Sentimentaliteten stiger.

Jag vet inte riktigt varför (men jag har vissa teorier) men jag har en sån oerhört mysig känsla inom mig. Jag vill sitta på mitt rum och julpyssna. Måla tavlor till pappa. Och så har jag kommit på massa tavlor jag ska måla till mig själv och mitt nya rum. Det blir bra. Men först måste jag ut i snön och känna kylan från förr. Dessvärre blir det störningar i mysigehtskänslan när jag börjar tänka på skolan. Jag har fortfarande inte lämnat in eller skrivit klart idrottsplanering som skulle varit klar för flera veckor sen. Andnöden stiger i takt med ångesten. Men det tar vi sen. Först måste jag släppa fram sentimentaliteten och njuta av den känslan för ett tag. Jag älskar snön.

Peace.