Generalknas.

Jag känner mig totalpuckad idag. Jag börjar dagen med att till min förtvivlan märka att nästan all snö vid cykelstället är borta. Hur fan ska jag få stopp på cykeln då? Varför inte köra rätt in i den enda snöhög som finns, tvärnita och falla åt sidan? Sen att cykeln hamnar rätt på smalbenet som numera är ett enda stort hack är ett senare problem. Dagen fortsätter med att jag kastar min kaffekopp i soptunnan och äter chips till lunch. Potatis som potatis. Nu flyr jag historian i hopp om att framtiden ska hjälpa. Det gör den aldrig. MEN! Jag fick världens sötaste brev av Ida idag och ska väl sätta mig och komponera ett svar. Jag har äntligen fått skriva de brev barnaåren aldrig bjöd på. Skrev jag en bok om mig själv skulle den heta "Hon som aldrig fick en brevvän".

Peace.