Buss.

Jag åkte buss från farmor och farfar till jobbet imorse. Intressant va? Jo men det var ganska intressant. Eller kanske inte intressant men lite skumt. Bussen anländer och jag kliver på. Så fort jag kommer innanför dörrarna sneglar chaffisen upp och säger (med en oerhört arg röst, då menar jag verkligen arg) "Kan du lugna dig lite!?" Snäll (och lite rädd) som jag är backar jag ett halvt steg och mumlar "Eeehh, aah." Han fipplar lite med apparaten, tittar på mig och suckar. Jag kliver fram och säger (ännu räddare) "Ett barn." Jag snabbar mig lite och går bak och sätter mig. På vägen hör jag honom säga "Men du... jag går inte förrän om 4 minuter. Eller 4.5 faktiskt." Jag vet, tänker jag (med stöddig röst) men vågar inte säga det. När jag satt mig till rätta hör jag honom skrika (fortfarande arg) "Hallå, var ska du!?" Jag (livrädd) "Eeehh, jag ska till Östra Ringvägen." Han (skitarg) "Aah, för jag går bara till centralen." Vid detta laget var jag väldigt irriterad så jag tog mod till mig och sa "Ja, men jag ska ju av innan så det spelar ju ingen roll för mig." Han blev tyst och startade bussen. Han körde väldigt fort och jag blev orolig över att jag orsakat en trafikfara. Men jag lever och antagligen han också.

Måste fortsätta jobba. Ni vet, kändisar som jobbar på tv är ju ganska upptagna.


Peace.