HÅLL UT!

Jag har inte dött. Jag har inte tappat skrivförmågan. Jag har inte blivit kidnappad. Jag har inte fastnat i en sågmaskin och slitit av båda armarna. Jag har (eller okej, jag är fortfarande) bara varit på semester. Tro det eller ej, men jag har upplevt mitt livs första husvagnssemester. Eller egentligen vet jag inte om det kan räknas som husvagnssemester eftersom vi hyrde en husvagn som redan stod på campingen, men jag bodde i en husvagn under tre nätter och då borde det räknas! Jag måste erkänna att jag kände mig lite som en medlem i Sunes familj. Vi satt i husvagnen och skrattade medan alla andra sov. Mamma va mest på helspänn hela tiden eftersom klockan va över tio och vi lät så förbaskat mycket. Vädret skulle man kunna kalla klarblått och stekhett. Jag höll på att dö av värmeslag. Hade inte vattnet varit liiiite för kallt skulle jag nog ha förvandlats till en dallrig gilé. (Jag totalskiter i stavningen i detta inlägg OKEJ?!) Oohhh! Jag måste ju berätta om bratstranden också! Innan vi begav oss till Göteborg (där jag befinner mig nu, kommer till det senare) va vi ju bara tvungna att ta en trip till Tylesand/Tylösand (jag och mamma har en jobbig stund och kan inte komma på vilket av dom det är). Det va flotta hus. Det va fina bilar. Det va glassiga solglasögon. Det va massor av brats. Herre min gud säger jag bara! Jag tror att jag aldrig i hela mitt liv har känt mig så malplacerad. Och vem ser man inte glida runt mitt i semten om inte Peter Sipern (kolla, jag hatar honom så mycket att jag inte ens vet hur han stavas). Jag höll på att spy rätt ut i tomma intet. Tänk bar överkropp. Tänk glansiga magmuskler. Tänk ett par gräsliga byxor som ser ut som en pyjamas. Tänk ett antal dregglande brats runt honom. Tänk att han tar av sig byxxorna. Tänk att han går ut till en äckligt dyr båt, full med äckliga brats. Tänk hur jag häll på att dö! Nej, du är inte ensam, jag känner också hur detta håller på att spåra ut. Imorgon tänker jag spåra ut ännu mer och berätta om min fortsatta vistelse i Göteborg.

Peace.