Hej. Vill du ta en kniv och skära ett hål i min bröstkorg så du kan ta ut mitt hjärta och krama det i handen så det liksom exploderar och rinner mellan dina fingrar? Det skulle kännas så himla mycket bättre. Jag blir förvånad varje gång jag ser mina tår. Hur kan de fortfarande existera efter alla gånger de har blivit trampade på? Jag måste vara ett levande mirakel! Vill du träffa det levande miraklet? Nej just det, det vill du ju inte. Tråkigt.
Men peace i alla fall!
Men peace i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar