Öronbarn.

Jag har gått och blivit ett öronbarn på äldre dar. Innan februari i år har jag inte haft en enda jävla öroninflammation som jag kan minnas, så går jag och får en på Teneriffa (nej, jag ska inte dra storyn om mardrömsresan hem). Och nu, i flera veckor har jag fruktat att en ny öroninflammation börjar ta form. Eftersom man kommer från en hypokondrisk familj har jag försökt spola ner tanken, men nu går det inte. Jag har så ont i öronen att jag håller på att dö. Antingen är det öroninflammation, eller så har jag en cancerknöl i varje öra som bara växer och växer. Man kanske ska ta och skriva ett testamente. Farväl.

Peace.