Simpe.

Vi har fått en katt. Eller den är ju inte vår, utan grannens. Ni vet dom där med jobbiga ungar och bobbycars. Av någon anledning har dom döpt kattjäveln till Simon. Varför? Hur kommer man på att man ska döpa en katt till Simon? Ersatte dom sonen dom aldrig fick med en katt och gav den stackars katten namnet de hade tänkt ge ungen? I alla fall så kallar vi honom Simpe. Vi i familjen Olsson har en liten teori om att de nyinflyttade grannarna inte tar hand om sin katt. Enligt rykten får han inte sova inomhus och han får antagligen ingen mat heller. Det har resulterat i att han sover på vår altan och får mat av oss. Jag har faktiskt en liten egen teori på sidan av misskötningsteorin. Jag tror att Simpe är en smart katt och har flytt fältet. Jag menar, hur står man ut med två ungar med varsinn bobbycar? Man vet ju hur ungjävlar är mot katter. Inte är dom snälla inte. Fast jag måste erkänna, jag är inte heller snäll mot Simon alla dagar. Han börjar faktiskt gå mig på nerverna. Jag har aldrig varit en kattmänniska. Visst dom är jättesöta och allt sånt, när dom är små. Sen blir dom stora och allmänt oberäkneliga. Min farbror har en katt. Han heter samma sak som min pappa kallas och bor hos farmor och farfar. Den katten är nog den läskigaste jag har träffat i hela mitt liv. Ena stunden kan han ligga i ens knä och vara lite söt faktiskt, för att nästa sekund bita av ett finger. En sak säger jag bara, lita aldrig på en katt.


Peace.