Hajmalfilé.

Familjen Olsson slog på stort igår och pappa lagade god mat. Övriga familjen åt något typ av plankstek men pappa var snäll och gjorde fiskspett till mig. Dessa innehöll lax och hajmalfilé. Varje gång någon sa hajmalfilé tänkte jag "Hajmat ohaha" som i Hitta Nemo och fnissade lite inombords. På senare tid har jag börjat fnissa oerhört mycket för mig själv. Det börjar bli farligt. Speciellt på bussen. Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att fnissa högt istället för inombords. När jag kommer på det fnissar jag ännu mer. Ibland utvecklas fnisset till ett skrattanfall. Det är pinsamt och jag får lika stor dödslängtan varje gång. Oh! På tal om skrattanfall. För ett antal år sedan följde jag och mamma med Elli och hennes fotbollslag (som pappa tränar) på cup. Egentligen hade vi tänkt slagga i bilen men eftersom båda är ganska fega jävlar och dessutom fryser som fan beslöt vi oss för att sova i sovsalen med laget istället. Mitt i natten vaknar jag av att jag ligger och gapskrattar för mig själv. Okej, gapskratta kanske var att ta i men det var definitivt ett högt utrop av skratt. Jag kommer snabbt på mig själv men det är försent. Jag har redan väckt hela laget som nu ligger och fnissar åt mig. Elli som sov bredvid mig slår till mig och skäms nog mer än vad jag gör. Anledningen till detta skratt var att jag drömde om Kajsa. Hon red på en gris. Hur kan man låta bli att skratta då liksom? Min lilla fru på en gigantisk gris och det skvätter lera överallt. Jävla Kajsa. Nej, nu ska jag städa vidare mitt rum. Snart blir jag blond. Yesyesyes.

Peace.