Vilken minut som helst.

Kajsa min vän är lite sen som vanligt så jag passar på att sistaminutenblogga. Bilen är framkörd. Väskan är packad. Spelen framplockade. Drickan noga räknad. Skivan bränd (även om ni hatar mina partyskivor kunde jag inte stå emot. Suck on that!). Allt är klart! Utom Kajsa. Bye. Vi ses i Stockholms nattliv.

Peace.

Vi snackar nyår!

Och vilka har den snyggaste inbjudan/menyn? Kan det vara vi? Ahaaaa. Klicka på den förihelvete och njut av skönheten. Egentligen borde jag stå i duschen nu. Men det är så mycken man borde så jag tycker vi skiter i det och ser fram emot ett nytt år med nytt allt. Allt ska vara nytt och bra. Förutom det som redan är så bra det kan bli. Det belåller vi. Jag känner för att skriva en nyårskrönika. Den som lever får se. Jag hoppas att jag fortfarande lever om några timmar. Man vet aldrig med Josefin vid ratten. Jag lyssnar på Petter. Piiiiiiiiiiiiiiiiiinsamt.

Peace.

Tre timmar till avförd.

Jag känner mig inte riktigt redo än men kaffet är snart klar så jag hoppas på att det gör underverk. Jag hittar inte Twister. Sablar. Men jag ska leta på och packa det sista. I´ll be back!

Vi lämnar 2008 och Västerås för 2009 och Stockholm.

Folket trillar av en efter en. Men vi ger inte upp för det. Nehe du. Här tackar vi inte nej till en fest i storstaden i första taget. Det sista i matväg är inhandlat. Bilarna blev bilen och det mesta är löst. Tror jag. Jag har fått dubbelt så tjockt hår men det är tyvärr inte blont. Åh. Jag måste berätta en jätteirriterande grej. Frisören på andra sidan rummet ägnade en hel evighet åt att glo på mig i spegeln med en såndär igenkännande blick. Efter 45 minuter kommer hon fram.
Hon - Nu vet jag vem du är JÄTTELIK!!!
Jag - Hon i Mamma mia?
Hon - JAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!
Jag - Jag har hört det ett antal gånger nu faktiskt.
Hon - Jag förstår det! Huuuuuuuuur lik som helst!

Jag väntar fortfarande på att likheten ska visa sig.

Peace.

Tre dagar senare.

Det går så fort så fort så. Min far har nyss blivit 46 år och snart är det ett nytt år. Jag har gjort mycket men ändå ingenting. Mest hostat. Om nätterna får mamma nog sådär vid fyratiden. Då kommer hon in med en hel hög mediciner som hon tvingar i mig. Inget hjälper. Juldagen spenderades hos morfar och på krogen. Mamma insåg att hon kanske hade gjort bort sig när hon kom på att hon matat mig med hostmedicin innehållande morfin. Jag överlevde trots kombinationen morfin och lite lite för mycket vin. Väl framme vid krogkön skapade jag nya vänner enbart för jag inte kunde stå still på egen hand. Det va spännande. Jag kommer inte ihåg vad de hette. När jag äntligen kom in och hittade mina egna vänner blev jag överlycklig. Om jag inte missminner mig började jag nästan gråta av lycka. Varför är Konrad en enda stor underjordisk gång? Den gjorde mig förvirrad men trots trägångar var kvällen hyperlyckad. Efteråt träffade vi en man som tiggde cigaretter och sa åt mig att visa respekt. Jag fattar fortfarande inte varför. Nej nu måste jag gå och fira pappa.

Peace.

Hej snö!

Det är snö utanför mitt fönster! Och inte bara utanför mitt. Utanför alla fönster! Det kanske blir en vit jul som när man va liten. Jag har gjort världens godaste kolor bestående av grädde socker och kakao och förätit mig på dom. Jag är mätt. För mätt. Så då går jag och läser Elle och äter Toblerone.

Peace.

JUUUUUUUUUUUUUUUL!

Mitt inne i denna julstress med total avsaknad av julkänslor hinner jag faktiskt inte sitta vid datorn. Jag har levt utan dator i evigheter nu känns det som. Ledsen att behöva säga det men du är inte nummer ett längre kära gamla dator. Om jag inte går och städar nu är jag typ död. Bye.

Peace.

Projektarbete.

Jag tar det sakta. Oerhört sakta. Men något börjar minsann växa fram. Jag är inne på plagg tre. En jacka. TITTA!

LOCKET!?!?!

Min mamma är rolig. Eller ska man kalla henne orolig? Ahhh! Humor. Lite småfakta: vid minsta lilla ljud måste hon direkt veta vad det var som lät. Det skulle räcka med att jag tappade en penna i mitt rum, sekunden efter skulle man höra mamma från andra sidan huset "Vad va det där?!". Hon har stenkoll på allt. Då menar jag allt. Så för någon dag sedan, jag tror minsann det va igår, låg det ett lock på bordet lite sådär spontant. Min kära moder ägnar ungefär en timme åt att försöka hitta var detta lock hör hemma. Inte nog med att hon är i behov av stenkoll, hon är glömsk också, vilket resulterade i att hon frågade ungefär tio gånger om jag hade någon aaaaaaaaning om vad det va för lock. DET ÄR ETT LOCK MAMMA! SLÄPP DET!!!!!! Men icke. Istället fortsatte hon gå runt där med sin bekymrade min och småmumla för sig själv "Vad fasiken är det här för lock?". Nu har hon lagt locket på en liten hylla i ett skåp och hoppas innerligt att ägaren till locket ska byka upp så hon slipper tänka på det. Jag funderar på att slänga det. Det är för i helvete ett lock vi pratar om!

Peace.

Tekopp.

Jag gick på stan lite för länge i lite för onda skor. Jag känner mig påhittig idag. Jag måste förvandla min påhittighet till något bra. Jag har allt inom mig och måste få ut det. Som med allt annat då.

Glöm allt jag sa!

Jag har hittat en ny resa nu.

Berlin någon?!

Hej vänner. Jag hittade nyss en resa till Berlin för 9 kronor. Inklusive skatter och avgifter. Betyder det att skatter och avgifter ingår i dessa 9 kronor eller ej? 06.01.09 - 28.02.09 i Berlin? Bestäm dig innan 21 december. Jag vill.

Grattis Josefin.

Matteprovet passerade och är nu ett hemskt minne jag helst bara skulle vilja spola ner i toaletten. Josefin tog körkort!!!!!!!!!!!!!!! Och det var dans i ljudhallen. Jag får ont i huvudet av att hosta och funderar på om jag vill ha kladdkaka eller inte. Vad fan är den här? Sen när har firefox börjat med någon jävla rättstavningsgrejs? Orka att rättstavningsgrejs är ett ord men inte kladdkaka. Tufft. Jag var datanörd och fixade nyss bort rättsvavningsgrejset. Numera är alla mina ord rätt. Jag borde städa mitt rum och sy lite. Jag har hittat på en klänning som skulle kunna användas på lördag. Men det är ju lov imorgon. Jag tar det då.

Peace.

Och det värsta av allt:

JAG HANN INTE ENS SÄGA HEJDÅ TILL BELLA!!!!!!
Helvetes jävla skit igen.

Känn pepp.

Helvetes jävla skit. Jag hade ju bestämt mig för att bli frisk till idag men efter en sömnlös natt insåg jag att febern hade stigit till skyarna. Jag älskar att det är matteprov imorgon och jag inte ens orkar gå till mitt rum för att hämta matteboken. Åh vad jag älskar allt!

Cutcutcut.

Jävla sjukdom!

Jag hostar och spry jag hostar och spyr. Man kanske skulle ta och plugga lite matte istället. Eller sy.

FUCK THE SYSTEM!

Vad hände med kampen då
jag vill se män med helskägg
som lyfter sina nyfödda mot en himmel som är blå
slår klackar i taket och kullersten
händerna i vädret skriker Fuck the system
FUCK THE SYSTEM!

Vad hände med sjuttiotalet
Allt skulle ju bli gjort
Fredsrörelsen och Vietnamn
Peacetecknet och solidaritet
Progg vad hände med Progg
och Hoola Bandoola Band
Jag såg Mikael Wiehe på Svt häromdan
Fy fan vi bara dör

Jag älskar när folk ringer in till Insider. Arga gubbar som skriker och vill få sina röster hörda. Det känns sin att det är den enda kämparglöden som finns kvar. Det är så fint på något sätt. Det visar att mänskligheten kanske inte är helt förlorad trots allt. Jag vill jag vill jag vill.

Peace.

Idahoe och jag.

Vi kan liksom inte rå för det. Tidningarna bara älskar oss. Och jävlar vad snygga vi är. Trots världens argaste blick och höknacke eller örnnacke eller vad fan det heter. Jag håller på att frysa ihjäl, småkräks hela tiden och är alldeles för snurrig för att sitta här egentligen. Jag borde äta något. Eller dricka något varmt. Eller äta glass.

Peace.

Bal.

Någon gång kommer resten av bilderna. Någon gång.

Spyan.

Jag känner att jag tog rätt beslut när jag åkte hem och skippade svenskan. Det försöka jag gör när jag kommer innanför dörren är att börja hosta tills jag spyr i vasken i hallen. Det var mysigt. Nu när jag ändå är hemma och har lite extra tid kanske jag borde skriva om allt jag har missat. Eller kanske borde jag lägga mig i soffan och kolla på film? Äta liteglass? Ja. (Och ja Emma. Jag vill gärna ha bilden där jag ligger och sover på Ida haha.)

Peace.

BAL!

Det är bal idag. Dagen man har sett fram emot sedan skolan började i augusti. Eller va det september? (Jag fick i skrivande stund vet att jag och Ida befinner oss på Västeråsarens förstasida. Shiiiiiiiiiiiiiiit.) I alla fall. Jag har inte tid att skriva i dessa dar men jag är snart tillbaka. Snart. Snart.

Peace.

Återkoppling sker.

Ute och ränner hela helgen. Herregud. Nu ska jag skaka av mig bakisheten genom att borsta håret och dricka lite vatten. Gröt var ingen god bakismat. Jag lovar.

Peace.

Jag <3 mobiler.

Jag blir galen! Efter att ha legat helt död i vardagsrummet (jag kommer till dödheten sen) och hört min telefon spela sin vackra julmelodi och pistolskotten eka genom hela huset i evigheter tänkte jag att jag faktiskt skulle kolla vad alla dessa människor vill mig. Först: telefonen borta. Sen: den ligger på golvet (min teori är att den mitt i den galnaste vibrationen har ramlat över kanten). Ännu senare: den är trasig. Den där jävla skärmjäveln vägrar lysa! Oerhört frustrerande att höra ett sms komma men inte kunna läsa det. Aha tänkte jag. Någonstans ska jag ju ha Idas telefon liggande och samla damm. Efter att ha letat i evigheter hittade jag den i en påse i en annan påse i ett hörn bakom en korg under fönstret. Fatta hur länge jag letade! Problemet är bara att smsen hade sparats på den andra telefonen och de missade samtalen gick inte att se. Cutcutcut. Så nu vet jag inte vem som ville mig vad och jag vet inte vad jag skulle svara på för sms. Jag hatar att svara på sms. Jag tänker: men jag gör det snart. Och glömmer bort det. Jag är så dålig.
Tillbaka till tröttheten. Jag åkte hem. Jag somnade på bussen. Jag kom hem. Jag somnade i soffan. Jag var sådär oerhört trött när man tänker: Ska jag någonsin röra på mig igen? Hur ska jag klara att resa mig upp om jag nu gör det? Där har vi alltså förklaringen till att jag lät alla dessa samtal och sms glida omärkt förbi. Nu ångrar jag mig. Eller kanske inte. Jag låg så jävla skönt. Jag tror jag måste gå och hitta rätt plats igen.

Peace.

FÄRDIG!

Okej. Jag ångrar absolut inte att jag hoppade över psykologin idag. Jag är äntligen klar med idrottsarbetet! Att det skulle ha varit inne för fem veckor sen hör inte hit. JAG ÄR FÄRDIG!!!!!!

Jag ska aldrig mer träna.

Jag har aldrig haft såhär ont i minalåt i hela mitt liv. Och det är ändå 18 jävla år! Eller vänta. Lårkakan jag fick en gång i tiden när jag spelade handboll gjorde sjukt ont. Fast egentligen. Det var ju bara på ett väldigt konsentrerat ställe. Nu snackar vi smärta i hela låren (observere plural)!!!!!! Så från och med nu får ni försöka hålla er från att smeka mina lår. Det kan bli svårt. De är nämligen 100% muskler nu efter all träning! Kanske dags för ett litet uppehåll. Det är inte bra att träna. Speciellt när man är i min form. Man vill ju inte bli för vältränad liksom. MEN JAG KANSKE INTE ORKAR BLOGGA VARJE DAG LÄNGRE. ELLERHUR!!!!!!

Peace.

Barnsligt men ack så irriterande.

Jag kom på en annan sak som irriterar mig något så oerhört. Innan jag berättar vad vill jag bara att det ska framgå extra tydligt att jag själv är medveten om hur barnslig jag är. Förresten tror jag att alla blir irriterade över det här. Eller jag hoppas att det inte bara är jag som är så barnslig. Men i alla fall. Jag hatar när folk upptäcker saker som jag sedan länge vetat om och älskat och på något vis försöker göra det till deras grej. Åh herregud! Varför berättar jag det här? Ärlighet kanske varar längst. Jaja. För att förklara lite tydligare. Jag kan bli hur arg som helst på människor som kommer och har "hittat ett nytt" band, när bandet i fråga sedan länge har varit en liten favorit. För att ta det senaste exemplet. Vi var på Hamlet och Cocorosie spelades. Nu råder det plötsligt Cocorosiehysteri. Jag skäms så oerhört över det men jag blir arg och vill bara slå alla i ansiktet och skrika "HALLÅ! JAG HAR LYSSNAT PÅ DEM I TYP TRE ÅR!!! NI ÄR SÅ JÄVLA EFTER!" Jag fattar inte varför men så ligger det till. Jag kanske är för egoistigt. Men vem fan bryr sig. Egoismen jag tagit mig till dagens tillstånd så jag tänker fortsätta vara egoist.

Peace.

Död åt Kato.

Total irritation. Men vet ni vad? Jag orkar inte bry mig. Jag vet rätt och fel och kan erkänna mina misstag. Den här gången finns det inga. Jag vet vad jag har och inte har och det känns så skönt.
Jag, Kajsa och Sara va i alla fall snyggast igår. Jag är mätt och vill titta på film. Eller sova. Eller läsa. Ellr städa. Jag städar alltid nuförtiden. Jag fattar inte varför.

Peace.

We are we are we aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaare.

DET ÄR FREDAG!!!!!! Jag finslipade det sista på arbetet imorse och nu finns det ingen återvändo. Jag skrev om den statusjakt jag hatar. Oj vad stressat det blev nu. Om 25 minuter ska jag cykla till bussen. Innan dess måste jag klä på mig, borsta tänderna och fixa håret. Jag hoppas på min och Kajsas överraskning ikväll. OJ! Arbetet blev 3,5 sidor upptäckte jag nyss. Bra jobbat Evelina. Tack Evelina. Ikväll väntar smultronvin och förvuxta spädbarn. Jag är så jävla taggad!

Peace.

DONE!

Jag är klar! Kan ni förstå?! Tre minuter över tolv är jag färdig. Och inte blev jag speciellt nöjd heller. Allt flöt ihop till en enda stor massa helt utan struktur. Men jag har kommit fram till en sak. Det är inte själva innehållet jag ser som viktigast, jag vill bara att det ska synas att det är jag som har skrivit den, och det tror jag att jag lyckades med.

Peace.

Den statussökande människan.

Min höga status gör mig till en bättre människa – eller? Ja hur är det egentligen med den saken? Har vi lika stor respekt för skomakare Eriksson som för doktor Andersson? Vad gör statusen med människan och vad gör människan för statusen? Hur vore livet helt utan status? Statusjakten tränger in i vår vardag medan vi fortfarande tror på tomten och stannar tills vi lämnar planeten för gott. Jag tillbringade tio år på en skola där allt handlade om att klättra på statusstegen. Alla medel var tillåtna. Gör vad du kan för att komma till toppen. Gör ännu mer för att stanna kvar och sparka ner alla andra.

Jag har kommit så jävla långt! Jag är så jävla bra! Jag lever lite på Idas värmande ord och överdriver dem radikalt för att kanske kanske kanske klara av att skriva en text jag blir riktigt nöjd med.
Mamma har dragit ner alla persienner för att slippa se Simon som sitter utanför och vill in. Han måste förstå att han inte bor här säger hon. Innan hon drog ner persiennen i köket gick jag förbi och fick syn på en ledsen Simon där utanför. "NEJ! Titta inte på honom då! Låtsas att du inte ser!!!" Skriker mamma bakom min rygg. Okej mamma. Jag låtsas att jag inte ser katten.

Peace.

Lööööööööööööööööööv.

Här sitter jag insmord i inbillningen om att jag har pluggat tillräckligt. JAG ÄR SÅ JÄVLA KÄR I SKOLAN ATT JAG SKULLE KUNNA DÖ FÖR DEN! Tack för att du gör mitt liv. Sovmorgon till 13.40? Nejnej. Jag går upp klockan åtta och pluggar jävla religion. Jag vill träna.

Peace.

.

JAG LEVER JAG LEVER OCH HURRA VAD JAG LEVER. Hur? Med livet så långt in i skolan man kan komma. Min själ är sedan länge såld. Skolan är mitt liv. Min ångest. Den tar så stor plats att jag vägrar umgås med den. Ju mer jag undviker ju större plats tar den. HAHA! Jag lyssnar på Lisa Nilsson. Så vackert så. Så innerligt. Så personligt. Jag kan inte ljuga för dig. Du känner mig alltför väl. Jag kan ljuga. Jag ljuger för alla. Hela tiden. Lita aldrig på mig. Jag menar det. Lita verkligen aldrig på mig. Jag kan inte ens skilja på lögnerna och sanningen själv längre. Jag vet inte längre vem som är jag och vem som är den där andra människan som finns inom mig. JAG BLIR GALEN! Hur genomskådar man sina egna lögner? Jag vet inte vad jag vill, var jag ska eller var jag är. Jag vet bara att jag vill, att jag ska och att jag är. Jag känner hur förvirringens spioner skrattar åt mig. Hur kunde jag falla så hårt i fällorna? Jag trodde jag blivit stark.

Peace.

.

Ta mig till den plats där glasen fortfarande är halvfulla och barnen sparkar boll.

Flyg, flyg iväg.

Vi lyfter
Kom så lyfter vi
Vi lyfter från planeten vi kallar Tellus
Spring spring
Fort fort
Fortare
Allt blir mindre
Människorna som nyss var så stora
Nu är ni inte de ni en gång var
Eller är det jag som är en annan

Oh kapten, my kapten

Peace & Love here i come!

Lars Winnerbäck
Turbonegro [NO]
Thåström
Moneybrother
Anna Ternheim
Timbuktu
Atmosphere [US]
The Stranglers [UK]
Henry Rollins - Spoken Word [US]
Satyricon [NO]
Titiyo
Frida Hyvönen
Slagsmålsklubben
Sonic Syndicate
Kalle Baah
Perssons Pack
Witchcraft
Division of Lee
Deportees

Jag tänkte bara säga att hittills ser det bra ut. Riktigt bra ut! Jag känner på mig att det kommer bli en bra sommar. Jag älskar mina nya positivitet. Se livet från den ljusa sidan eller skyll dig själv. Lite så lyder min filosofi dessa dagar.

Ge fan i min toa!

Nu är jag arg. Riktigt arg. De har tagit bort spegeln från min favorittoalett i skolan! Hur kan man göra så?! I tre år har den varit min favorittoa. MEN NU HAR DEN INGEN SPEGELJÄVEL!!!!!! Dessa känslolösa människor. Kommer inte spegeln tillbaka vet jag inte vad jag gör. Förresten så pluggar jag ju historia. Hur hamnade jag här? Och varför är jag kvar? Jag funderar på att lägga mig i sängen i 38,9 minuter istället och lyssna igenom Eldkvarns nya album en gång till. Jag är tokkär (jag älskar ordet tokkär) i tre av låtarna.

Peace.