Det regnar på den fula svenska flaggan och hänger utanför vårt köksfönster. Mitt talskrivande gick åt skogen. Två koppar kaffe senare och word-dokumentet är fortfarande tomt. Orden har kommit och gått men fastnar aldrig där de ska. Jag hatar det här. Av någon anledning känner jag att jag har någon typ av press på mig att skriva ett storslaget tal. Varför? Jag är inne i ett alldeles för djupt hål. Det är så mörkt att orden varken syns eller hörs. Om jag bara kunde klättra upp en liten bit så ljuset kanske snuddade och jag såg klart. Det måste inte vara så djupt ju. Jag kan skriva något ytligt och slippa gräva i hålet. Men det känns falskt och alldeles för opersonligt. Jag vill väcka känslor. Inte prata om att kändisar påverkar oss. Klimathotet. Hurra. Nej. Jag hinner med en kopp kaffe till. Sen jävlar.
Peace.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar