Efter att ha plågar mig själv genom att ligga i solen ett tag idag höll jag på att dö. Jag tänkte "Ahaaa! Jag kan ta med kameran och bege mig till Grävlinge som jag har tänkt göra hela sommaren!" Sagt (läs tänkt) och gjort. Väl där hann jag lagom hitta ett objekt och ställa in exponeringen så ljuset blev ascoolt innan kissblåsan svek mig ännu en gång. Nej! Det får inte vara sant, tänkte jag och ignorerade kissnödighetskänslan ett tag. Men jag lovar, det va sant. Efter cirka tre bilder började jag se små Susanne Lanefelt (ni vet kniiip-tanten) dansa omkring och skrika kniiip! Jag tog några bilder i farten för att göra det värt promenaden innan jag sprang hem. I framtiden ska jag börja ha en bajamaja på släp med mig var jag än går.
Peace.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar