Jag lever.

Eftersom ni oroar er så förbaskat jävla mycket hade jag bara tänkt tala om att jag lever. Min sjukdom börjar gå över. Just nu befinner jag mig i slutskedet som jag alltid måste gå igenom varje gång jag är sjuk. Min näsa rinner som en jävla vattenballong med hål i (enda skillnaden är att vattnet i ballongen tar slut, det verkar inte mitt snor göra) och jag hostar som en gubbe från den gamla goda tiden som rökt sen sina första steg. Men jag klafar inte. Det är ju för i helete sommarlov! Jag kan vara vaken och äta glass hela natten. Vem vet, ett Upp till kamp maraton kanske väntar.

Peace.