Krakow.

Jag kom på att jag inte har berättat om Polen mer än i några bilder. Det var superbra. På flygplatsen blev vi hämtade av en man med en lapp där det stog "Stefan Olsson". Jag har alltid velat bli hämtad av en sån man! Nästan så att det kändes lite coolt att bli borttransporterad till taxin. Åkaåkaåka och framme vid lägenheten. Inte vilken lägenhet som helst. Mitt på en av de största gatorna åg vår lyxlägenhet. Fyra, fem meter i tak och delad trappuppgång med en restauran och en klädaffär. Tufft. Gigantisk galleria några minuter bort där vi spenderade den mesta tiden. Det var liksom omöjligt att ta sig igenom allt på en dag. Det första som händer när vi kommer in: Sliten polska kommer ut ur en av de svindyra affärerna med några kassar och ser allmänt stressad ut. Efter kommer två som jobbar i affären springande. Den förmodligen drogade polskan börjar springa och alla tre försvinner bort. ardagsmat. Larmen tjöt hela tiden och jag tror alla i Polen är tjuvar.
Oh! Det hände något jättespännande också! Något otroligt ovanligt. Det har faktiskt aldrig hänt förut. Familjen Olsson åt på samma restaurang båda kvällarna! Anledningen: En vegetarian, en allergiker och en inte alltför stor plånbok. Men det gjorde inget. Den låg mitt över gatan så vi kunde rulla tillbaka till lägenheten sen.

Nu kanske det är dags för varmrätten! Måste ju hinna med glassen innan jag återvänder till stan och går på visning med Peo.

Peace.