Under övningskörningen från Coop lyckades jag framkalla spänningshuvudvärk hos mamma. Hon sa att hon spände sig hela vägen och höll på att dö. Jag fattar inte varför. Jag var hur bra som helst och pappa håller med. Men det finns en väg i Irsta som alltid är svinhal och när jag körde in på den hör jag mamma från baksätet "Nu tar du det JÄVLIGT lugnt!" Oerhört betoning på jävligt. Jag och pappa kunde inte låta bli att dö en stund av skratt. Min mor svär aldrig. Verkligen aldrig. Det värsta hon säger är "men vad fasiken!" Sen släppte hon bomben om spänningshuvudvärken och hela köret. Stackars mamma.
Peace.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar