Skräckupplevelse.

Är det några som är lättskrämde så är det jag, Amanda och Josefin. Vi tänkte att det skulle vara skönt med en slapp filmkväll med kladdkaka och är bra thriller. Det började lite trögt med ljud som inte funkade. Bytte film. Ljudet funkade. I första scenen inser vi att det här är något helt annat än en thriller. Jag skulle mer kalla det en rysare i högsta skrämmarklass.
Där sitter Josefin och Amanda på varsin sida av den ena soffan, och jag ligger i den andra. Spänningen byggs upp. Vi är ensamma, det är mörkt ute, rysaren bjuder på lite (mycket) skräck. I en av andningsscenerna i filmen, då man ska ha tid att andas ut, hörs ett väldigt mysko ljud från hallen. Värden stannar och står still i en tiondels sekund. Jag tror att vi alla försöker intala oss att det inte är någon fara. Det funkar fram tills att Zarek springer ut i hallen och börjar skälla. Det va droppen. Jag vrider lite på huvudet och inser att jag sitter närmats fönstret. Den lugna filmkvällen förvandlas plötsligt till rena träningspasset. Snabbt som bara den flygger jag till andra soffan och landar på Josefin. Amanda dras också av någon anledning till Josefin (som sitter i mitten och äter sin kladdkaka). Världen stannar ännu mer tills vi kommer på oss själva att vi sitter tre stycken i knä på varandra. Skräckupplevelsen följs av nervösa skratt och tankar om att jag aldrig kommer våga cykla hem.
För er som undrar kan jag tala om att vi överlevde både filmen och resten av natten. Men jag måste också erkänna att jag sprang från cykeln till dörren. Jag fick för mig att Ellie (ett jävligt läskigt barn i filmen) stog vid komposttunnen och jagade mig med en kniv. Jag överlevde det också.