Mannen med mustaschen.

(Jag hittade detta inlägg i utkorgen. Av någon anledning glömde jag publidera det. Allt hände i onsdags.)

Idag på bussen hem träffade jag en intressant man. Han hade vitt, oerhört fluffigt hår, vit mustasch och läderbyxor. Jag tror han var en aning påverkad också. Efter ett tag märkte jag att denna vithåriga man tittade väldigt ihärdigt och frågande på mig. Jag tog av mig lurarna och frågade om han sa något. Efter lite småprat om vädret och allt möjligt kom vi in på min framtid. Han frågade vad jag ville med livet. Jag sa att jag ville göra något viktigt. Att jag funderade på krigsjournalist. Han blev imponerad. Jag tror han hade förväntat sig att jag skulle vara en blåst bimbo eller liknande. Vi diskuterade det här med att uppskatta saker och ting. Jag fick en känsla av att han var eller hade varit hemlös. Mellan mumlandet och de ohörbara orden lyckades jag snappa upp några intressanta saker. Han sa något i stil med "Alla tror att lycka är att ha ett hus och fin bil. Dessa människor uppskattar inte det riktiga livet." Vi kom fram till att när jag står där mitt i ett krigsdrabbat land och rapporterar till trygga västvärlden, då jävlar måste jag uppskatta livet och allt jag har hemma så mycket man kan.
Efter bussfärden med denna man har jag inte kunnat släppa honom. Jag vill träffa honom igen. Jag vill höra hans historia.

Peace.