Det är gott att leva.

Jag satt nyss på altanen och upplevde ett sånt där det är gott att leve moment. Ensam hemma. Jag hade porrfilten på mig för att inte frysa och Uf Lundell strömmade på kanske lite för hög volym. Jag sneglade ut på grannarnas nya utbyggnad (okej, utsikten hade kunnat vara bättre) och kände mig bara jävligt nöjd med tillvaron. Jag fick en sån där tanke som man får ibland när man älskar allt. Den där tanken om att det är så synd om alla spermier som bara simmar omkring och aldrig kommer få födas, samtidigt som man känner lite skadeglädje "Jag är född och jag har det jävligt bra, det kommer aldrig ni!" Kanske lite elakt men vad fan. Uffe kallar på mig. Måste återvända till altanen och min kära porrfilt.