Stämpelkort.

Jag dör mest av allt. De har börjar driva någon typ av blogg igen. Jag erkänner att jag gillade Svart blogg mer men den här kan kanske komma i närheten. Jag hoppas det. Jag vill njuta ännu en gång. Jag känner mig lyrisk av glädje men min trötta kropp håller mig tillbaka från att dansa av glädje. Jag dör till Eldkvarn istället.

Bröllopssång #1, Bröllopssång #2

Herregud. Jag dör. Det finns inget finare. Eldkvarn är mina män. Är det någon som kan skriva texter så är det Plura Jonsson. Jag är kär. Han är så bra! Första och sista låten. Bröllopssångerna. Jag är ännu kärare. Jag avgudar dessa män! Helvetes jävla skit. Jag skulle göra vad som helst (förutom att hoppa över balen) för att kunna se dem på lucia. Det skulle bli världens bästa lucia.

Hunger Hotell.

Eldkvarns nya album finns snart i min dator. Jag längtar. Dessa låtar ska tydligen vara annorlunda de andra. Jag längtar jättemycket. 13/12 är en händelserik dag. Josefin blir vuxen. Det är julbal. Eldkvarn spelar i Västerås. Jag hatar att jag inte kan se dem. Jag vill se dem.

Peace.

Min kidnappade syster.

Min syster blev just kidnappad av sina kompisar. Pappa började svamla om något meddelande och satte den nyblivna femtonåringen på en stor med bindel för ögonen. Ett tag senare stegar sex av hennes vänner in och börjar linda in henne i silvertejp. Alla var helt tysta. Det sista jag såg av min syster var att de bar ut henne i en bil och körde iväg. Spännande. Lite kaffe? Ja tack.

Peace.

Det var fredag.

Gårdagen var galen. Jag har träningevärk i nacken och magen. Hur dansar jag kan man fråga sig. Herregud. Jag skämtar inte. Träningsvärken i magen är värre än efter en träning. Widell och Lillkull ringde och väckte mig men jag vägrade svara. När jag väl gjorde det hade de en mycket spännande nyhet. Gårdagen var kul. Det måste vi göra om. Linnea kan ju förvänta sig sms från ett antal okända män i framtiden.

Peace.

JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA IGEN!!!

Jag glömde ju säga att jag fick vg på psykologiprovet!!!!!! Att jag fick 25.5 och gränsen var 25 är dock mindre viktigt. JAG FICK VG!!!!!! Därför dansar jag nu ännu en gång runt i köket. Denna gång till slagsmålsklubben blandat med M.I.A. Jag älskar allt.

Peace.

JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA!!!

Efter flera dagars kämpande lyckades jag till slut på ordning på mitt itunes. Jag älskar mig själv! Jag firar med att dansa som en dåre i köket till Crystal Castles. Det är min nya grej. Jag dansar alltid som en dåre i köket nuförtiden. Jag gillar det.

Peace.

Med kaffesmak i munnen.

Beslutet om att handledartiden inte är så viktig att gå på just idag känns bra. Jag trivs med spontana sovmornar. Trots hatropen från resterande måste jag erkänna att jag tyckte om Hamlet. Om det bara var för musiken och stilen eller för att jag inte direkt springer för teater varje dag eller för att jag faktiskt gillade själva teatern vet jag inte. Det var kul och det räcker. Men jag måste erkänna att det inte var lätt att hänga med alla gånger. För det mesta satt jag och funderade på varför jag kände igen musiken så otroligt mycket. Det visade sig till slut att det var CocoRosie det bjöds på. Så nu sitter jag här nykär igen och min gamla favoritlåt, tekno love song, har återfått sin plats på tronen. ÅH! Jag älskar bra musik! Det finns inget som gör en gladare än när man återfinner kärleken till ett band.

Peace.

Julbalen, häääääääär kommer jag.

Va det Jimmy Jansson? Elleeeeeeeeeeer? Men var går färden? Jo! Till huvudstaden! Eller ja, först till skolan för införskaffandet av en balbiljett. Panik i mitt huvud. Jag ser ut som bajs dagen till ära. Sminket blev kladdigt, håret ser mer ut som ett fågelbo än döda husceller (eller var det naglarna (som för övrigt är hemskast av allt på min kropp just nu) som var döda hudceller? Båda?) och kläderna. Vad hände med kläderna? Jag måste köpa en tjocktröja konstaterade jag för ett tag sen. Den ska köpas idag. Jag är kissnödig och måste snart börja gå ner mot bussen. Bajs.

Peace.

Ostbågar.

Imorgon intar vi dramaten. Hamlet och huvudstaden ligger framför våra fötter. Det enda jag bävar för är att välja kläder. Frysa och känna sig trygg eller hålla normal kroppstemperatur och känna sig ful som stryk, det är frågan. Jag måste bada.

Peace.

Tvångstanke.

Jag hatar att jag är hur trött som helst men ändå inte kan gå och lägga mig. Imorgon ska jag berätta om min nya tvångstanka som har vuxit sig starkare och starkare på senare tid. Först måste jag hita kläder till imorgon.

Peace.

KLAR FÖR I HELVETE!

Jag tror jag är klar. Problemet är bara att jag inte orkar läsa igenom min en sida för korta redovisning så alla dåliga formuleringar får stå kvar. Jag hoppas på att man fick lämna in den skriftliga delen på fredag. Jag är trött så jag håller på att dö. Klockan är kvart över ett. Jag kommer vara i säng tidigast två. Jag älskar mina sömnvanor!

Sablar.

Jag insåg nyss att jag har hämtat lite väl mycket inspiration från en uppsats skriven av David Leksell, 103 år och går på lågstadiet. Vad ska jag ta mig till? Jag har ont i tyggen, kissnödig och törstig. Cutcutcut jag hatar mitt liv och vill vara dö.

Anne Frank.

Jag tänkte säga att den där Anne Frank kunde gå och dö men då kom jag på att hon redan är död och då kände jag mig lite dum men kunde inte låta bli att fnissa lite för mig själv. Jag hatar att jag alltid sitter och skriver såna här grejer mitt i natten när hjärnan är som degigast (jag kanske tyckte att ordet degigast såg ganska kul ut så nu sitter jag och skrattar åt det också) och humorn i botten och tankarna bara allmänt konstiga. JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA OCH JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV FÖR ATT JAG ALLTID UTSÄTTER MIG FÖR DET DÄR! VAD HÄNDE MED "NÄSTA GÅNG SKA JAG TA TAG I SAKER OCH TING LITE TIDIGARE"?!?!

Peace.

DÖ!!!

Den där jävla Anne Frank förstör mitt liv. Idrottsuppgiften som skulle ha varit inne för flera veckor sen också. Jag kommer få ig. Tack. Jag hatar skolan. Den enda positiva saken är att bilden börjar imorgon. Jag ska försöka att inte försova mig men jag kan inte lova något. Min syster har förstört mitt itunes. All min musik kan vara spårlöst försvunnen. JAG ÄLSKAR ALLT!!!!!!

Peace.

Hurt.

Jag kommer ihåg den tid då Johnny Cash - Hurt var den bästa låt jag någonsin hört. Jag vet inte om jag vill glömma den tiden eller ej. Det enda jag vet är att jag inte vill ha tillbaka den. Aldrig aldrig aldrig igen. Någon gång kanske jag berättar sanningen om den tiden. Kanske inte. Jag vet inte. Jag måste först komma fram till om den är helt förbi eller inte.

Dom kallar oss vinterbarn.

(Vad fan händer med ordningen på bilderna? Jag blir galen. Ingenting fungerar idag.) Jag var ute och titta på naturen. Den var både ful och fin. Jag kunde inte bestämma mig. Sen frös jag om hakan och trodde jag skulle tappa den (eller i alla fall bli förlamad) så jag gick hem. Då blev det varmt. Men inte så varmt som det skulle kunna vara. Vårt hus har förvandlats till ett isslott. Jag vill få mitt nya rum. Det kan bli fint om det blir som jag vill. Jävla skit. Jag har börjat tvätta händerna igen så nu går jag här med två havregryn. Kylan gör det inte bättre. Inte håret heller. Håret som för övrigt kommer bli is inom en snar framtid då jag ska bege mig ner till skolan och städa. Lyckliga jag fick veta att dammsugaren är trasig. Jag älskar mitt jobb <3

Sentimentaliteten stiger.

Jag vet inte riktigt varför (men jag har vissa teorier) men jag har en sån oerhört mysig känsla inom mig. Jag vill sitta på mitt rum och julpyssna. Måla tavlor till pappa. Och så har jag kommit på massa tavlor jag ska måla till mig själv och mitt nya rum. Det blir bra. Men först måste jag ut i snön och känna kylan från förr. Dessvärre blir det störningar i mysigehtskänslan när jag börjar tänka på skolan. Jag har fortfarande inte lämnat in eller skrivit klart idrottsplanering som skulle varit klar för flera veckor sen. Andnöden stiger i takt med ångesten. Men det tar vi sen. Först måste jag släppa fram sentimentaliteten och njuta av den känslan för ett tag. Jag älskar snön.

Peace.

Jag <3 Kajsas friggebod.

Efterlängtad filmkväll. Varför har vi inte upptäckt Kajsas friggebod tidigare. Perfekt för ändamålet. Det var väl egentligen bara det jag ville säga. Jag är för mätt. Ikväll blir det äntligen träning. Jag bävar för att åka och städa. Egentligen borde jag läsa. Man kanske skulle bege sig ut i det fina vädret?

Peace.

Snöänglar.

Det snöar ute och jag vill bara gå ut och rulla in mig i det vita underlaget så jag blir alldeles blöt och kall. Sen, när snön har blivit broppande vatten mot min kropp vill jag gå in i ett varmt hus, byta ut mina kalla och blöta kläder mit varma och torra för att sedan svepa in mig i en varm stickad filt som inte sticks. Sen vill jag sitta framför en brasa och dricka varm choklad och aldrig vilja gå därifrån.

Partyboy.

På riktigt. Det här är bland de roligaste filmer jag någonsin har sett på youtube. Speciellt att han verkligen står där och dansar i nästan tre minuter och de som tittar bara skrattar. Man blir nästan lite avundsjuk på hur kul de verkar ha. Men roligast är nog ändå när han två minuter in i låten börjar köra höga knän i sina fina och oerhört tighta badbyxor.

Peace.

Framtiden.

Växjö låter så otroligt lockande. Jag vill dit. Jag vill inte bli kvar i den här staden. Jag vill ha nya människor och nytt allt. Bara för att få stå på egna ben ett tag liksom. Här sitter man och har det man har känns det som. För att uppskatta livet tror jag att man måste testa lite nytt, våga chansa, se om vingarna håller. Gör de inte det så vad fan. Det finns antagligen någon säkerhetsutrustning någonstans. Kanske kanske ett litet hum. Men först blir det skitjobba och resa. Nya världar.

Peace.

Det blir vinter ännu en gång.

Snö ute. Mörkt. Jag älskar vintern. Jag blir alltid så glad då och känner den där mysiga känslan i kroppen. Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite ledsen. På något vis var det så mycket vakrare och mysigare när man var liten. Men jag antar att det bara är inbillning och ångest för framtiden.
Promenadmilfarna kallar. Jag ska försöka komma ugång igen!

Mamma.

Jag kanske glömde säga en sak till! Inte nog med att mamma uppmanar mig till att stanna hemma och vila upp mig, idag hade hon städat hela mitt rum. Nu ligger ett berg med vikta kläder på mitt skrivbord. Hon föreslog också att vi skulle åka och köpa hyllan jag vill ha i vecka. Föräldrar är allt bra att ha ibland.

Jag har inte tid att vara mig!

En sak jag får oerhörd panik över är; var tog Evelina vägen? Jag förstår inte. Allt som en gång var viktigast har tappat platser på listan. Varför är kameran plötsligt en dammig fläck? Jag brukade tycka om att skriva eftertänksamma texter. Kläder då? Vad hände med mina kläder? Sen när nöjde jag mig med jeans och en tröja? Och dansa! Jag saknar att längta till dansen och dö på tävlingar. Allt som en gång var jag oh fick mig att tänka på annat är plötsligt borta. Vem är den jag ser i spegeln nu? Vad gör hon?

Uppgivenhet och bara så jävla glad!

Jag förstår inte. Hur kan man vara så uppgiven och hjälplös samtidigt som man är världens gladaste? Sablar. Jag måste göra något åt det här. Men mamma och pappa är i alla fall söta. Mamma säger åt mig att skolka och pappa beddar ner mig i soffan och sätter på en film han ändå vet att jag kommer somna ifrån. Sablar igen. Nu måste jag ju titta om. Men först måste jag göra något annat som jag glömt. Sablar! Det var av någon anledning jag vaknade till liv igen. Just nu kommer jag bara inte på varför.

Jag lovar. Snart är den riktiga Evelina tillbaka igen. Håll ut. Jag har varit inne i kriser förr.

Peace.

MVG here I come!

Jag säger bara en sak: PSYKOLOGI <3333333333333333333333333333333333333333333333333333333333 Tack Anne för alla sidor. Tack för detta ofantliga prov. Tack för att det kommer så rätt i tiden nu när vi inte har något annat. Åh! Jag är så glad. Jag älskar att sitta kvällen före och med gråten i halsen inbilla mig att det kan gå bra. Jag älskar mig själv för att jag alltid är ute i så god tid som man lovar sig själv efter varje prov. ÅH! Vad jag älskar allt!

FÄRDIG!

Känns skönt att vara klar med talet klockan kvart i två natten innan. Jag menar, jag har ju bara suttit här och kämpat i ett antal timmar nu. Äntligen får jag duscha som jag tänkt göra sen jag började men aldrig riktigt haft tid med. Jag tror aldrig jag har skrivit något sämre i hela mitt liv.

Peace.

Så jävla kul!

Jag skiter fullständigt i hur otroligt negativ jag låter. Jag skiter i om alla människor på hela jorden just nu tycker att jag är världens tråkigaste människa. För vet ni vad? Jag är arg! Jag är så otroligt arg på mig själv. Mitt jälva tal går åt helvete och klockan är snart midnatt och jag har kämpat i flera timmar och det går så förbaskat dåligt. Jag vet inte ens vad jag pratar om. Det är två minuter långt. Hurra för mig. Jag är så jävla bra!

Dö.

Döda mig också när du ändå är igång.

På riktigt. Jag kommer inte klara det här. Jag börjar skaka av instängd gråt bara jag tänker på att jag måste skriva mitt tal. Vad fan ska jag prata om? Vad jag än börjar skriva tar orden slut. Jag hatar det här. Just nu hatar jag allt. Nästan.

Dödar du den här dagen åt mig?

Söndagar är en pina. Speciellt om man är bakis, sjuk, har sovit till typ tre och måste skriva ett jävla tal till nationella. Jag får panik. Det kliar inuti mig. Mamma klagar på att jag är arg. Jag klagar på allt. Fy fan för den här dagen.
Men igår var en bra dag. Jag säger inte mer än så.

Peace.

Vi planerar planer som spricker men byggs upp.

Samma sak varje gång. Planer hit och dit. Vi slutar aldrig där vi tänkte från början. Miljontals samtal. Man borde kanske bli festfixare. Men det är kul. Man taggar för kvällen hela dagen lång. Snart bär det av mot kalles för lite mat. Widell tvingar mig även att fixa hennes hår. Varför skulle jag vilja släpa med mig en hårtork till staden? Elli luktar i min armhåla. Hallonbåtar säger hon. Det betyder att jag är redo.

Peace.

Ge mig luft!

Jag hatar bussar. Händelserik morgon. Eller morgon och morgon. Vi åkte till skolan vid två. Man skulle väl kunna säga att det mesta är ett enda stort mörker. Men vi tar det sen. Nu ska jag bara andas lite och försöka låta bli att börja gråta. Jag älskar skolan <3
Min syster inveg systemet idag och tror nu mera att jag mår psykiskt dåligt. Själv känner jag mig gladare än på länge. Elleeeeeeeeer?

Peace.

Fred dag.

Det regnar på den fula svenska flaggan och hänger utanför vårt köksfönster. Mitt talskrivande gick åt skogen. Två koppar kaffe senare och word-dokumentet är fortfarande tomt. Orden har kommit och gått men fastnar aldrig där de ska. Jag hatar det här. Av någon anledning känner jag att jag har någon typ av press på mig att skriva ett storslaget tal. Varför? Jag är inne i ett alldeles för djupt hål. Det är så mörkt att orden varken syns eller hörs. Om jag bara kunde klättra upp en liten bit så ljuset kanske snuddade och jag såg klart. Det måste inte vara så djupt ju. Jag kan skriva något ytligt och slippa gräva i hålet. Men det känns falskt och alldeles för opersonligt. Jag vill väcka känslor. Inte prata om att kändisar påverkar oss. Klimathotet. Hurra. Nej. Jag hinner med en kopp kaffe till. Sen jävlar.

Peace.

Du får döda min kropp. Om du vill.

Just nu är jag en enda stor degklump. Mina kroppsdelar gör inte vad jag vill. Ett bad kanske lindrar? Nej icke! Jag insåg just en positiv sak. Det kanske äntligen händer saker! Jag har hemligheter ingen vet eller kommer få veta. Egentligen försöker jag skriva mitt tal nu så stör ej!

Peace.

Jävla biologi!

Jag har suttit i ett antal timmar nu och hjälpt min lilla lillasyster plugga biologi. Nu kan jag allt om fotosyntes, cellandning, växter och vad fan som helst! Nu förstår jag varför jag går samhäll och inte natur. Vad i helvete är det för nytta med att kunna detta? Okej, jag hade nytta av mitt mvg i biologi (ja, jag ville bara skryta om mitt betyg) just nu. Men tills jag får barn, och måste hjälpa dem med läxorna, kommer jag inte använda det en endaste gång till. Imorgon är det sovmorgon till typ 14.20. Eller vänta? Va det någon som sa att jag måste gå upp 04.45? Vadå? Brjar min syster jobba klockan sex och bara för att hon fyller år måste jag gå upp KVART I FUCKING FEM! Jag dör. Måste ta ett bad och tycka synd om mig själv. Dels för att jag kan allt om fotosyntes och dels för min förstörda sovmorgon.

Peace.

Projekt here i come!

Jag är för fan igång med projektarbetet! Jag syr som ett helt jävla skrädderi. Ännu en gång försöker jag stressa klart en klänning för att kunna inviga den på party. Denna dag är sjuk. Jag skrattar åt allt och är allmänt dum i huvudet. Jag har totalt tappat talförmågan. Aj.

Peace.

Att sy en klänninge med stängda ögon.

Egentligen ska jag sitta och sy en klänning nu. Problemet är bara att jag har ätit alldeles för mycket för att jag aldrig mer ska vilja ta av mig den här tröjan och se mig själv i spegeln. Att sy en figursydd klänning utan att titta på mig själv känns lite väl svårt. Åh. Jag kan inte andas. Varför måste jag alltid äta tills jag nästan spyr? Nu sitter jag ju här ännu en gång och mår illa och skulle helst av allt bara vilja dö. Sablar.

Peace.

Betydelsefulla möten.

Jag skrev om en man. Att han ändrade mitt liv. På sätt och vis kan man säga att jag ljög. Eller överdrev en sanning. Jag skulle så gärna vilja kunna säga att denna man faktisktändrade mitt liv. Han ändrade mina tankar och min vilja. Men att ändå någons liv känns som något större. Jag tror inte det här gick så bra. Min fokus var inte där den skulle. Vem fan snodde min fokus?

Peace.

Daniel Boyacioglu.

Daniel Boyacioglu är min man. Okej? Jag ska försöka ta någon av hans texter till nationella. Så otroligt bra. Jag blir så avundsjuk. Att kunna skriva så. Att uttrycka sig så. Min högsta önskan just nu.

Stortipparna!

Det var fars dag för några dagar sen. Jag och systrar slog på stort. Farsgubben fick en tipsrad. Allt gick fel från början. Min syster är nybörjare på macken så hon råkade knappa ut en galoppharry. Misstag nummen två var att vi glömde ge den till pappa så han missade att titta på loppen. Men misströsta ej! Denna saga har ett lyckligt slut. När jag kommer hem från städningen möts jag av en oerhört munter pappa. 4000 rikare! Vi firar det med att äta spicy. Det är så kul att mamma och pappa inte kan ett skit om maten där så jag måste förklara. Så uppspelta så. Nej vet du vad, jag ska ta vara på den lilla ensamma stund jag får och försöka skriva mitt tal. Men först ska jag dricka kaffe så jag inte somnar igen.

Peace.

Jag fryser ihjäl.

Jag kom upp ur badet för ungefär en timme sedan och jag sitter fortfarande i handduk. Jag håller på att frysa ihjäl. Det skulle inte vara helt fel att krya ner i badet igen. Jag fyllde kanten med värmeljus, släckte lampan, satt på musik med för hög volym och tittade på när ångan steg upp ur min kropp och försvann. Det var som om jag brann. Vattnet var alldeles för varmt men det gjorde inget. Jag låg där och betraktade ångorna tills vattnet blev för kallt och alldagligt. Jag ville åt kicken man får av att känna kroppstemperaturen stiga mot skyarna så jag bytte ut det svalnande vatten mot alldeles för varmt igen. Och igen. Och igen. Till slut kände jag hur ångorna måste ha kommit åt min hjärna och fått mig att tänka konstiga tankar. Döden blev plötsligt ett talaralternativ. Någon dag ska jag ta med mig penna, papper och en flaska vin till badkaret. Jag känner att det är så mitt tal måste bli till.

Peace.

Fläskläpp.

Jag skulle kunna skriva en bok om mina fylleskador. Säg bara till om ni vill läsa den. Måste ju liksom veta ungefär hur många som ska tryckas.

Peace.

Väntar du på mig utanför fönstret?

Dessa smärtor.

Min mage. Mina lungor. Vem har pressat ihop min bröstkorg nu igen? Jävligt onödigt! Jag måste bada och dränka mitt liv.

Peace.

Nolla.

Var ska man börja? Kanske klockan sex när drickan började flöda? Eller vid åtta då de första ettorna spydde? Jag spenderade i alla fall kvällen och natten med att ta igen all tid med mig återfunna pyssling. Vem vet. Om ni har tur kanske jag berättar mer. Just nu orkar jag inte.

Peace.

Kämpa lever, kämpa!

Jag vet att du inte mår så bra just nu men kom igen! Du klarar en vild natt till! Berättade jag att det blev en spontan utgång igår? Taj Mahal och Silk. Sen skulle det ju ha blivit Konrad men av någon anledning kom vi aldrig dit. Varför är det oftas så att vi aldrig kommer till slutmålet? Jag och Kajsa hade i alla fall jävligt kul på hemvägen. Vi kom på en till scen till vår film som kommer bli typ världens bästa film. Jag lovar. Vi hittade även en kon som låg i en buske och skräpade. Egentligen tror jag att den skulle informera om att det världens hål i marken men vi tyckte den passade bättre under en bil. Det mesta är ett mysterium. Mamma står i köket och skriker KOOOOOOOORV! Varför har jag ingen aning om. Jag försöker hitta kläder. Vad fan ska man ha på sig ikväll? Måste börja piggna till. Lite kaffe på det här?

Peace.

Dessa sköna dagar.

En timmes lektion. Skönt. Fika med Bella. Skönare. Komma hem och vilja sova bort resten av dagen. Oskönt. Vara tvungen att lämna huset till förmån för min syster. Ännu oskönare. Livets stora fråga: Ska man på Tanya Stephens ikväll? Jag och Bella kom fram till att man lever nu och kanske inte sen. Därmed kanske man skulle ta och punga ut 100 spänn (jag älskar ordet spänn. Jag tänker att man knycker till lite med huvudet, rycker till lite i överläppen och spottet bara flyger medan man säger det.) för att just leva nu. Jag menar, hur ofta är tanya stephens i Västerås? Hur många fler chanser kommer jag få att se henne? Inte många skulle jag tro. Jag ska nog ta ett snack med mina 18-åriga kompisar om saken.

Peace.

Får jag spy i din buss?

Sovmorgonen blev otroligt lång! Redan igårkväll när jag skulle krypa på kojs kände jag en stark känsla av att jag inte skulle klara att stiga upp nästa morgon. Mycket riktigt vred sig min magen när väckarklockan ringde klockan sju. Det fick bli en sovmorgon. Jag hatar ändå engelska och engelska hatar mig. Hannah hade tydligen tänkt detsamma så vi möttes upp på en betydligt senare buss. Och jag är jävligt glad över att hon var där. För att skippa motbjudande detaljer nöjer jag mig med att erkänna att jag höll på att spy på bussen men hoppade av i sista stund. YES! Jag älskar att kallsvettas! Resten av dagen kan dö eller liknande. För att uttrycka mig milt så känner jag mig inte riktigt kry. (Jag vet att Ida och typ 99% av världens befolkning inte heller är kry men jag tycker om att tycka synd om mig själv ibland. Okej.)

Peace.

Lisaplace.

På riktigt. Är den någon blogg jag hatar så är det den. En söt tjej som i största allmänhet ser ut som alla andra men tror hon är så jäääääääääääääääääääävla udda. Jag vet inte varför men jag blir bara så irriterad. Avundsjuk? Skulle kunna men nej. Jag är avundsjuk på många men inte på henne. (Och jag vet också att den här tjejen säkert är jättesnäll och allt, det tvekar jag inte på, men vadfan. Jag är irriterad och måste väl få vara det då.)

Peace.

I am a avslappnad människa.

Hej och välkommen att hälsa på den nya och förbättrade Evelina! Hon är otroligt mjuk och len i huden efter en liten skrubbning. Hon luktar som en blandning av kaffe och choklad efter en spännande body cream. Hon har (snart) välmående hår efter att ha snott ännu mer av pappas (JA!!! PAPPAS!!!) hårinpackning. Hon är inte heller ett duuuuuuuuuuuuuuuuuuuugg stressad efter sitt varma bad med levande ljus.





(Det där sista kanske mest var en vit lögn för att lugna mig själv. Men allt annat är i alla fall sant.)

Peace.

Diediedie.

Jag hatar snygga människor. På riktigt. Så otroligt äckliga.





.

Problem.

Varför är inte kontaktuttag skapta för männoskor med väderomslagsvärk? Jag fick för i helvete kämpa i en hel evighet för att få i kontakten till kaffebryggaren. Vänsterarmen var inte ens ett alternativ. Den skulle lika gärna kunna tillhöra en annan människa. Noll kontroll. Vad fan ska man med en vänsterarm till när den ändå inte gör som man vill?

Play the same song one more time.

Väderomslagsvärken är inne i fas tre. Det betyder i stort sätt att hela högerarmen är förlamad. För se dagen från den ljusa sidan har min syster och mattias bakat någon variant av chocolate chip cookies. Lite för hårda och brända i kanten men vad fan. De smakar choklad och innehåller socker. Allt man behöver vid väderomslagsvärk. Eller kanske inte allt. Ooooooooooooh! Känn på den ni! Den mytiska Evelina är tillbaka! Jag måste ha kaffe innan jag somnar igen. Eller dör.

Peace.

Väderomslag.

För er som vill veta kan jag tala om att det börjar bli vinter på riktigt nu. Min väderomslagssmärta i axeln har börjat. Jag borde bli väderflicka. Varje gång vädret tar dramatiska vändningar får jag en oerhört smärta i högeraxeln. När jag säger smärta menar jag verkligen smärta. Det gör så förbaskat jävla ont att jag kan ligga sömnlös hela nätter. Därmed bävar jag för kommande natt. Magsmärta, illamående, kallsvettning och väderomslagssmärta <3

Peace.

Denna smärta!

Jag skämtar inte. Min mage håller på att ta död på mig. En ny teori är att universum tänker: "Aha! Den där tjejen har aldrig ont i magen. Jag vet! Vi skänker en ofantlig magsmärta till henne så hon kan ta ifatt allt hon missat!" Tack så jävla mycket universum. ELLER så är jag magsjuk. Skulle kunna vara så med tanke på den återkommande spyan i halsen. Som sagt, den som lever får se. Om jag var du skulle jag vilja veta hur det här går.

Peace.

PANIK!

Jag satt och funderade över talet jag snart ska hålla på svenskan. Den muntliga delen av nationella. Från noll fantasi fick jag helt plötsligt en snilleblixt och nu sitter jag här med tusentals idéer och kan inte välja. De är så många att jag knappt kan urskilja dem. Jag tror jag måste börja skriva flera tal och sen sortera och hålla på. Shit. Det här kommer ta tid.

Peace.

Snart dör Evelina också.

I natt vaknade jag av en oerhörd magsmärta. Jag har aldrig ont i magen, och det är jag jävligt glad för, natten var verkligen ingen kul upplevelse. Jag hade så ont att jag höll på att spy och kallsvettades som aldrig förr. Alvedon hjälpte inte så jag gick (dubbelvikt) till mamma och ville att hon skulle hela mig på något sätt. Det hjälpte absolut inte. Hon pratade i sömnen men låtsades att hon var vaken. Så istället kröp jag till badrummet och hämtade vetevärmaren. Ju mer jag rörde mig ju mer kände jag hur spyan var på väg upp till ytan. Väl tillbaka i sängen efter många om och men fick jag lite tid till att tänka ut vad det kunde vara. De teorier jag kom fram till var: sprucken lever, inre blödning, tarmvred (smart måste ju någon få den omtalade tarmvreden!) eller magkatarr. För stunden trodde jag mest på den spruckna levern och att det säkert hängde ihop med ömheten i huden. Just nu känns magkatarr eller gammal hederlig magknip mest troligt. Den som lever får se.

Peace.

Aj. (Ida fattar hur ajet ska uttalas.)

Jag tror att jag bär på en dödlig sjukdom. Det kan vara hudcancer. Eller så har jag inflammation i på insidan av skinnet i magområdet. Eller något annat farligt. Det är nämligen så att när jag rör min hud vid revbenen och magen gör det så oerhört ont. Jag har aldrig riktigt tänkt på att det är konstigt. Smärtan har funnits länge. Det skulle kunna vara så att den kommer efter en vild partynatt. Jag har för mig att det brukar vara då det är som värst. Då har vi alkohol och jag tänker omedelbart på levern. Vad skulle då levern ha med skinnet att göra? Det har jag inte riktigt kommit fram till än. Om ni har en aning om vad det kan vara skulle jag bli oerhört glad att få höra det!

Peace.

Jobbajobba.

Såhär spenderade jag tre timmar igår. Det var ganska skönt. (Hur gör man för att få bilden över hela sidan?)

OMG!

Är det något jag hatar så är det uttrycket omg. Men trost allt beskriver det ändå gårdagen ganska väl. Helt galen! Jag fattar fortfarande inte allt som hände. Men vad fan. Jag tror att det var ganska kul i alla fall. Även om ingen fattade att jag var Twiggy. Jag skulle kunna komma med ett långt utlägg om kvällen men orkar absolut inte. Det hände alldeles för mycket. Det räcker med att säga att mina vänner typ är väldigt bra.

Peace.