JAG LEVER JAG LEVER OCH HURRA VAD JAG LEVER. Hur? Med livet så långt in i skolan man kan komma. Min själ är sedan länge såld. Skolan är mitt liv. Min ångest. Den tar så stor plats att jag vägrar umgås med den. Ju mer jag undviker ju större plats tar den. HAHA! Jag lyssnar på Lisa Nilsson. Så vackert så. Så innerligt. Så personligt. Jag kan inte ljuga för dig. Du känner mig alltför väl. Jag kan ljuga. Jag ljuger för alla. Hela tiden. Lita aldrig på mig. Jag menar det. Lita verkligen aldrig på mig. Jag kan inte ens skilja på lögnerna och sanningen själv längre. Jag vet inte längre vem som är jag och vem som är den där andra människan som finns inom mig. JAG BLIR GALEN! Hur genomskådar man sina egna lögner? Jag vet inte vad jag vill, var jag ska eller var jag är. Jag vet bara att jag vill, att jag ska och att jag är. Jag känner hur förvirringens spioner skrattar åt mig. Hur kunde jag falla så hårt i fällorna? Jag trodde jag blivit stark.


Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar