Andlig hälsa.

Vi tog ett snack med skolprästen idag. Jag hatar henne. Hon hade världens jobbigaste röst som hon gjorde ännu jobbigare när hon försökte vara rolig. Kul. Hon pratade om lite allt möjligt. Bland annat sa hon att hon kunde förstå det logiska med den så kallade gud. Det kan inte jag. Jag skulle vilja sätta mig in i en troendes hjärna och se hur den får ihop det logiska. Det finns alltså en gud som har skapat världen. Coolt. Det finns alltså en högre makt som tar hand om hela jorden. Ännu coolare. Jag känner hur bitter jag låter. Egentligen är jag inte så bitter, jag inser bara mer och mer hur min syn på det hela ser mycket tråkigare ut.
Jag tror på människan. Jorden skapades av big bang, det låter troligt. Sakta utvecklades celler. Fler och fler arter skapades. Till slut kom människan. Vi bestämmer över oss själva. Det finns ingen gud som hjälper oss. De (dem?) enda som kan påverka är vi själva. Man måste fatta sina beslut själv och inte överlåta dem till gud. När det går bra är det oss själva vi ska tacka, inte någon gud.
Men hur är min bittra syn på döden då? Jag tror inte att man kommer till något paradis där man lever i evig lycka. Dör man är man död. Man blir jord och ger liv åt något annat. Det enda som kan få oss att leva vidare är att åstadkomma något så vi lever vidare i minnet.

Bara att börja åstadkomma alltså, för om gud mot förmodan skulle finnas är nog chansen liten att jag hamnar hos honom efter detta hatiska inlägg.