Jävla konfettikrig

Bara för att jag blev så exalterad av min egna läkerolhistoria glömde jag ju bort det jag egentligen hade tänk berätta. I alla fall hände det mycket spännande idag. Eller kanske inte. Nu kommer jag inte ihåg vad som va så spännande idag. Amanda blev vuxen. Bra jobbat. Vi hade svenska C för första gången, och det va spännande! Här snackar vi förmodligen en kurs som tar ett gigantiskt kliv in på listan över favoritkurser. Jag är totalt kär. Skrivuppgift 5: Blogg. Hur ofta är det en skoluppgift liksom?! Dessvärre ligger ju denna blogg lite sådär i riskzonen. Man skulle vara djup............. Jag kan vara djup. Om jag vill. Hela jag är inte bara bitterhet. Jag lovar. Men sen kom jag på, bloggen är nutidens dagbok. Dagböcker är oerhört personliga. Jag skriver inte för att få läsare utan för att jag vill. Jag skiter fullständigt i om folk läser eller inte. Själv förstår jag inte hur man orkar läsa. Jag läser nästan aldrig bloggar. Bara när jag egentligen ska plugga. Då blir det jävligt mycket bloggläsande med tanke på allt man har missat när man inte måste plugga och egentligen har tid att läsa bloggar. Så jag kom fram till att min blogg består. Den kommer varken förbättras eller försämras. Inte förändras på något sätt. Med tanke på att jag fick mvg i svenska b när jag kom fram till att jag inte behöver skriva så jävla folmellt hela tiden utan att en personlig uppsats eller liknande oftast blir bättre så vågar jag inte ändra på mig. Det är en film på tv som jag är säker på att den gick typ förra veckan också eller så. Bra planering. (Jag har fortfarande ont i huvudet.)

Peace.