Den statussökande människan.

Min höga status gör mig till en bättre människa – eller? Ja hur är det egentligen med den saken? Har vi lika stor respekt för skomakare Eriksson som för doktor Andersson? Vad gör statusen med människan och vad gör människan för statusen? Hur vore livet helt utan status? Statusjakten tränger in i vår vardag medan vi fortfarande tror på tomten och stannar tills vi lämnar planeten för gott. Jag tillbringade tio år på en skola där allt handlade om att klättra på statusstegen. Alla medel var tillåtna. Gör vad du kan för att komma till toppen. Gör ännu mer för att stanna kvar och sparka ner alla andra.

Jag har kommit så jävla långt! Jag är så jävla bra! Jag lever lite på Idas värmande ord och överdriver dem radikalt för att kanske kanske kanske klara av att skriva en text jag blir riktigt nöjd med.
Mamma har dragit ner alla persienner för att slippa se Simon som sitter utanför och vill in. Han måste förstå att han inte bor här säger hon. Innan hon drog ner persiennen i köket gick jag förbi och fick syn på en ledsen Simon där utanför. "NEJ! Titta inte på honom då! Låtsas att du inte ser!!!" Skriker mamma bakom min rygg. Okej mamma. Jag låtsas att jag inte ser katten.

Peace.