Familjen Olsson satte sig och åt kvällsmat klockan halv elva på kvällen. Det där med fasta tider har aldrig varit våran grej. Samtalet vid middagsbordet var oerhört spännande. Den stora frågan var "Vem släppte in Simon i natt?" Jag var helt säker på att det var jag medan mamma var totalt övertygad om att det var hon. Sanningen: Jag satt vi datorn och skrev historian som ett fån. Vid ettiden lade sig ångesten och jag stängde av datorn. Som vanligt vaknar mamma när man redan har stängt av datorn och säger "Stäng av datorn nu Evelina." (Jag måste nog ägna ett helt inlägg någon gång åt hur min mamma är och vad hon säger i sömnen. Jag har en teori om det där.) och den här gången lade hon även till "Öppna dörren och ropa på Simon också." Vilket jag gjorde. Banne mig vad vi skämmer bort denna katt. Vi går upp mitt i natten och ropar på grannens katt så han inte ska frysa. Efter en lång, vi snackar typ tio minuter, diskussion blev vi inte ett dugg klokare. Pappa försökte komma på vad det var på tv och därifrån försöka komma ihåg något. Det hela slutade med att pappa utbrister "Jag kommer ju inte ens ihåg vilken sida jag somnade på!" Simondiskussionen övergick till en diskussion om vilken sida pappa somnade på igår. Mamma konstaterade att han somnade på tvsidan så nu kan vi alla sova gott inatt.
Peace.
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar