Rulla ärta 2.

Nu har jag sovit lite på saken. Man ska nog berätta lite om vad som hände på peace & love i alla fall. En kväll hade vi äran att få lite poliser till camp Rulla ärta. Anledningen var att några ville få låset uppklippt. Jag (kanske lite överförfriskad) hade tänkt att jag skulle hålla mig lite lugn, det är ju trots allt poliser, men av ren fascination hör jag mig själv skrika "KOLLA, HAN HAR EN PISTOL!!"Jag tror och hoppas att mannen i uniform som bar pistolen inte hörde.
Jag träffade lite kul människor också. Bland annat en tjej som älskade mig, en man som hade en kompis som tyckte att jag va het, en annan man som tyckte att jag va tjock och hade råttfärgat hår och ett bratgäng som tyckte att jag va cool. Sen kom jag inte ihåg fler människor.
Jag kanske kommer på fler roliga saker att berätta sen.


Peace.

Rulla ärta.

Jag behöver nog inte ens säga att Peace & Lova va helt sjukt. Något annat som kanske är lite sjukare är att jag nu har vaknat ur en 19 timmar lång dvala. Jag somnade vid 13.00 igår och vaknade 08.16 imorse av att mamma sa "Lina, du kanske ska ta lite vätskeersättning? Det är måndag." Det va lite spännande faktiskt.
Och hur ska man kunna berätta allt som hände på festivalen då? Man kanske bara ska berätta det roligaste? .......................................... Bara för det kom jag inte på det roligaste. Nu lät det ju som att det inte hände något kul alls, men det gjorde det absolut! Jag är bara för trött för att komma på. Jag måste nog gå och sova lite på saken.

Peace.

Peace & Love.

Hej gott folk. När du läser det här (om du inte läser det några dagar försent) befinner jag mig på peace and love. Antagligen har jag jävligt roligt. Antagligen är jag på topp. Antagligen umgås jag med kul människor. Antagligen är jag lite dryg. Antagligen sjunger jag en del. Antagligen dansar jag en liten vals. Antagligen hatar någon mig. Antagligen hatar jag någon. Antagligen är jag smutsig. Antagligen stinker jag. Antagligen har jag fett hår. Antagligen bryr jag mig inte. Det här va den enda updaten den här veckan, om jag inte har hunnit slänga in nåt mer innan vi åker. Det visar sig. Spännande. Jag känner hur förvirrade alla som läser detta är just nu. Jag känner hur förvirrad jag är just nu. Det rär svårt att skriva om framtiden och låtsas som om inlägget dök upp den dagen. Men jag tänker inte ljuga. Detta skrevs 16 juni klockan 15.37. När dt dyker upp i bloggen är det 25 juni (bara för att jag får lön idag) 13,37 (bara för att det är elit.)

Bajs.

Adjö.

Idag bär det av mot Borlänge. Min väska är inte packad och jag har panik över klädvalen. Jag är inte skapt för att bara välja ut lagom mycket kläder. Jag vill ha med alla och se vad man känner för när man väl är där, men icke. Jag tveka på mitt klädschema. Just nu känner jag hur hela världens tycker att jag är så lervig man kan bli. Jag vet att det är festival, man SKA vara skabbig, men jag råkar lida av klädpanik, jag vet att det är dåligt, men jag har panik! (Aha aha, fick in lite Kontorstid där.) En annan sak jag vet är att jag skämmer ut mig själv just nu, men an ska ju vara ärlig. Nej, paniken utökade bara medan jag skrev detta så jag måste nog gå och kolla igenom de framplockade kläderna.

Peace.

Abstinens.

Jag insåg just att jag förmodligen inte kommer äta glass på en hel vecka från och med imorgon...... Just därför hade jag tänkt gå och föräta mig på glass nu så jag slipper känna det där oerhörda glassuget. Jag har planerat att bädda ner mig framför teven, titta på film och tugga i mig Icas choklad och vaniljglass i mängder. Jag ska njuta av varje tugga (ja, jag tuggar glass). Mmmmmmmm. Och ja, ni läste rätt. Jag är glassälskare och jag älskar Icas egna choklad och vaniljglass! Det går självklart inte upp mot en Ben & Jerry's, men ack vad god den är! Den är billig men har ändå inte den där smått isiga och lättmjälksaktiga känslan som många andra billiga glassar har. Oj, jag känner hur jag glider in på glasspart. Tro mig, ni vill inte höra mig prata glass, jag kan prata i en evighet. Fast det är aldrig någon som lyssnar. Jag pratar mest med mig själv. Men vafan sitter jag här för? Jag ska ju frossa glass framför en film! Tjing!

Peace!

ps. Nu kom jag på varför jag sitter här. Jag väntar på att mamma och pappa ska titta klart på tv så vi kan sätta på filmen. ds.


ps2. Nu skriker dom att filmen snart rullar! Måste kila och lassa upp det perfekta glassberget! ds2.

Kajsa!

Loggar in på msn. Kajsa loggar in. Jag säger hfdsöja. Hon säger aaaaaaaaaaah. Jag säger eeeeeeeeh? Hon gör en konstig gubbe. Jag säger va? Hon säger GISSA! Jag säger Mattias? Hon säger nej. Jag säger jobb? Hon säger nej. Jag säger va? Hon säger drrruuumm. Jag säger KÖRKORT! Hon säger JAAAAAAAAAAAAA! Jag ringer henne och hon är överlycklig så jag blir också överlycklig.
För er som inte fattar det försöker jag säga att Kajsa har tagit körkort och jag vill bara ge henne ett jävligt stort grattis!

Nybajsad och klar.

Här är jag. På landet och full som en kastruull bajjjjsaazll med h



Detta inlägg fann jag i utkorgen. Det är från midsommar och mycken intressant. Vad har jag gjort?

Lillasyster.

Det roliga med min lillasyster är att hon aldrig kan erkänna när hon tycker att en man ser bra ut. Det låter alltid "Kolla, du tycker att han är snygg", när hon har spanat in en hetboll som hon egentligen skulle vilja ha själv. Som exempel hade jag tänkt berätta om när vi va och handlade förra veckan. Jag och lillasyster befann oss vid tandborstavdelningen (det kommer mer om min vistelse där senare) där det även befann sig en man som tydligen hade snygghetsgudarna på sin sida när han föddes. När jag efter mycket om och men valt min tandborste och lämnat avdelningen slängde hon ur sig ett "Du tyckte att han va snygg." Jag han såg väl bra ut, men jag går inte riktigt ansiktet, svarade jag. Resten av tiden spenderade vi med att förfölja mannen så jag skulle kunna se ansiktet och Elli skulle kunna spani in honom ännu mer, fast det erkände hon ju inte att hon ville. Eller förlåt mig, hon hittade en ny man sen som jag tydligen tyckte såg bra ut. Hon är kul hon min lillasyster.


Peace.

Sömnlöshet.

Problemet med ledighet är att jag vägrar sova då. Min hjärna är inställd på "student som tar varje tillfälle att vara vaken om nätterna när det väntar en ledig dag efter". Det funkar när man går i skolan. Då är det inte många lediga dagar, men nu är det sommarlov och ledigt hela tiden. Därför blir det jävligt jobbigt att vara vaken hela natten, varje natt. Ändå fortsätter jag att ignorera mina svidande ögon. Jag tvingar mig själv att sitta uppe och göra saker jag inte ens behöver. Jag tittar på filmer jag inte ens vill se. Jag testar kläder som jag inte ens har användning för. Jag tar kort som jag vet ändå raderas sekunden efter. Jag äter glass fast jag redan är så mätt man kan bli. Jag bloggar om helt onödiga saker. Jag gör allt utom att sova med andra ord. Fast vid närmare eftertanke, varför sova bort den lediga tiden? När man sover vaknar man några timmar efter och fattar inte ena att tiden har gått sin väg. Om man är vaken känner man varje sekund sväva förbi. Livet blir längre på något sätt. Men det är ju jävligt skönt att sova, det måste jag erkänna. För att lösa problemet gör vi en kompromiss, jag sätter på en film och somnar till den. Det får bli Kontorstid. Sov gott. Eller ha så kul när ni är vakna. Eller vad ni nu väljer.


Peace.

Symaskin.

Idag på Hälla hittade jag ett par jeans för sådär 80 enkronor, coolt tänkte jag som aldrig brukar ha jeans. Dessvärre insåg jag snabbt framför provrumsspegeln att jag har på tok för breda höfter för att kunna bära upp ett par jeans på rätt sätt. Så jag köpte en svart klänning istället som gör mina höfter ännu bredare. Det ser nästan lite ut som om jag har blivit överkörd av en sån där tillplattargrej. Det är lite kul. Sen fick jag köpmani och drog till mig en gigantisk randig tröja från mammaavdelningen också. På hemvägen svängde vi förbi farmor och farfar och snodde deras symaskin. Jag passade även på att sno en Japp, en Daim, lite smörgåstårta och två väskor. Anledningen till symaskinsstölden var att jag tänkte sy in klänningen så jag slipper gå runt med gigantiska höfter. Men när jag kom hem och gick en liten catwalk för familjen uttryckte min ömma moder att hon skulle föredra om jag behöll höfterna. Så nu står jag här och velar. Eller jag står ju inte, jag sitter på den fula kontorsstolen och velar. Ska man behålla höfterna eller visa den bittra sanningen? Medan ni funderar på den kan jag berätta vad jag gjorde för fynd när jag kom hem. I jakt på en fager regnjacka hittade jag några kassar med kläder i garaget. Kassarna innehöll bland annat två klänninga och en kjol som jag klippte av och nu vilar de tre plaggen i min garderob. Måste gå och vaxa klart benen.


Peace.

Kontorstid.

Josefin tyckte att jag skulle skriva så hon hade nåt att göra nu när hon är ensam kvar på landet. Snäll som jag är gör jag såklart som hon säger. Dessvärre har jag inget intressant att skriva, så det får bli något ointressant. Det får bli att berätta om en film som jag inte kan sluta tänka på. Filmen i fråga heter "Kontorstid" och är egentligen väldigt dålig. Jag tror att det är däreför jag tycker om den så mycket, för att den är så udda och otroligt B. Lite kort handlar den om ett försäkringsbolag i knipa. Det va jävligt kort. När ni ser den här filmen (vilket jag förväntar mig att alla som läser det här gör) vill jag att ni ska tänka lite extra på några saker. Bara för att jag skrev sådär kom jag inte på mina favoritsaker i filmen så det sket sig. Men se filmen och berätta för mig vad ni tyckte! Och va inte så kritiska när ni ser den! Se den när ni är som mest öppensinnade (uttråkade funkar också). Här har du din update Josefin.


Peace.

Här va det party!

Jag hade bara tänkt dela med mig av denna underbara singstarvideo från midsommar. Vi har fått i oss lite för mycket, vi är glada, vi kan inte riktigt versen, vi kan däremot refrängen riktigt bra, vi tävlar och allt är bara så bra det kan bli! Se och njut säger jag bara, se och njut.

Peace.

Dan efter midsommar.

Jag hade bara tänkt be om ursäkt för gårdagskvällens inlägg. Lite pinsamt är det. Jag övervägde att radera misstaget men valde att inte göra det med anledningen: man lever ju bara en gång och då ska man ju ha kul! Jag hade mycket roligt igår så därför får inlägget stanna och hela världen kan skratta åt mig. Det väntar Upp till kampmaraton och pizza. Jag ska försöka få mina vänner att inse hur jävla bra Upp till kamp är! Nu har Kajsa tappat bort sin kofta, huset måste städas och jag mår illa. Dags att sova med andra ord.

Peace.

Nybajsad och klar.

Här är jag. På landet och full som en kastruull med hull,. Livet på landet är på topp. Vi partar och dansar. Vi äter och på tänderna det fröter. Det är mycket kul och jag är kanske lite ful. Vi taggar och matte saggar (jag erkänner att den va undet bälete men det är midsommar så då får man gå under bäter). Åtta damer och en man, kan det bli b'ttre? sVARET ÄR NEJ. Jag ör en tjej. "Damen hade spytt klockan fyra på dan" sa kajsa. Det har inte fvi, vi öppnade ölen halv fyra. Nu v'ntar att snurra runt en pinne och eamla på gräsmattan. Det ska bli kul.- Jag har vunnit såpbubblor. Jag erkänner att jag inte va så¨durktig på att öppna burken, vem vem kan öppna en såpbubbleburk liksom? Dom är ju barnsäkra!! Jg har en midsommarka´rans på huvudet. Den är fin. Det är hag som har hjort den . Nu skiter jag i det här opch går till alla andra som sitter två meter bakom mkig.

Peace.

Vattenfärg.

Till allas (mest min) besvikelse kan jag meddela att vattnet inte blev brunt, utan gult. Dock beror det på brunnen och inte mig. Tråkigt. Någor som inte är tråkigt utan lite mer elakt är att när jag kom ut ur duschen va hela huset helt tyst. Jag tog mig en runda för att försöka hitta folket, men utan vidare framgång. Kul tänkte jag, alla har glömt bort att jag finns och gått nånstans. De har säkert inte ens märkt att jag saknas. Förmodligen sitter de på en äng och dricker upp mitt vin. Fy fan säger jag bara. Hundarna har de tagit också (det skulle ju kunna vara så att de tog dem på en kort promenad). Nej men jag kan ju fira min jävla tarditionella midsommar i lekstugan. Ja men det är ju nästan lika kul. Jag kan ju sitta och titta ut genom fönstret på alla andra. Det blir ju skitkul. Verkligen! Fy fan säger jag bara.

Midsommar va det ja.

Idag är det midsommar (jag tänkte att någon kanske har missat det). För tillfället är vi sex själar i huset, men inom en snar framtid ramlar det in tre nya. Då är midsommarteamet samlat och partyt kan starta! Eller enligt tidsschemat vi gjorde i förrgår startar partyt klockan 16.00. Samtidigt som grillen tänds och snittarna plockas fram. Tyvärr har schemat redan brytits eftersom vi gick upp en timme för tidigt. Men det är lugnt, vi tog en vila så snart är vi i fas igen! Klockan 12.00 är det blomplock till 12.30. Sen är det fix tror jag. Jag kan lova att det ska bli riktigt skönt att få duscha av sig allt damm man har samlat på sig under dessa dagar. Jag är nästan säker på att vattnet kommer förvandlas till en brun flod. (Kräkningar sprider sig genom landet.) Nu blev jag lite spänd på att se om vattnet verkligen blev brunt så jag tar och beger mig till duschen. (Jag lovar att berätta hur vattnet såg ut.)

Peace.

Dan för midsommar.

Jag vet, det va ett jävla tag sen sist, men man är ju så upptagen här på landet! Man går upp i gryningen för att ge djuren mat (okej, jag erkänner, det är Josefin som går upp och gör det medan jag ligger kvar i sängen), sen händer en massa saker som jag såklart inte orkar berätta. Oj, nu när jag snegla ut genom det gamla vanliga fönstret i arbetsrummet såg jag Hannah och Amanda kila över gräsmattan. De har tagit en cykeltur till kiosken för att handla lite saker. I utbyte ska jag och Josefin cykla till pizzerian på bakisdagen och köpa pizza. Kul. Oj. Nu blev det kaos. Josefin duschar på övervåningen så det låter som om hela huset översvämmas, Hannah står i köket och skriker åt hundarna att sluta med något, Amanda vet jag inte vad hon gör och jag sitter här och blir stressad av allt ljud. Man är ju inte van vid så mycket rörelse här på landet. Eftersom mina tidigare inlägg har varit så långa tänkte jag avsluta detta här. Mest för er skull, jag skulle kunna skriva om totalt ointressanta saker i en evighet. Men chilla. Det ska jag inte. Hehe, va cool jag är som säger chilla.

Peace.

Ljuva lantisliv.

Ännu en gång sitter jag i arbetsrummet ovh sneglar ut genom fönstret. Det har inte dykt upp något nytt intressant vill jag lova. Något som dock är lite intressant är att jag och Josefin verkligen lever livet på en pinne. I skrivande stund står bröddegen och äxer till sig. Min hurkamrat kom just in och meddelade att vi hade fått brev. Imorgon klockan två kommer de spränga i grustaget. Man skulle kunna uppfatta det som ett hotbrev. Det gjorde inte vi men kom ändå fram till att vi håller oss inomhus imorgon klockan två. Men nu kom jag ju lite från ämnet! Jag hade alltså tänkt berätta om det ljuva lantislivet. På dagen hände det massa saker som jag inte orkar berätta om, men på eftermiddagen, sådär vid fyra, då insåg vi hur fantastiskt det faktiskt är här. Vi gjorde iordning en varsinn kopp kaffe (okej, Josefin är mes och dricker te, men det låter mysigare med kaffe), tinade varsinn morotsmuffin och placerade oss på den lilla verandan på framsidan. Det va kvällssol, vi satt på varsinn vit stol med ett vitt bord mellan oss, drack kaffe (mesen drack te) och bara njöt. Fyfan va härligt livet är ibland. Vi har kommit fram till att vi ska bli lesbiska och flytta ut till ett hus på landet. Eller det va egentligen Lasse som kom på det. Förresten så har jag hittat mig grej! Under denna vistelse har jag försökt hitta min thing liksom. Det jag kunnat stryka på listan hittills har varit hästar, hundar, mocka, sopa stallgångar och säkert något mer. Men när jag stod där med sopkvasten i handen och hörde Josefins klagamål bakom mig kom jag fram till att spänna sadeljorden (jag skiter för tillfället i stavningen) är ju ganska roligt trots allt! Jag känner mig ganska cool när jag gör det. Nu ska jag göra Josefin sällskap på övervåningen. Vi ska titta på tv tills brödet är klart. Oj, jag har ju glömt tala om en sak. Vi ska göra soppa ikväll (därav brödbaket)! Hur söta får man bli egentligen?! Jag är så stolt över oss! Mer info kommer lite senare tror jag. Måste ju berätta hur det gick med baket och matlagningen. Förretsen! Imorgon kommer Amanda och då ska vi ha trevligt. Jag och Josefin har värsta planen men det tänker jag inte berätta än! Jag säger bara att det är livet ännu lite mer på en pinne!

Peace!

Hej svejs i lingonskogen.

Här sitter jag i ett arbetsrum och sneglar ut genom fönstret. Jag ser en studsmatta, en klätterställning och någon typ av odling. Ett antal träd ser jag också men dom är ganska tråkiga. Josefin har nyss snyggat till sig efter en ridtur i kogen. Hon hade en pigg dam och jag något som måste vara en av världshistoriens trögaste häst. Men det va ganska trevligt måste jag säga. Nu orkar jag inte skriva mer för jag har ont i ryggen. Dessutom måste jag också snygga till mig. Vi ska ju snart ha en romantisk middag för två. Jag tror att det blir fiskpinnar och potatismos. Trevligt. Man lever ju som en fattig man på landet. Vem vet, jag kanske skriver mer senare.

Peace.

Packa.

Jag har kommit fram till att jag är jävligt dålig på att packa. Antingen tar jag med mig hela garderober (GADDERÅÅBEN!!!) eller så tänker jag att jag kan sa samma kläder varje dag, vilket jag givetvis inser va en ytterst dum tanke när jag väl är borta. Jag har aldrig samma kläder flera dagar i rad! I alla fall så ska jag åka ett landet om ett tag och jag har inte packat klart. Vad har man med sig till landet? Min första vanke var "Äsch! Jag har samma kläder varje dag!". Min andra tanke var "Neeeeeeeej! Inte samma kläder varje dag!" Så nu sitter jag här och har ingen an8ing om vad jag ska packa. Eller jag har lagt ner några ynka plagg i väskan, fast jag vet inte varför jag la ner just dom. När ska jag använda vad liksom?

• Mjukisbyxor - att slappa i.
• 3 liter vin - att bli stupfull på på midsommar (obs. för oroliga systrar kan jag tala om att det delas med två andra individer.)
• Kjol - att ha på mig på midsommar.
• Smink - att sminka mig med på midsommar.
• Tandborste - att borsta tänderna med.
• T-shirt - att ha på mig på midsommar.
• Bikini - att vilja sätta på mig.
• Handuk - att torka mig med.
• Strumpbyxor - att ha på mig på midsommar.
• Skitt-shirt - att rida i.
• Medicin - att leva på.
• Deo - att dölja svetten med.
• T-shirt - ingen aning om vad jag ska ha den till.
• Shorts - att ha på mig.
• Halsband - att ha på mig på midsommar.
• Kamera - att ta kort med.
• Telefon - att tappa bort.
• Pengar - att köpa bakismat för.

Sen va det stopp. Det saknas en del saker tror jag. Men vad? Jag hatar att packa! Jag tror jag skiter i det och lever i midsommarkläderna. Nu måste jag packa.

Peace.

Farväl civilisation.

Imorgon lämnar jag civilisationen (kan man kalla Irsta civiliserat samhälle?) för att flytta ut till nåt hus i Dinguna. Fröken Josefin är hund-, häst-, får- och husvakt och tvingar därför med hela hennes bekantskapskräts till ödemarken. Men jag klagar inte, nejnej. Det ska bli trevligt. Planer: Äta soppa. Rida. Leva lantisliv. Umgås. Ha maraton. Sola om vädergudarna tillåter. Klappa får. Piknicka. Baka något gott. Tagga inför Peace & Lova. Fira midsommar. Det sistnämnda är det jag ser mest fram emot. Vi är ett härligt tjejgäng (+ Matte men han räknas som tjej) som hade tänkt fira en traditionell midsommar. För er trögtänkta storstadsbratz, som med all säkerhet inte läser den här bloggen, kan jag berätta vad som menas med "traditionell midsommar". Det är supermycket mat, det är nubbe, det är sill (men det är ju bara för töntar så det hoppar vi), det är femkamp, det är midsommarstång, det är kransar i håret, det är alldeles för fulla svenskar, det är långbord utomhus, det är några droppar regn, det är musik, det är dans, det är säkert någon som vinglar ut på någon äng och tar sig en tupplur, det är jävligt härligt helt enkelt. Dagen efter denna tillställning, som förmådligen kommer bli en aning vild, följer en traditionell bakisdag. Här har nog de trögtänkta storstadsbratzen full koll på vad jag pratar om, men för er pensionärer, som med större säkerhet inte läser den här bloggen,kan jag tala om vad det betyder. Det är sova bort halva dagen, det är ett antal liter vatten, det är cykla till närmaste pizzeria och köpa det fetaste som finns, det är film hela dagen, , det är att lunda för alla flaskor, burkar och glas som ligger överallt, det är att tänka "Jag ska aldrig mer dricka", det är att somna någon timme efter att man vaknade, det är jävligt soft helt enkelt.

Nu väntar en film med lillasyster. Det blir "Som man bäddar". Egentligen hade jag tänkt berätta om filmen jag såg igår natt, "Kontorstid", men det får vli en annan gång. Iorgon innan jag åker till landet kanske.

Peace!

Framtid.

Jag kom på att jag kanske har en framtid i alla fall. Efter gymnasiet blir det till att resa och allt sånt, men sen, sen när jag återvänder till Sverige, då jävlar blir det journalisthögskolan! Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Jag har alltid (okej, förutom när jag ville bli indianhövding) valat bli journalist så varför inte se till att bli det också? Jag ska bli en sån där böld i röven som alla maktens män hatar. Jag ska bli en sån där arbetende och hård kvinna som kämpar för rättvisan i världen. Jag ska resa till bortglömda delar av världen och visa verkligheten för alla jävla blundade ögon. Jag kommer bli hatad av många, man kommer vilja bränna mig på bål, men vem fan bryr sig? Jag ska göra något jag känner är viktigt och något jag brinner för. Nu gäller det bara att komma in.................... Heja mig i trean!

Peace!

/folkets blivande journalist.

I väntan på framtiden.

Josefin, du kan bara ta och vara tyst, är det någon som skänker update åt världen så är det jag! Klockan nere i högra hörnet visar 16.54 och jag väntar på att Kajsa ska skriva något i stil med "Nu är jag klar!" på msn. Det väntar en färd mot fröken Josefin. Bäl framme väntar Sverige - Spanien, det väntar mat, det väntar Sandras potatis gjord av Josefin, det väntar vänner, det vänat Barbara, det väntar fler vänner. Men vet jag inte vad som väntar. För övrigt mina läppar bortdomnade. Mycket möjligt att jag faller ner och dör inom en snar framtid. I så fall vill jag att alla kommer ihåg att Hope Theres Someone av Antony And The Johnsons ska spelas på min begravning. Det blir min sista önskan. Farväl.

Simpe.

Vi har fått en katt. Eller den är ju inte vår, utan grannens. Ni vet dom där med jobbiga ungar och bobbycars. Av någon anledning har dom döpt kattjäveln till Simon. Varför? Hur kommer man på att man ska döpa en katt till Simon? Ersatte dom sonen dom aldrig fick med en katt och gav den stackars katten namnet de hade tänkt ge ungen? I alla fall så kallar vi honom Simpe. Vi i familjen Olsson har en liten teori om att de nyinflyttade grannarna inte tar hand om sin katt. Enligt rykten får han inte sova inomhus och han får antagligen ingen mat heller. Det har resulterat i att han sover på vår altan och får mat av oss. Jag har faktiskt en liten egen teori på sidan av misskötningsteorin. Jag tror att Simpe är en smart katt och har flytt fältet. Jag menar, hur står man ut med två ungar med varsinn bobbycar? Man vet ju hur ungjävlar är mot katter. Inte är dom snälla inte. Fast jag måste erkänna, jag är inte heller snäll mot Simon alla dagar. Han börjar faktiskt gå mig på nerverna. Jag har aldrig varit en kattmänniska. Visst dom är jättesöta och allt sånt, när dom är små. Sen blir dom stora och allmänt oberäkneliga. Min farbror har en katt. Han heter samma sak som min pappa kallas och bor hos farmor och farfar. Den katten är nog den läskigaste jag har träffat i hela mitt liv. Ena stunden kan han ligga i ens knä och vara lite söt faktiskt, för att nästa sekund bita av ett finger. En sak säger jag bara, lita aldrig på en katt.


Peace.

Ensamhetens sällskap.

Vill ni veta hur min natt blev? Antagligen inte men jag berättar det i alla fall. Vid halv två ungefär tog jag en liten nattlig promenad för att möta min lillasyster som hade vart ute och fart. Det va lite mysigt. Luften va frisk och jag va nervös utan anledning. Det här är helt ointressant så det hoppar vi över. När jag kom hem hade det tyvärr inte dykt upp något sällskap så det va bara jag, Dylan och stearinljusen. Fast ska jag vara ärlig va inte det helt fel det heller. Där satt jag, timme efter timme och bara satt. Jag filosoferade lite om livet och kände mig allmänt djup. Jag funderade ett tag på om jag kanske skulle ta och spua ner mig själv, men ångrade mig när jag insåg att jag måste spara det till peace & love. Nu tänker jag bespara er dyrbara tid och inte berätta mer. Men jag ville bara att ni skulle få ta del av min myket fina natt.

Peace.

Natt.

Det är natt. I skrivande stund visar klockan 00.30. Jag letar efter något att förgylla min natt med. Glassen är slut. Symaskinen är trasig. Fantasin är borta. Glädjen kvarstår. Finns det någon i detta avlånga land som skulle vilja göra mig sällskap en natt som denna? Vi kan sitta på mitt golv, omringade av stearinljus och inlindade i vita lakan. Vi kan lyssna på Dylan och prata om livet. Jag kan bjuda på vin. Du kan bjuda på te. Sen kan vi sitta där hela natten. Känna vinet rinna genom kroppen och se ljusen brinna ner. Sterainet kan rinna och bilda en liten sjö. Där kan vi skriva våra namn för att sedan bryta den stelnade sjön i tusen bitar. Vi kan läsa poesi för varanda. Du kan spela gitarr och jag kan spela munspel. Det kan bli en sån där stund som för all evighet ristas in i våra minnen. Vill du göra mig sällskap, snälla?

Skaffa ett liv och var glad!

Ibland blir jag otroligt irriterad på människor som inte har ett eget liv. Jag menar, man levar ju bara en gång, så varför spendera den enda, korta gången med att kopiera någon annans liv? Vad är grejen? Varför ser man inte till att ta tag i saker och ting och styra upp en egen vilja? Hur kul är det egentligen att åka räkmacka efter någon annan hela tiden? Efter en hel livstid luktar ju räkmackan riktigt illa.

FYFAN VAD DET STINKER RÄKMACKA!

Men varför bryr jag mig? Om folk vill gå runt och lukta räkmacka så är det väl deras problem. Men grejen är bara att jag har tröttnat på stanken. Jag trår inte ut med den längre!



Peace åt folket och alla räckmackeåkare!




ps. Detta något aggresiva inlägg betyder inte att min glädje är bortblåst. Tvärt om, den stiger för vaje sekund. JÄVLAR! JAG SPRICKER SNART AV LYCKA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ds.

Hyper!

Just nu genomgår jag en sån där fas i livet då allt bara är så jävla roligt. Jag är ständigt nervös och längtar till allt och alla. Hela dagen har jag hoppat runt på små rosa moln. Allt känns bara så bra. Det är sommarlov. Det är festival om lite mer än en vecka. Jag har en halvfull Ben & Jerry i frysen. Jag har druckit för mycket kaffe. Det har flyttat in kittlande monster i min mage. Jag lyssnar på musik med alldeles för hög bas. Mitt rum är nystädat. Pappa gjorde god kvällsmat (som om han inte alltid gör det). Allt är bara så sjukt jävla bra helt enkelt.

Livet leker och jag är livets lekledare!

Jag tänkte bara att ni skulle få ta del av min glädje. Jag menar, det är ju aldrig fel att vara glad.



Peace.

Looptroop och en mystisk man.

Igår va vi på Looptroop rockers. Vi peppade inför Peace & love. Det va jättetrevligt och allt det där men det va inte det jag hade tänkt berätta. Det jag hade tänkt berätta var att ungeför samtidigt som Timbuktu kom in i slutskedet kom det även fram en mystisk man i bakgrunden. Eller egentligen två. Den första va klädd i vitt och gick längs hela scenen längst bak. Den andra mannen va en liten kul figur. Helt plötsligt stod han längst bak i högra hörnet och visade upp en lite (mycket) lustig dans. Sen kom en vakt eller liknanade och körde ut honom.
Ända sedan den stunden har min hjärna inte kunnat släppa dessa män. Vilka va det? Vad gjorde dom där? Va det en vadslagning? Jobbade dom där? Va dom överförfriskade? Va det nästa band som va avundsjuka och ville förstöra? Är det egentligen dom som ÄR Looptroop i smyg och står bakom scen och sjunger alla låtar? Helt enkelt, vilka va det och vad gjorde dom där? Jag ska fortsätta fundera på det.

Peace.

Jag är så oerhört pepp på att göra något roligt, konstigt och sommaraktigt. Problemet är bara att jag inte vet vad än. Jag återkommer när jag kommer på något.

Förresten, jag kan ju berätta om min konstiga dröm. Nu har jag nästan glömt bort den men i alla fall. Det va jag och ett gäng människot. Vi gick runt i kycklingdräkter och bar varsinn pilbåge. En va kycklingarna va ledare och hon sa åt oss vad vi skulle göra. Jag tror att hon berättade någon historia. Vafan. Jag kommer inte ihåg nåt. Det slutade i alla fall med att jag sköt mig med pilbågen i pannan och skrek "Hämta det gyllene ägget fort! Jag dör snart!" (här vaknade jag till en snabbis och fall mig själv ligga med händerna för pannan) sen sköt jag mig i munnen tror jag. Jag fick aldrig se det gyllene ägget.

Peace.

Stökighet.

Det här inlägget har jag övervägt fram och tillbaka om jag verkligen ska publicera det eller inte. Jag har legat sömns om nätterna och drömt mardrömmar om konsekvenserna. Men i slutändan kom jag ändå fram till att vafan man lever bra en gång så varför inte skämma ut sig totalt? Ni ska veta mina vänner att det är under en djup plågsamhet som jag visar dessa bilder och blottar mig själ på det här sättet. Innan jag börjar förklara mig vill jag att ni tar en noga titt på dessa bilder.

.

Vissa av er kanske tänker "Ahaaa, det är ju ett krigsdrabbat land". Andra kanske tänker att bilderna föreställer en soptipp. Men icke! Bilderna föreställer (jag hoppas att ni sitter ner) mitt rum! (Ni som inte satt ner ligger förmodligen avsvimmade just nu. Jag är berädd att betala skadestånd om större skador uppstod.)
Men ja, såhär ser alltså mitt vackra rum ut. Inte städat för fem öre sen i början av maj. Man kan hitta det mesta i mitt rum. Golvet består av ett antal lager kläder, skor, jackor, väskor, själar, papper, böcker, smink, plastpåsat, kvitton och lite annat smått och gott. Under allt detta finns ett välrustat lager damm. Det innehåller nog det mesta. Men det är ju såklart inte bara golvet som är daggigt, min tv är ett ganska intressant objekt. Den har en förmåga att samla på sig ovanligt mycket damm. Ibland är det så illa att jag har lite svårt att se vad som visas i rutan. Min mamma tycker att min tv är väldigt användbar. Efter en månads tjat fick hon nog av mitt stökiga rum. Jag kom hem från dansen en torsdagskväll och tänker titta på tv när jag märker att bilden ser lite konstig ut. Jävla damm tänker jag och stänger av. Då inser jag att mamma har lämnat ett litet meddelande i dammet "Lina, tycker du inte att det är lite dammigt?". Jo mamma, det är lite damigt, men ve fan orkar damma? Jag fick leva med meddelandet helt enkelt.
Jag skulle kunna berätta en hel del saker om mitt rum men vi tar det en annan gång. Jag känner att det kanske vlir en för stor chock att ta på en och samma gång.

Peace.

Hungrig sarkasm.

Här skulle det egentligen befinna sig ett otroligt sarkastiskt inlägg men jag är på tok för hungrig för att något vis kunna skriva något genomtänkt. Jag ser ett glasspaket springa framför mina ögon. Jävlar va jag är hungrig. jag hade en lite konstig dröm i natt. Jag kanske berättar lite om den senare. För att höja spänningen lite kan jag avslöja att den involverar kycklingdräkter, pilbågar och döden. Ooooooooooohhhhh. Hela världen väntar med spänning! Nej nu jävlar känner jag hur min maga skulle vilja döda för lite mat. Bäst att göra som den vill.

Peace.

Who the fuck are you?!?!

Det finns en man som våldgästar mina drömmar varje natt. Jag har ingen aning om vem det är. Det enda jag vet är att han är mannen i mitt liv. Jippi! Jag har hittat mannen i mitt liv! Det va ju bara jävligt synd att han råkar bo i mina drömmar. Men ingen panik, jag löser det här! Man brukar ju säga att om man drömmer samma dröm flera gånger så händer det på riktigt. Okej jag har inte drömt exakt samma dröm men det är alltid samma person. Så håll ut mannen min, snart hittar jag dig och vi lever lyckliga i alla våra dar! För att hjälpa mig själv lite på traven hade jag tänkt beskriva min blivande man lite. Ifall någon skulle veta vem det är liksom. Han är jävligt cool och skitsnäll. Någon som känner sig manad? Säg till i så fall. Det är ingen ide att gömma sig, jag är nämligen en hejare på gömma nyckel.

Peace.

Jag lever.

Eftersom ni oroar er så förbaskat jävla mycket hade jag bara tänkt tala om att jag lever. Min sjukdom börjar gå över. Just nu befinner jag mig i slutskedet som jag alltid måste gå igenom varje gång jag är sjuk. Min näsa rinner som en jävla vattenballong med hål i (enda skillnaden är att vattnet i ballongen tar slut, det verkar inte mitt snor göra) och jag hostar som en gubbe från den gamla goda tiden som rökt sen sina första steg. Men jag klafar inte. Det är ju för i helete sommarlov! Jag kan vara vaken och äta glass hela natten. Vem vet, ett Upp till kamp maraton kanske väntar.

Peace.

Ge mig en alvedon.

Egentligen ska det väl vara något i stil med "Ge mig en öl!" men jag vill inte ha öl. Verkligen inte. Fy fan för öl. Nej, jag vill ha en alvedon. Varför? Jo, det ska jag tala om! Jag inviger nämligen sommarlovet med lite feber (egentligen inte så lite heller). Jag kom hem igår (vad som hände igår kan jag gå in på senare, jag orkar inte nu.) och gik direkt och la mig i sängen. Tvättade inte bort sminket, borstade inte tänderna och tog inte va mig kläderna. Tvärtom så satt jag på mig en tjocktröja för jag höll på att frysa ihjäl. Natten blev rena mardrömmen. Ni vet när man har ganska hög feber och verkligen inte kan somna. Man fryser, man svettas, man har ont i huvudet, man mår illa, man är törstig, man har ont i halsen och det rinner ur näsan. Så där låg jag och vred och vände på mig. Vid fem levde jag upp till mitt rykte. Vid sju hämtade jag febertermometern. Det va lite ansträngande att gå till toaletten så jag råkade somna med termometern i handen ett tag. När jag vaknade stoppade jag in den i munnen. Jag råkade somna igen. Jag vaknade av dom förbastade pipen och fattade ingenting. Feber. Nu orkar jag inte sitta upp längre. Måste nog gå och sova lite.

Peace.

Sömnbrist.

Men snabb huvudräkning räknade jag ut att på två dygn har jag sovit nio timmar. Det betyder att sommaren är kommen och jag har ställt in mig på sommarsömn. Men snabb efterkänning inser jag att jag är extremt trött.


Men i alla fall så kan jag meddela att the Shit numera är the Bajs och the Bajs är the Dubbelbajs. Men så kan det gå!

Info.

Jag tänkte bara meddela att det tog drygt en timme att bestäma kläder till kvällen. Jag är fortfarande inte helt säker. Pappa tyckte att jag skulle spara det lite mer porriga och hippieaktiga till avslutningen och köra på helsvart ikväll. Jag kanske följer hans råd. Herregud. Jag ska vara där i ungefär en timme. Eller till tre. Det beror på hur kul det är.

Förresten. På skrivbordet ligger det ett papper. På papret står det följande lilla textrad: "Jag klarar mig utan en gummibrud med string." Jag har ingen aning om vem som har skrivit det. Det ser ut som min lillasysters stil men pappret tillhör pappa. Okej...


Peace.

Heheheeeeeej.

Nu är det ju så att ikväll så är det maskeradfest för treorna. Kul fÖÖr dom (jävla Josefin har gjort att jag skrattar lite gott för mig själv varje gång jag skriver eller säger sådär). Men det råkar ju också vara så att jag ska dit! Haaalllooojj alla treor! Man har ju vissa kontakter och ska dit och fota för studentkatalogen. Fast ska jag vara ärlig kommer det nog inte bli så många kort. Jag kommer nog mest glida runt lite i bakgrunden och spionera. The Shit ligger risigt till! Vid närmare eftertanke kan ju the Bajs vara där. Detta kan bli intressant. Jag återkommer med mer information om hur det gick.

Peace.

Farväl.

Det går väldigt utför för min blogg känner jag. Men sånt är livet. Ibland blir det inte riktigt som man vill. Men jag har lite saker att föredla. Så återkom om cirkus några dagar så kanske jag har orkat skriva det.

Shit och bajs och 50 år.

Gårdagskvällen bjöd på kalas. Idas mamma fyllde 50 och det va man ju tvungen att fira. Jag och Josefin kommer till Ida ganska sent. Det första vi möts av är Idas mamma som säger "Heeeeeeej! Där borta har ni gin & tonic och lite grejer som ni kan ta". Fri tillgång till spritbordet. Resten av kvällen bjöd mestadels på dans. Trubaduren (som för övrigt hatade mig eftersom han trodde att jag skulle riva hans utrustning) spelade låtar och vi dansade som galningar med glada människor i sina bästa år. När det va fartiga låtar va man tvungen att hålla sig på mattan. Vi kanske inte alltid följde den regeln. Fram mot småtimmarna sjöng vi en låt tillägnad Idas mamma. Vilken låt det va låter vi vara osagt för jag är inte helt säker på den saken.
Det va en väldigt kul kväll måste jag säga. Vi kom fram till att han är bajs och han är the shit.