21 september 2008

Jävla tant.

När jag precis kommit in i vardagsrummet och lagt mig bekvämt i soffan kom jag på att det var ju en sak till jag skulle förmedla, och det är bäst att göra det innan jag glömmer bort det.

När vi stog och lyssnade på Governor Andy igåg stog vi på vlt-trappen eftersom det var oerhört mycket folk och man såg bäst där. Några andra som också hade hittat till trappen var ett bittert tantgäng. Det hör till storyn att det inne i själva vlt-huset hände en hel del saker och att det därför var självklart att folk skulle vilja komma in dit trots att det precis utanför ägde rum en spelning. Dessa tanter verkade emellertid inte ha förstått detta. Varje gång det kom någon som ville in eller ut förvandlades tanterna till krigare och de försvarade sina platser med våld. En av dem, den mest bittra, stog totalt stilla och blockerade gången som funnits bakom henne. Visst förstår man att det är jobbigt med folk som går fram och tillbaka hela tiden, men om man inte tål detta, varför står man då på en plats där det är självklart att det kommer förekomma? Jag hatar tanter som är sådär jäva bittra. Är de avundsjuka på att deras tid är förbi? Jag förstår inte. Jaja, nu har jag berättat det och kan nu lägga mig i soffan i lugn och ro igen.

Peace.

Inga kommentarer: