Det går så fort så fort så. Min far har nyss blivit 46 år och snart är det ett nytt år. Jag har gjort mycket men ändå ingenting. Mest hostat. Om nätterna får mamma nog sådär vid fyratiden. Då kommer hon in med en hel hög mediciner som hon tvingar i mig. Inget hjälper. Juldagen spenderades hos morfar och på krogen. Mamma insåg att hon kanske hade gjort bort sig när hon kom på att hon matat mig med hostmedicin innehållande morfin. Jag överlevde trots kombinationen morfin och lite lite för mycket vin. Väl framme vid krogkön skapade jag nya vänner enbart för jag inte kunde stå still på egen hand. Det va spännande. Jag kommer inte ihåg vad de hette. När jag äntligen kom in och hittade mina egna vänner blev jag överlycklig. Om jag inte missminner mig började jag nästan gråta av lycka. Varför är Konrad en enda stor underjordisk gång? Den gjorde mig förvirrad men trots trägångar var kvällen hyperlyckad. Efteråt träffade vi en man som tiggde cigaretter och sa åt mig att visa respekt. Jag fattar fortfarande inte varför. Nej nu måste jag gå och fira pappa.
Peace.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar