Jag är så rädd för att gå sönder. Igen.

Fan. Jag orkar inte. Jag orkar ingenting. Jag hatar-hatar-hatar att folk som en gång gjorde en så glad, plötsligt kan få en att inte vilja vakna på morgonen. Jag hatar att jag lägger all skuld på dig. Men det blir lättare så. Jag vill inte inse att jag fortfarande är den instabila människa jag jobbat hela livet med att slippa. Jag vill inte gå sönder igen. Jag vill verkligen inte. Jag orkar inte laga mig själv igen. Jag vill bara bli hel. Snälla, kan jag inte få vakna med lycka i kroppen imorgon? Snälla, kan jag inte få skratta igen. Sådär som jag gjorde när du fortfarande ville ha mig. Jag orkar inte gå igenom det här en gång till.