Jag kom upp ur badet för ungefär en timme sedan och jag sitter fortfarande i handduk. Jag håller på att frysa ihjäl. Det skulle inte vara helt fel att krya ner i badet igen. Jag fyllde kanten med värmeljus, släckte lampan, satt på musik med för hög volym och tittade på när ångan steg upp ur min kropp och försvann. Det var som om jag brann. Vattnet var alldeles för varmt men det gjorde inget. Jag låg där och betraktade ångorna tills vattnet blev för kallt och alldagligt. Jag ville åt kicken man får av att känna kroppstemperaturen stiga mot skyarna så jag bytte ut det svalnande vatten mot alldeles för varmt igen. Och igen. Och igen. Till slut kände jag hur ångorna måste ha kommit åt min hjärna och fått mig att tänka konstiga tankar. Döden blev plötsligt ett talaralternativ. Någon dag ska jag ta med mig penna, papper och en flaska vin till badkaret. Jag känner att det är så mitt tal måste bli till.
Peace.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar