28 februari 2009

Dagens hat.

Jag hatar när batterierna i fjärrkontrollen nästan är slut så man inte kan slötrycka när man ska byta kanal. Man måste liksom sikta och verkligen ta i. Otroligt irriterande! Jag vill slötrycka! Dessa hatade i-landsproblem.

Peace.

Fuck.

Jag hatar vimmelfotografer. De påminner en om saker som det kanske skulle vara bättre att glömma. Just nu hoppas jag bara att folkaldrig kollar vimelbilderna.

27 februari 2009

Förfest på mitt golv. Igen.

Yeeehhhhas! Det vankas förfest på mitt golv. Cidern är öppnad och Amanda är här när som helst. Var kvällen är på väg vet inte en jävel men jag känner att det kommer bli riktigt bra.

Peace.

Hemma!

Japp. Jag lever och allt det där. Skönt. Liten snabb info om Krakow: Idol-Danny är populär och spelas på radion, många är värdelösa på engelska, de äter inte bara äcklig korv gjord av konstiga kroppsdelar, det finns sjukt snygga hus överallt och tro det eller ej men shoppingen är bra! Jag jobbar febrilt med bilder och har massor att berätta.

Peace.

24 februari 2009

Bye.



Om en och en halv timme är jag off to flygplatsen. Om fem timmar är jag off to Polen. Om cirkus sju timmar befinner jag mig i Krakow. Just nu är jag mest stressad över packningen. Sjukt jobbigt att behöva välja alla kläder i förväg. Kameran tar typ upp hälften av vikten och skorna resten. Vi som skulle åka dit med tomma väskor för att fylla dem med sprit. Gick asbra. Nej packningen kallar. Och måste ladda lite musik också! Icke glömma. Njut av Sverige suckers. Polen kallar.

Peace.

23 februari 2009

Ge mig imorgon.

Idag är det måndag och imorgon är det tisdag. Det betyder att imorgon intar familjen Olsson Krakow. Tufft. Men innan dess måste jag göra en hel del saker. Jag måste packa, städa mitt rum, sy ett par jeans på en trasig symaskin (vilket gör det skitsvårt), skriva en föredragning, måla i mitt rum, tänka på religionen (jag nöjer mig med att tänka), byta musik på ipoden. Dessutom känner jag mig så förbaskat febrig och svag. Halsen är typ skittjock och jag skyller allt på katten. Att bli sjuk nu vore katastrof. Måste nog ta mig lite te.

Peace.

22 februari 2009

Bowling.

Fucking hell!

Här ska man sy ett par jeans och vad händer? Nåljäveln lossnar och när jag sätter tillbaka den har den hamnat för långt fram så nu syr den i foten. Helvete också. Mamma får kolla på det. Jag har ont i kroppen och ska aldrig mer kombinera mina halaste skor med alkohol. Jag funderar på att ställa över konen till Kajsa. Hon blir nog jätteglad när hon kommer hem om en vecka och får syn på vår älskade kona. Back to botox.

Peace.

Botox in my asssssssssssss.

Jag bytte föredragning och kom fram till att det blir roligare att prata om botox. Den sjuka fåfängeindustrin som dödar hundratusentals råttor varje år. Men vadå. Rynkor är ju fult så det gör väl inget. Död åt råttorna, länge leve botox!

Aj.

Jag har bott på en madrass i vardagsrummet sen jag kom hem i lördags natt. Idag var första gången sedan dess jag gick utanför dörren. Första gången jag borstade tänderna. Första gången jag bytte kläder. Första gången jag tvättade bort sminket. Jag känner mig som en ny människa. Just nu taggar jag mest för Polen och får ångest för föredraget och religionsredovisningen. Familjen har varit på öb och köpt det obligatoriska semestergodiset så nu jävlar bär det av snart. Två dagar. Typ. Måste plugga. Eller sy.

Peace.

21 februari 2009

BC.

Jag kom på en sak. Vilka va männen jag blev bästis med på bc? Varför var mannen bakom disken så förbaskat arg? Sås ingår väl visst till spripstallrik?

Dom säger att man bara lever en gång. Jag tror dom.

Jag lever men i vilket tillstånd är jag inte helt säker på. Att fira farmor med bowling och restaurang må låta oerhört oskyldigt men jag lovar att det kan sluta hur som helst. Under bowlingen bjöd Peo på cider och det tackar man ju inte nej till. Men jag måste erkänna att den första inte var supergod, återställare i all ära men jag vet inte. Till maten bjöds det på mer cider. Farmor började gråta när hon läste upp kortet hon fick och sekunden efter satt alla med tårar i ögonen. Mer cider på det. Varför slänga bort resten av kvällen? Jag beslöt mig i sista sekunden för att följa med storasyster ut. Bmb och vakten kallade mig ungtupp. Eller unghöna. Väl inne och storasyster bjuder på tequila för att komma igång. Av någon anledning fick hon mig att köpa en shott för 96 jävla spänn direkt efter. Oerhört glada i hatten och vi dansade till Arvingarna. Och sen hände det! Efter att ha druckit upp någon grabbs halva drink köpte han mig en egen. Jag firade min första gratisdrink genom att sno en öl av någon och byta den mot Gurras drink. Sen jävlar snackar vi party. På vägen hem halkade jag flertalet gånger. Under en kisspaus hittade jag även min och Kajsas kona som vi snodde en gång i tiden. Jag tyckte jag var hur smart som helst och tog med den hem. Nu står den i hallen och pappa kanske inte tyckte det var en lika bra idé som jag tyckte. Min kropp är helt sönderslagen av alla hårda fall ner i backen men det var en sjukt kul kväll. Den sjukaste på jävligt länge måste jag säga. Jag kanske kommer på mer som måste berättas om ett tag.

Peace.

20 februari 2009

Vi lever livet i en källare.

Idahoe bjöd på bubbel, levande ljus, popcorn, chokladkaka och oerhört trevligt sällskap. Det tackar man ju inte nej till på en torsdag. Sen om det blir för mycket av det goda är ett senare problem. Amanda söp vita tigrar under bordet och jag kissade i brunnen. Vi kallar det livet på en pinne. Jag fyller mina dagar med att leta resor och jobb. Givande.

Peace.

Nudlar is my life.

Jag sitter hemma med mitt bakismåste, nudlar. Snart måste jag sy jeans och till kvällen vankas det farmorfirande. Det ska bli kul. Idag-har-jag-bloggandet är min nya grej.

Peace.

19 februari 2009

The milfs.

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

18 februari 2009

Trött och törstig.

Jag hatar att alltid vara trött på fel tider. Varför vara så jävla trött och sugen på att sova när man kommer hem från skolan men inte på kvällen. Gör man då rätt i att förbjuda sig själv att sova eller ska man ta vara på de timmarna man skulle kunna få då? Jag tänker att det är ju bättre att sova flera timmar i sträck på kvällen och sover man på dagen blir det ju ännu svårare att somna. Jag och pappa var så inne i parkeringsträning idag så jag missade träningen. Sablar. Men min parkering blev bättre. Snart jävlar blir det riktiga bilar! Vår bil är så sjukt stor att man inte har någon kontroll. Nej, jag går och syr jeans istället.

Peace.

17 februari 2009

Yeeh!

Jag tror jag vet vad det blir. Skönhetstävlingar för barn.

Föredragning in my asssssssss.

Jag sitter med en inre panik och försöker komma på vad jag ska hålla föredragning om. Det måste vara något intressant och viktigt. Något betydelsefullt. Jag vill inte bara slänga ihop något slentriant skit för att få det gjort. Vad är det då för mening? Grejen är bara att jag inte kan komma på vad som är viktigast just nu. Djurförsök? Pälsindustrin? Barnen? Betyg? Monarkin? Bostadsfrågan? Något annat?

Jag och tanten i telefon.

Jag ringde nyss och ändrade studentmössan från typ den lyxigaste till den enklaste. Jag och hon på andra sidan telefonluren blev tjenisar. Vi pratade i cirkus tio minuter om hur folk flådar på sina mössor så de bara blir sjukt fula. Hon tyckte att min blev perfekt. Det tycker jag också. Priset drogs ner med några hundralappar. Dessvärre går skärmen av om någon sätter sig på mössan. Jag lovade att vara försiktig. Just nu känner jag en stor lättnad. Imorgon ska jag leta jeans som ska sys om. Jag vill ha dem klara till Polen!

Peace.

Mårten säger läs tidningen och jag läser tidningen.

16 februari 2009

Jag vill ha sommar. Festival med fula kläder och konstiga människor. Jag fick för mig att jag ska lägga mig på mitt golv och stirra upp i taket till tonerna av Håkan. Eller till tonerna av mitt eget munspel. Jag får se. Nu kan du få mig så lätt. Oh så lätt.

Jag byter drömmarna mot sömn.

Först irriterade det mig att jag inte kom ihåg vad jag drömde. Jag gjorde inte det på evigheter. Inte ett skit. Nu däremot vet jag inte om jag vill komma ihåg dem. Helt plötsligt drömmer jag sjukt mycket drömmar varje natt och kommer ihåg det mesta. Inte i detalj men i känslor. Mest jobbiga känslor. Nu föreslår jag ett byte. Får jag sömn skiter jag i drömmarna. Jag kan leva ett liv utan nattdrömmar bara jag får sova. Den som kan hjälpa mig genomföra detta byte ber jag kontakta mig.

Peace.

Hejdå ström.

Familjen installerade den nya spisen. Efter en evighet av "wooooowww" skulle vi testa att sätta på ugnen. Det lät ungefär "bbjjjuuuuumm..." och hela huset blev helt svart. Det enda som hörs är pappa som utbrister sitt vanliga besvikan "faaaaaaaaaaaan!" Mamma plockade fram elektrikerådran och fixade problemet. Ett nytt försök. "Bbjjjuuuuumm..." "faaaaaaaaaaaan!" Familjen gav upp och ringde elektrikermorbror. I samma veva anlände födelsedagsbarnet farmor och farfar med en hel hög smörgåstårtor. Nu är jag oerhört mätt och elproblemet är nog inte fixat än. Det får bli till att leva på micromat. Nu anlände Peo också. Jag återkommer.

Peace.

15 februari 2009

Hjärtstillestånd.

Jag tror att jag dog för en hundradels sekund. Det högg till och mitt hjärta stannade. Varför? Varför såg jag det? Kunde det inte bara ha passerat obemärkt förbi? Titeln. Jag har nog inte riktigt vaknat till liv än. Jag fattar inte ens varför jag dog. Vad ska det betyda? Kan inte någon bara tala om för mig hur jag fungerar och vad jag vill? Hjärtat slår lite halvdant. För kärlekens skull.

Hello new me!

Det blev mittenfärgen. Mor och far kom hem med en provburk och den var precis som jag hade tänkt mig. Totalt underbar. Den ser nästan ut som en härligt gräddig choklad och kolaglass. Jag kommer slicka på mina väggar när det inte finns glass i huset. För några år sedan kom jag på idéen med doftfärg. Jag kanske morde utvckla den till smakfärg. Hyllor skruvas ner och mitt nystädade rum är ett rent helvete igen. Jag är van vid helveten så det gör nästan inget. Snart är det i alla fall fyllat av choklad och kolaglass.

Peace.

Ursäkta röran, vi bygger om.

Jag tror det får bli mitten. Kanske. Eller jag vet inte. Helvitt? Idag kommer den nya spisen. Äntligen kan min mat bli klar samtidigt som resten av familjens.

14 februari 2009

Alla hjärtans dag.

En dag att hata eller älska? Det kan man ju fråga sig. Är det ännu en dag som skriker av kommersiella måsten eller är det en dag att visa uppskattning på?
Först tänkte jag vara cool och säga att jag hatar den här dagen. Vem fan orkar springa runt och köpa gosehjärtan och dela ut bara för att någon jävel har döpt den här dagen till "Alla hjärtans dag"? Det ligger väl något i det. Ska det behövas en allmän dag utsatt i våra kalendrar för att vi ska visa kärlek? Men sen tänkte jag lite till och kom på att det kanske det gör. Vad är det för fel på att det finns en kärleksdag? Bara för att det finns en dag som heter "Alla hjärtans dag" betyder ju inte det att det är förbjudet att visa kärlek resterande 364 dagar. Det här skulle bara kunna vara en dag då man kan göra något extra. För allvarligt, hur ofta skulle man göra något extra annars? Sen att affärer försör dagen med alla jävla kärleksgåvor är deras problem. Man måste inte ge ett gosedjur. Vem man vill visa kärlek till kan ju också variera. Det här behöver inte vara alla singlars hatdag, även om jag hatar alla jävla kärlekspar som finns överallt, men det är ju mitt problem. Man får väl visa kärlek till dom man känner kärlek för. Någon finns det ju alltid.
Fast jag vet inte. Det kanske är en onödig dag. Idealet är ju att alla sa visa kärlek hela tiden. Men så är det ju inte nu.

Peace.

Mamma har spänningshuvudvärk.

Under övningskörningen från Coop lyckades jag framkalla spänningshuvudvärk hos mamma. Hon sa att hon spände sig hela vägen och höll på att dö. Jag fattar inte varför. Jag var hur bra som helst och pappa håller med. Men det finns en väg i Irsta som alltid är svinhal och när jag körde in på den hör jag mamma från baksätet "Nu tar du det JÄVLIGT lugnt!" Oerhört betoning på jävligt. Jag och pappa kunde inte låta bli att dö en stund av skratt. Min mor svär aldrig. Verkligen aldrig. Det värsta hon säger är "men vad fasiken!" Sen släppte hon bomben om spänningshuvudvärken och hela köret. Stackars mamma.

Peace.

13 februari 2009

Check it out!


Jag känner mig som en stolt mamma som vill visa upp min bebis. Här är min bebis i alla fall. Se mer HÄR. Nu ska jag äta glass. Jag har tappat bort en av klänningarna jag hade tänkt sy. Imorgon hade jag tänkt dela med mig om mina åsikter om alla hjärtans dag. Vänta med spänning!

Peace.

Kärlek är för dom.

Såhär passande dagen innan alla hjärtans dag kom Thåströms nya singel Kärlek är för dom. Mmmmmmmmmh. Jag väntar med spännng tills om en månad då albumet släpps. Jag har planerat att köpa det för mitt presentkort som jag fick i julklapp. Sen kan jag ligga i min säng i mörkret och känna mig överdrivet melankolisk. Jag längtar.

Kom ge mig kärlek.

Jag skulle väldigt väldigt väldigt gärna vilja ha vår nu. Jag vill slippa döljas bakom fula jackor för att inte frysa ihjäl. Jag vill kunna gå till skolan i bara tjocktröja. Just nu har jag väldigt svårt att föreställa mig att den dagen kommer. Varför är det så varje år? När ögonen bländas sönder av den kritvita snön är det omöjligt att föreställa sig en dag då man väntar på bussen i bara t-shirt. Har vi sånt väder i Sverige? Kan det verkligen bli så varmt? Men lik förbaskat kommer som tur är den dagen ändå. Så det är bara att fortsätta drömma om vårsolen vid väggen. Den dagen kommer inom en snar framtid! Men innan den dagen kommer måste jag sy lite klänningar. Vårjackan är ju redan klar.

Peace.

Våga vägra slingor.

Efter att ha ägnat ett antal timmar åt att göra slingor på min syster har jag nu kommit fram till att jag aldrig mer i hela mitt liv ska ha med hemmagjorda slingor att göra. Det är ju hemskt! Jag äger just nu gult hår, oerhörda ryggsmärtor och en bitter syster. Bara att tagga för vecka 21!

Peace.

12 februari 2009

Tantjävel!

Jag ska aldrig bli gammal. Jag hatar tanter. Inte de söta utan de där griniga jävlarna som hatar allt och alla och tror att de alltid har rätt. Folk har en förmåga att komma till oss när de ringer fel. De ska till fagersta vars riktnummer är samma som början av vårat nummer så när dessa kärringar är för sega på att slå kommer de till oss. En av dessa kärringar ringde just för fjärde gången. Hon låter så förbaskat hånfull och det är såklart omöjligt att hon har slagit fel nummer. Det måste ju vara jag som befinner mig i hennes hus och svarar i hennes telefon. När jag försökte förklara för henne att hon har missat några siffror fnös hon bara och slängde på luren. Fyga gånger. Jag hatar verkligen tanter. Det finns inget värre. Ni äger inte världen!

Sista minuten.

Min syster kom hem helt förstörd och klagade på att hennes resesällskap tackade nej såhär sista dagen. Vem ställer inte upp för en sista minuten? Kan det vara jag som kanske kanske kanske drar iväg till solen vecka 21? Livsglädje sprider sig på nytt i huset och jag känner att jag fick nya krafter till att skriva om New Age. Hello sun!

Peace.

Festivalproblem.

Det största problemet just nu är väl i stort sett vilken festival man ska på. Jag hade tänkt att jag skulle dela upp det lite och försöka se vilken som lockar mest.

Hultsfred:
The Killers
Regina Spektor
Lars Winnerbäck
Timbuktu
Anna Ternheim
Maia Hirasawa
Frida Hyvönen
Markus Krunegård

Peace and love:
Håkan Hellström
Lars Winnerbäck
Pete Doherty
Thåström
Gentleman & the Far East Band
Lykke Li
Timbuktu
Moneybrother
Anna Ternheim
Hello Safride
Laakso
Slagsmålsklubben
Frida Hyvönen
Sophie Zelmani
Bongo Brains feat. Stefan Sundström

Huuuuuuuuuuuum. Peace and love hade fler måsten. Jag tror jag måste invänta övriga bandsläpp och överväga de som står på gränsen mellan måsten och vill. Dessa ständiga problem.

Sovvanor.

Jag har nya sovvanor nu igen. Somna sent, vakna tidigt, sova mitt på dagen. Jag tycker inte om dessa sovvanor så jag måste försöka ändra på det. Egentligen hade jag något viktigt att berätta men farmor och farfar hade kommit medan jag sov och de hade med sig chokladbollar och gott bröd. Det blev viktigare så jag glömde vad jag skulle berätta. Jag får fundera på det ett tag.

Peace.

11 februari 2009

Vi dansar tills jorden skakar ur sin bana.

Jag och lillasyster har nu spenderat en hel evighet åt att dansa runt i vardagsrummet som galningar. Just nu droppar det svett från hela mig och jag ångrar att jag var duktig och badade direkt efter träningen. Man ska alltid spara det till kvällen för man vet aldrig vad framtiden bjuder på. För tillfället hoppas jag mest på att framtiden bjuder på att ta bort mina dåliga vanor som jag har samlat på mig på senare tid.
Dålig vana 1 - Jag har börjat med ett nytt munljud. Det är lite svårt att beskriva men tänk på det där smackljudet gamla tanter gör samtidigt som de skakar på huvudet och tänker typ "Dumma dagens ungdom!" Mitt ljud är lite liknande fast längre in i munnen och inte lika klart utan lite dovare. Om någon förstår det där ska den få ett pris.
Dålig vana 2 - Jag rycker på axlarna typ hela tiden medan jag skrivet eller tänker. Om jag till exempel skulle skriva "eller jag vet inte" så skulle jag samtidigt rycka på axlarna, lägga huvudet lite på sned och höja ögonbrynen. Det är oerhört irriterande eftersom jag gör det hela tiden. Jag måste vara en väldigt oviss människa.

Nu måste jag duscha igen. Sablar.

Peace.

Soppa.

Mästerkock.

Kalla mig mästerkocken om du vill. Det osar fantastiskt i köket. Vad är det som osar undrar du. Jag kan tala om att det är min underbara soppa. Jag är sjukt bra på att göra soppa. Idag fick det bli en med morötter, potatis, lök, chili och lite buljong. Oerhört gott. Dessvärre plågas jag just nu av en väldigt irriterande allergi. Det är det som är det farliga med att göra soppa. Provsmakar jag när morötterna är lite för råa blir jag superallergisk. Jag hatar mina allergier. Snart borde morötterna vara ätbara utan att jag behöver riskera livet. Men först måste jag leta upp all medicin. Det kliar något så fruktansvärt.

Peace.

Nelly it is!

Linnéa typ räddade livet på mig nyss. Det var ju självklart Nelly som gick runt med tejpen på kinden! Jag skulle verkligen vilja veta hur tankarna gick första gången han satte på sig tejpen på kinden. Ser det coolt ut? Betyder det något speciellt? Vill han dölja något? Frågorna är många.

10 februari 2009

Denna nervositet!

Alltid när jag blir nervös och arg och förvirrad och allt på samma gång får jag frossa och håller på att svimma. Eller spy. Det är svårt att avgöra. Jag hatar det.

Vad hände med tejptrenden?

Är det något jag saknar så är det tejp-trenden. Det måste ha varit någon gång i slutet av det ljuva 90-talet (jag tror att allt innan nutid hör till 90-talet) som det var superinne att gå runt med en vit liten tejpbit på kinden. Eller va det hakan? Mittemellan kanske. Jag har nu spenderat en evighet åt att försöka hitta en bild på en slav för trenden, men hittade ingen. Konstigt nog dyker det inte upp en enda människa när man söker på "tejptrenden". Jag måste leta vidare. Jag måste hitta skaparen till denna trend. Jag kommer ihåg en man men inte vem det var. Jag återkommer.

Peace.

Modiga som bara den.

En lektion men jag och Ida krigade till bussen i alla fall. Dessvärre körde busshelvetet så oerhört sakta att vi va en kvart sena när vi kom fram. Modiga och coola som vi är tvärnitade i precis utanför dörren och vågade inte gå in. Amanda hade ju trots allt förvarnat oss om att han redan var irriterad på att alla kom sent och avbröt. Efter att ha stått i fem minuter och fnissat som småflickor och övervägt om vi ska våga eller ej beslöt vi oss för att inte våga. Det blev ljushallen och lite new age istället. Förlåt Mårten.

Peace.

09 februari 2009

Melodifestivalen.

Fast jag hatar det kan jag inte låta bli att titta på melodifestivalen. Man måste ju hänga med och kunna ha en åsikt liksom. Min åsikt är att Caroline af Ugglas är ett geni. Som vanligt. Hon har en sån oerhört förmåga att förmedla. Folk hatar henne för hon är så jävla udda och kostig. Typiskt svenskt. Men varför i melodifestivalen? Jag tycker inte om när folk som är värda något annat väljer fel forum. Bra att synas, visst. Men bara så fel. Jag har fortfarande inte kommit fram till om jag tycker det är bra att melodifestivalen utvecklas till en tävling med alla musikstilar deltar. På ett sätt är detju kul om folk öppnar sina ögon, men schlager är ju schlager. Man kan ju inte sjönga hårdrock på en dansbandsscen. Jag kanske återkommer om den åsikten när jag har tänkt lite på saken. Nu måste jag testa mitt nya shampoo och se om mitt hår ordnar till sig.

Peace.

Hår.

Jag har tjatat om mitt hår hela dagen och jag tänker fortsätta tjata. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I panik begav jag mig och köpte nytt shampoo efter skolan. Jag hoppas det hjälper. Just nu är håret dränkt i inpachning. Ni får följa hårdramap senare. Just nu har jag ont i huvudet och är arg på serien Stormen. Så förfärligt dålig men man måste ju kolla i alla fall. Förjävligt.

Peace.

Tack syster.

Förresten. Det är min storasyster Empo som ligger bakom håret. Hon håller på att dö av skratt samtidigt som hon mjäker fram "Men det blev bra!". Egentligen skulle jag ha slingat hennes hår sen men hon ångrade sig. Det "blev försent". Jo tjena. Tack syster tack.

Död.

Den här natten var hemsk. Jag hade tänkt berätta om den senare. Just nu säger jag bara att jag somnade vit halv tre och vaknade pigg som bara den kvart i sju. Hur fan kan man vara pigg efter typ fyra timmars sömn? Jag kanske har blivit för van. Jag vill inte vara en fyratimmarsmänniska. Jag vill kunna sova. I förberedande syfte gjorde jag kaffet extra starkt. På grund av tvångstankar blev det oerhört starkt. Fan. Jag har tänkt berätta om de tvångstankarna ett tag nu men vi tar det sen. Mitt hår är platina/orange/äggult. Fan.

Peace.

08 februari 2009

Hajmalfilé.

Familjen Olsson slog på stort igår och pappa lagade god mat. Övriga familjen åt något typ av plankstek men pappa var snäll och gjorde fiskspett till mig. Dessa innehöll lax och hajmalfilé. Varje gång någon sa hajmalfilé tänkte jag "Hajmat ohaha" som i Hitta Nemo och fnissade lite inombords. På senare tid har jag börjat fnissa oerhört mycket för mig själv. Det börjar bli farligt. Speciellt på bussen. Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att fnissa högt istället för inombords. När jag kommer på det fnissar jag ännu mer. Ibland utvecklas fnisset till ett skrattanfall. Det är pinsamt och jag får lika stor dödslängtan varje gång. Oh! På tal om skrattanfall. För ett antal år sedan följde jag och mamma med Elli och hennes fotbollslag (som pappa tränar) på cup. Egentligen hade vi tänkt slagga i bilen men eftersom båda är ganska fega jävlar och dessutom fryser som fan beslöt vi oss för att sova i sovsalen med laget istället. Mitt i natten vaknar jag av att jag ligger och gapskrattar för mig själv. Okej, gapskratta kanske var att ta i men det var definitivt ett högt utrop av skratt. Jag kommer snabbt på mig själv men det är försent. Jag har redan väckt hela laget som nu ligger och fnissar åt mig. Elli som sov bredvid mig slår till mig och skäms nog mer än vad jag gör. Anledningen till detta skratt var att jag drömde om Kajsa. Hon red på en gris. Hur kan man låta bli att skratta då liksom? Min lilla fru på en gigantisk gris och det skvätter lera överallt. Jävla Kajsa. Nej, nu ska jag städa vidare mitt rum. Snart blir jag blond. Yesyesyes.

Peace.

Fråga:

Kommer jag dö av att åka och träna med oerhört nacksmärta?

Hej mitt vinterland.

Var kom all denna snö ifrån? Det kan man fråga sig. Jag vaknade på vardagsrumsgolvet av att ett oerhört starkt vitt sken bländade mina ögon. Det var snö. Kolossala mängder. Nu är femman helt död och jag år två påsar godis till frukost. Smärtan i nacken är kvar och har spridit sig ner i ryggen. Varför kan man inte bara få vara på krogen utan att komma hem med massa åkommor? Ska det vara så svårt att hålla sig hel? Lovet får utvisa det för nu blir det lugnt fram tills dess.

Peace.

07 februari 2009

Säg aj och le och klaga lite till.

Amanda jag anar också en oerhörd smärta i nacken. Kan det vara så att det inte är bra för kroppen att leka E-typebrudar för länge. Men kul va det. Lite galet. Vem var mannen jag sjöng massa låtar med? Han kunde inga texter men var jävligt bra på att leva sig in i alla låtar. Jag älskar förfest hos Malin. Oh! Jag anar domningar i min panna också. Vad beror detta på? Jag känner mig lite orolig. Hur ofta domnar pannan bort liksom? Åh! Jag tror jag ska skicka ett sms till det där förjävliga företaget som det går reklam för hela tiden och fråga om jag är på rätt väg för att gå upp/ner i vikt. Jag kanske passar på att fråga om Kajsa är otrogen också. De vet allt! Jag vill ha nudlar. Det är mitt enda bakiscravings. Förutom vatten. Ge mig nudlar!

Peace.

06 februari 2009

Semikolonets dag.

Jag glömde att jag hade tänkt säga åt Mårten att ha en bra semikolonets dag idag. Sablar. Jag som tänke att det kanske skulle vara bra för betyget. Betygen är för övrigt en stark kandidat som tema till föredragningen. Men är det verkligen som smart att klaga på skolans värd i två uppgifter på rad? Kanske, kanske inte. Vi får se. Ett annat alternativ är monarkin. Men där skulle jag vilja använda lite mer åsikter än man kanske får göra i en föredragning. Jag känner att jag har blivit betydligt klokare under trean än under de tidigare elva åren i skolan tillsammans. Fast utan dem skulle man ju inte klara trean. Så det väger nog upp.

Peace.

En överarm.


Huuuuuuuuuuuuuum. Spännande spännande. Kanske kanske inte.

Fuck this day.

Jag sitter och småsnyftar lite med en kopp blaskigt kaffe med kaffesump i. Det här är inte min dag. Den började med att jag missade bussen. Nästa buss va tydligen fel buss och chauffören skrattade hånfullt åt mig och sa "Lilla du, du ska inte med mig." Tur det tyckte jag. Rätt buss kom och jag anlände till skolan. Bang och väskan gick sönder. Axelbandet gav vika för alla miljoner grejer som låg i väskan. Tiden gick och det var dags att åka hem. Den bussen stannade för länge på fel hållplats så Ida var tvungen att säga åt honom att det inte var Irstamacken utan Ymergatan. Han stog kvar i alla fall. Övernattningen hos farmor och farfar medförde att jag var tvungen att gå hem i snöstormen med min trasiga väska (som Ida förresten preliminärlagade). Väl hemma tyckte jag att jag var värdig en kopp kaffe. Det tyckte inte kaffemaskinen. Filtret vek sig på något konstigt sätt så kaffet blev mer en blandning av vatten och kaffesump. I protest mot mig själv vagrade jag koka nytt så nu sitter jag alltså här och plågar i mig äckligt kaffe och ser ut som en blöt hund. Med denna otur övervägde jag att hoppa över utgången men den kom jag på att ska man ha otur ska det fan vara med alkohol i kroppen. Nu är jag kissnödig också. Och har ont i huvudet. Bajs.

Peace.

05 februari 2009

Farmårr och farfar.

Jag är hur hungrig som helst men har förbjudit mig själv att äta fler tekakor nu. Jag måste spara plats i magen tills vi kommer till farmor och farfar. Det är typ en dödssynd att anlända till farmor och farfar mätt. Hur ska man då få plats med all mysig mat som finns i kylen och allt godis som finns i mitt favoritrum i hela världen? Om jag någon gång skulle få för mig att jag skulle gå upp i vikt skulle jag absolut flytta till farmor och farfar. Man är lika tjock varje gång man kommer därifrån. Och varje gång ångrar man att man åt så mycket. Utgång imorgon? Jajaja?!

Peace.


04 februari 2009

Jag säger bara en sak

Skolans misshushållning med papper

Skräpkorg.

Jag slet tag i mig själv och bestämde att jag skulle börja skriva mitt PM. Dessvärre kom jag bort lite från faktasökandet när jag hittade ett mötesprotokoll från Grönevägeskolas miljöråd. Ellen, Oscar, Moa, Ida, Alexander, Albin och Alice kom fram till att skolan är duktiga på att inte slösa så mycket papper. De kanske till och med kommer ha råd att åka till Universeum! De funderar även på att byta namn på papperskorgarna till skräpkorgar eftersom de ändå inte får slänger papper längre. Stackars barn. De har så mycket att tänka på. Vänta bara tills ni börjar gymnasiet, då lovar jag att ni inte kommer ha tid att ens tänka på att papperskorgar heter papperskorgar fastän de inte innehåller papper.

Peace.

03 februari 2009

Arma barn.

Fråga mig inte hur men jag kom in på en hemsida till någon typ av företag som driver någon typ av fjortisdiscon för stackars stackars barn som inte får vara ute och roa sig med de stora barnen. Vimmelbilderna var oerhört intressanta. Speciellt denna. Det är så snyggt när man har på sig miniklänning/kjol och genomskinliga strumpbyxor eller inga alls. Att visa halva stjärten är ju bara en bonus. Jag längtar till nästa utgång då jag kan se ut såhär.Peace.

Das chokladmaster.

Om ni undrar vad som dånar över hela Sverige så är det mina smaklökar som jublar över den underbara chokladdrycken de just fick smaka på. Ni kanske tänker att varm choklad är ju rena rama barnleken men då har du inte smakat min. Jag kallar den "Warme chokladdrycke delux". Utan att avslöja för mycket kan jag meddela att den innehåller blockchoklad, mjölk, kaffe och överdrivet mycket marshmallows. Nu mår jag dessvärre oerhört illa över dess mastighet. Men vad gör det? Det var det godaste som har snuddat mina smaklökar på länge.

Peace.


02 februari 2009

Hur kan hjälpen alltid komma försent?

Jag är så oerhört jävla trött på att höra om alla katastrofer och krig och om hjälpen som alltid kommer försent. Hur fan lyckas man? Hur lyckas, eller snarare misslyckas, denna mänsklighet vi kallar smart? Efter så otroligt många år av krig och misär, borde vi då inte ha lärt oss något? Borde vi inte ha blivit bättre på att skicka hjälp i tid? I alla fall veta det för hjälp som behövs? Något måste göras. Frågan är bara vad i detta något jag vill göra. Jag fortsätter fundera på det under nattens timmar då John Blund verkar ha glömt bort mig. Samtidigt som jag saknar sömnen något så oerhört blir jag bara mer och mer rädd för att sova. Hur fan kan man ha sömnfobi?


Det är dags att byta samtalsämne nu. Nyfikenheten gör mig galen.

Kina-kock.

Jag har alltid undrat om man måste vara asiat för att få jobba på Spicy. Svar: nej. Men man måste kunna kinesiska. Jag antar att asiater går före i kön på anställningsintervjuerna. Så nu vet ni det.

Hello Krakow.

Helt plötsligt hör jag pappa skrika: "NEJ?! ÄR DET SANT?! EMELIE, EVELINA KOM!!!" Då har han hittat en resa till Krakow och är hela chockad över priset. Efter lite hit och dit med datorproblem är resan bokad och klar. Tisdag till torsdag på lovet spenderas i Krakow. Pappa är lyrisk och berättar om den godaste kebanen han har ätit i hela sitt liv. Han ser nästan galen ut. Kebabkebabkebab. Jag funderar däremot på vad jag kommer få äta där. Eller kommer jag vara tvungen att fasta i tre dagar? Dricka kaffe? Det enda jag tänker på är när jag hör Polen är typ köttkorv, blodkorv, leverkorv och lite andra äckliga korvar gjorda av djur. Jag fick lite panik och tänkte att det var bäst att kolla upp detta. Det visade sig att man inte bara åt köttiga korvar utan också en hel del soppor. De flesta äts med sur grädde. Jag taggar för magproblem. Andra soppor är gjorda av komagar. Jag <3 polsk mat. Men vad fan. Jag kan leva på vodka. Hej Polen i alla fall!

Peace.


01 februari 2009

Jag <3 mat.

Gårdagen spenderades i sängen. Dagen har spenderats i kylskåpet. Givande helg. Verkligen. Som tur är ska jag inom en snar framtid förflytta mitt ätande från mitt eget kylskåp till Malins. Äntligen en liten förändring. Det vankas storbak. Om bara den där jävla Kajsa kunde snabba på sitt ätande lite. Jag överväger att kila över och ställa mig bredvid henne med tuta och hela köret. Jag har till och med gjort en remsa. Den lyder:

"Kajsa Kajsa äääät.
Ät så du blir fääääät.
Men du måste vara snabb.
Annars får du aldrig en grabb."

Jag är ganska nöjd. Den blev fin. Snabb/grabb var inte alls ett nödrim eller så. Jag lovar..............

Peace.

Farväl lilltår.

Jag tror att jag är tvungen att amputera mina stackars stackars lilltår. De har fortfarande inte vaknat till liv sen fredagens festligheter. Något annat som knappt har vaknat till liv är jag. Hela helgen bara försvann! Vad gjorde vi av våra liv egentligen? Fastnade de i flaskan? Majsen smakar ingenting hur mycket salt jag än öser på dem. Varför blir fingrarna aldrig varma? Jag funderar på att skriva mitt PM så jag har det gjort. Jag har ju inget bättre för mig om dagarna. Problem: Lärare slösar för mycket papper.