I natt vaknade jag av en oerhörd magsmärta. Jag har aldrig ont i magen, och det är jag jävligt glad för, natten var verkligen ingen kul upplevelse. Jag hade så ont att jag höll på att spy och kallsvettades som aldrig förr. Alvedon hjälpte inte så jag gick (dubbelvikt) till mamma och ville att hon skulle hela mig på något sätt. Det hjälpte absolut inte. Hon pratade i sömnen men låtsades att hon var vaken. Så istället kröp jag till badrummet och hämtade vetevärmaren. Ju mer jag rörde mig ju mer kände jag hur spyan var på väg upp till ytan. Väl tillbaka i sängen efter många om och men fick jag lite tid till att tänka ut vad det kunde vara. De teorier jag kom fram till var: sprucken lever, inre blödning, tarmvred (smart måste ju någon få den omtalade tarmvreden!) eller magkatarr. För stunden trodde jag mest på den spruckna levern och att det säkert hängde ihop med ömheten i huden. Just nu känns magkatarr eller gammal hederlig magknip mest troligt. Den som lever får se.
Peace.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar