Klantarsel.

Dagen till ära slutade vi oerhört sent. Ida passade på att se till att vi kom hem ännu senare. När vi säl sitter på bussen kommer hon på att hennes nycklar är borta. Efter ett antal hållplatser och tvekande om hon skulle hoppa av eller inte erbjöd jag mig att följa med. Och då jävlar blev det fart på lilla Ida! Hon skriker "VI GÅR AV!!!" precis innan bussen ska till att åka så mycket riktigt slänger vi oss av. Nu börjar helvetesfärden! Ida förvandlades till rena adrenalintjuren och jag ver tvungen att småspringa för att hänga med i hennes tempo. Framme vid hållplatsen där vi klev på - men inga nycklar, trots att Ida var oerhört säker på att hon höll på med nycklarna där. Vi gick vidare till skolan för att kolla skåpet. Skolan låst. Efter att ha kollat alla dörrar började det röra sig där inne och ett gäng lärare dök upp. Ida springer till skåpet, och vad hittar hon där? Kan det vara hennes nycklar som hänger kvar i låset? Fyfan! Bara att ta sig tillbaka till hållplatsen och vänta på nästa buss. Halv jävla sju var jag hemma! Tack för den Ida.

Peace.