Jag sitter och småsnyftar lite med en kopp blaskigt kaffe med kaffesump i. Det här är inte min dag. Den började med att jag missade bussen. Nästa buss va tydligen fel buss och chauffören skrattade hånfullt åt mig och sa "Lilla du, du ska inte med mig." Tur det tyckte jag. Rätt buss kom och jag anlände till skolan. Bang och väskan gick sönder. Axelbandet gav vika för alla miljoner grejer som låg i väskan. Tiden gick och det var dags att åka hem. Den bussen stannade för länge på fel hållplats så Ida var tvungen att säga åt honom att det inte var Irstamacken utan Ymergatan. Han stog kvar i alla fall. Övernattningen hos farmor och farfar medförde att jag var tvungen att gå hem i snöstormen med min trasiga väska (som Ida förresten preliminärlagade). Väl hemma tyckte jag att jag var värdig en kopp kaffe. Det tyckte inte kaffemaskinen. Filtret vek sig på något konstigt sätt så kaffet blev mer en blandning av vatten och kaffesump. I protest mot mig själv vagrade jag koka nytt så nu sitter jag alltså här och plågar i mig äckligt kaffe och ser ut som en blöt hund. Med denna otur övervägde jag att hoppa över utgången men den kom jag på att ska man ha otur ska det fan vara med alkohol i kroppen. Nu är jag kissnödig också. Och har ont i huvudet. Bajs.
Peace.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar