09 maj 2008

Arma barn.

Jag cyklade förbi ett dagis på väg hem till fröken Josefin. På gräsmattan, i skuggan av ett träd satt ett stort antal barn. Framför dem satt en man och läste sagor (jag har egentligen ingen aning om vad han läste men jag hoppas att det var sagor). Jag dog en smula av söthet.
Det roliga är att jag kunde ha dött på riktigt. Där cyklade jag fullt upptagen med att betrakta de söta barnen (jag är inte pedofil...he.....he......) och inte hörde jag något annat än Fiona Apple som dunkade i mina hörlurar. Plötsligt upptäcker jag att jag befinner mig mitt ute på fel vägbana och det kommer en bil körandes rätt mot mig. För er som undrar kan jag tala om att jag överlevde. Jag insåg mitt misstag och svängde snabbt tillbaka till min sida av vägen. De sagolyssnande barnen kunde ha fått bevittna en tragisk dödsolycka. Men nu fick dom inte det och lever vidare i tron om att cykla är kul. Jag har en tendes att alltid bara nästan bli påkörd. Någon av mina vänner brukar för det mesta rädda mig. Jag tror det är meningen att jag ska dö under en bil/buss. Skoj.

Inga kommentarer: