Vålnaden på Anundshög.

EKA mös på hög nivå. (Jag tycker jag fick till det riktigt ordentligt där.) Picknick högst uppe på kullen på Anundshög. Banankaka, bullar, chokladmarängmuffins, saft, musik och filtar. Efter ett antal timmars ätande och pratande bjöds vi på en skräckupplevelse. Klockan va väl runt 23.15 när Kajsa säger att det står en människa bland träden. Vi tvekar ett tag men när vi märker att den kommer mot oss börjar vi packa ihop våra saker i vild panik. Jag vill verkligen att alla ska förså paniken som infann sig. Människan var ikväll en kåpa à la Ku Klux Klan, fast svart och utan stjärngossetopp, han var vit i ansiktet à la motorsågsmassakern eller scream, fullmåna och klockan började närma sig spöktimme. Människan gick fram till den största gravstenen (eller vad det nu är) som är belägen precis nedanför kullen vi befann oss på. Livrädda började vi springa ner för kullen (som för övrigt är väldigt brant) mot bilen. Människan befinner sig fortfarande vid den stora gravstenen där han verkar gömma sig för oss. Antingen gjorde han väl det för att vi inte skulle bli så rädda, eller för att skrämma oss ännu mer. Vi kommer fram till bilen, låser alla dörrar och gasar därifrån. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag såg framför mig hur han skulle ha kopplat om bilen ller dyka upp framför oss. Nu har jag mest panik för jag aldrig kommer få veta vem det var eller vad den gjorde där. Så om du läser det här, hör gärna av dig, annars kommer jag inte kunna sova.

Peace.