.

Jag är en schampooflaska. Någon trycker och trycker men locket är stängt! Så mycket som vill ut. Något håller tillbaka. Locket måste plockas bort. Problemet är bara att om man trycker för hårt på en schampooflaska kan locket flyga av och schampoot liksom skvätta ut. Detta schampooskvätt hamnar på golvet och tvättas bort. Jag vill inte att mitt schampoo ska gå till spillo och hamna på golvet. Jag vill ta vara på allt och måste därför plocka bort locket i tid. Innan det flyger av av misstag.

Citat.

"Dom är PR-byrå för miljön!" (Inte nog med att hans svenska är katastrofal, han är dum i huvudet också!)
Jag tittar på I ditt ansikte. Den där nooben som bara försöker vara som han Magnus eller vad han heter slängde nyss ur sig detta. Varför? Okej, Greenpeace kanske överdriver ibland, de kan vara lite instängda på sin sak, MEN, de gör något. De vill något. Jag gillar folk som brinner för sin sak. Jag vill göra något. Jag vill krama träd.

Peace.

Håkan.

Jag funderar på att gå in på mitt rum och lyssna på Håkan hela natten. Det enda som hindrar mig är morgondagens skola................. Oerhört jobbigt. Om det inte vore för att jag vill ha mvg i kulturmöten skulle jag nog ha försovit mig imorgon. Jag hatar när man vill ha mvg.

Peace.

Vilja.

Viljor har jag gott om, det är förmåga att genomföra dem jag saknar. Jag vill för mycket för mitt eget bästa. Jag blir galen. Jag borde skriva ner allt jag vill på små lappar och spara dem i en liten burk. Jag tänker att pappret ska vara sådär lite lagom stelt så det liksom låter när man bläddrar runt balnd alla viljor. Burken ska vara en fin. I plåt. Lite lagom rostig. Jag tror jag måste köpa en i veckan. Sen ska jag gömma den. Kanske under sängen. Jag skulle vilja ha den under kudden men jag skulle bara råka kasta ner den på golvet i sömnen.

Helvete.

Jag har så jävla ont i ryggen. Jag skämtar inte. Jag har inte haft såhär ont på väldigt väldigt länge. Tänkt dig en konstant smärta som börjar i 7, 9, 11 kotan eller vad det var, och sen strålar ut i hela jävla ryggen. Denna smärta är så stark att du inte kan koncentrera dig, inte sova, inte sitta bra, inte tänka på nåt jävla annat än den förbannade jävla skitryggen! Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag orkar inte med min rygg längre. Inget hjälper, absolut inget. Inte ens alvedon. Det kommer bli så jävla kul att göra matteprov på torsdag och sitta och halvgråta över hur ont det gör i ryggen. Död åt den!

Peace.

Yes!

(Det här är så bra. Det här är så oerhört bra! Jag ville bara säga det.)

Idag var jag med om en konstig sak. Jag vaknade i min systers säng och kom fram till att jag måste ha somnat mitt i filmen. Hon var uppe och for i rummet och letade efter något men jag reflekterade inte vidare över det utan började bege mig mot min egen säng där jag tänkte spendera resten av natten. På väg dit hörde jag vatten och undrade vem fan det var som duschade mitt i natten. Väl framme i mitt rum slängde jag mig ner i sängen men kunde inte riktigt somna om. Det var för ljust. Konstigt. Det var för mycket liv i huset också. Vad gör alla mitt i natten? Har jag missat något? Brinner det? I ännu ett försök att somna om ligger jag med halvöppna ögon och känner att något är fel. När jag gång vaknar helt och känner mig ganska pigg tänker jag att nu är det nog! Jag sätter mig upp och ser förvirrat på väckarklockan. Sablar. Det är ju morgon.

Peace.

Mannen med mustaschen.

(Jag hittade detta inlägg i utkorgen. Av någon anledning glömde jag publidera det. Allt hände i onsdags.)

Idag på bussen hem träffade jag en intressant man. Han hade vitt, oerhört fluffigt hår, vit mustasch och läderbyxor. Jag tror han var en aning påverkad också. Efter ett tag märkte jag att denna vithåriga man tittade väldigt ihärdigt och frågande på mig. Jag tog av mig lurarna och frågade om han sa något. Efter lite småprat om vädret och allt möjligt kom vi in på min framtid. Han frågade vad jag ville med livet. Jag sa att jag ville göra något viktigt. Att jag funderade på krigsjournalist. Han blev imponerad. Jag tror han hade förväntat sig att jag skulle vara en blåst bimbo eller liknande. Vi diskuterade det här med att uppskatta saker och ting. Jag fick en känsla av att han var eller hade varit hemlös. Mellan mumlandet och de ohörbara orden lyckades jag snappa upp några intressanta saker. Han sa något i stil med "Alla tror att lycka är att ha ett hus och fin bil. Dessa människor uppskattar inte det riktiga livet." Vi kom fram till att när jag står där mitt i ett krigsdrabbat land och rapporterar till trygga västvärlden, då jävlar måste jag uppskatta livet och allt jag har hemma så mycket man kan.
Efter bussfärden med denna man har jag inte kunnat släppa honom. Jag vill träffa honom igen. Jag vill höra hans historia.

Peace.

Mat.

Jag är så jävla fantasirik. Tror jag måste bli kock och dela med mig av mina kunskaper. När mamma och pappa inte är hemma består min mat av ugnsbakade morötter, min egen variant av avokadoröra och quornbitar. Men gott va det.

Peace.

Bröstcancer.

Josefin tjatar (i positiv bemärkelse) om att man ska köpa Sandras Rosa bandettröja på Lindex. Men jag kom på en sak. Finns denna för män? Jag är nästan säker på att den inte gör det. Varför inte? Vore det inte bättre om männen också kunde vara med och stödja? Visst, de kan ju köpa en tröja som de aldrig kommer använda, men så ska det ju inte vara. Visst vet jag också att det är kvinnorna som får själva bröstcancern, men männen drabbas ju faktiskt också, fast på ett annat sätt. Om jag var man och min fru fick bröstcancer skulle i alla fall jag vilja bära en tröja som visar att jag stögjer henne och så många andra. Tål att funderas på tycker jag.

Peace.

Fredagen.